onsdag 15 februari 2017

1391 Clarissa

Mitt yngsta barnbarn heter Clarissa och är fem år. I lördags gjorde hon antagningsprovet till förskoleklassen på Lilla Akademien, en känd och välrenommerad musikskola i Stockholm. Till skillnad från t.ex. Adolf Fredriks musikklasser, som inte har inträdesprov förrän till årskurs fyra har man på Lilla - som eleverna kallar skolan - ett antagningsprov, s.k. färdighetsprov, redan till förskoleklassen.



Clarissa spelar oboe hemma i Mogata. (Kent tog bilderna som går att klicka större.)


I detta prov ingår bland annat (har jag hört efter det att både barnbarnen Casimir, nio år, och Caspar, sju år gjort dessa prov) att sjunga en valfri sång, klappa efter efter givna rytmer, sjunga efter givna melodier på piano, kunna skilja på om en ton är högre eller lägre och - det svåraste av allt, kunna sjunga de två toner i ett intervall som man slår ner samtidigt på pianot.




Det gäller att ha bra lungor och koncentration om man ska få ton i oboen.

Sen är det naturligtvis ett plus om fem- eller sexåringen kan spela något stycke på ett instrument eftersom det fordras att man börjar spela ett instrument så fort man börjar i förskoleklassen. När man har kommit till årskurs tre måste man dessutom välja ett biinstrument. I Adolf Fredriks musikklasser räcker det med att man kan sjunga bra.

Casimir spelar klassisk gitarr och har börjat med att spela kyrkorgel som det även ges lektioner i på Lilla. Caspar spelar oboe och det har tydligen bidragit till att Lissan valt detta instrument. Hon valde att spela Ridom, ridom och Skördefest på sin oboe till provet och att sjunga Vem kan segla förutan vind. Den sången är inte så lätt som den låter - melodin går över en och en halv oktav. Om någon vecka ska jag hälsa på i Stockholm och då hoppas jag få tillfälle både att spela in oboestyckena och Vem kan segla.

Det brukar vara ca 300 barn som söker till en enda förskoleklass på 28 stycken på Lilla, så naturligtvis är spänningen stor om Lissan ska komma in på skolan eller ej. Resultatet får man vänta på tills någon gång i mars. Tills dess får vi hålla tummarna. För Mirren vore det mycket tacksamt ur logistisk synpunkt eftersom de två bröderna redan går på skolan och man i så fall kan slå ihop hämtning och lämning.


Generalrepetition hemma i sängkammaren i Mälarhöjden inför en publik av gosedjur. Den nya klänningen hade hon på sig när hon provade in. Mirren tog bilden.



Lissan före färdighetsprovet. Mirren tog bilden.

Förutom att kunna spela stycken på sin oboe har Lissan själv lärt sig läsa efter att hon lärt sig bokstäverna med Mirrens och brödernas hjälp. Här sjunger hon alfabetssången och läser och skriver ett brev till sin pappa, som inte bor hemma längre men som hon ofta är tillsammans med.





 
Med anledning av dagens namn Sigfrid har jag berättat om när dåvarande studentmaken och jag träffade en akterseglad sjöman med detta namn i Nyhavn i slutet av 50-talet. Här kan man läsa om detta möte.

24 kommentarer:

Veiken sa...

Det är inga lätta prov man ska göra för att komma in i förskoleklassen. Jag är inte säker på att jag skulle komma in med mina färdigheter. Lycka Till lilla Clarissa! Kram

Annika sa...

Lycka till till Clarissa! Roligt att alla barnen är så inne i musiken! Jag har en kollega - hon, hennes man och hennes två söner spelar bluegrass ihop om kvällar och helger och har ett band :) . Tycker jag låter som en rolig familjeaktivitet - kanske vore nåt för Mirrfamiljen och dig nu när ni alla musicerar.
Kram

Ingrid sa...

Så trevligt att också lilla Clarissa ska skolas in som musiker. Det måste vara underbart att hela familjen har ett gemensamt intresse.
Min äldste son läste också när han var knappt fem år fyllda. Det var hans två år äldre syster som lärde honom. Varje dag när hon kom hem höll hon skola med honom. Något som inte var helt av godo när han sen skulle börja traggla alfabetet med de andra 7-åringarna.
Ha det gott!
Kram, Ingrid

Ditte sa...

Vad roligt! Och så fin Clarissa var när hon skulle göra sitt prov. Jag tror säkert att det gick galant och håller givetvis tummarna för henne.
Kram!

Musikanta sa...

Veiken:
Tack för lyckönskan! Det behövs många sådana. Det vill till att man har tränat lite innan på att sjunga och klappa takten. Men ofta är det ju så att antingen kan man eller kan man inte från början.
Kram tillbaka!

Musikanta sa...

AnnikaCA:
Det är ju himla roligt att jag kan vara med och kompa barnen, mest oboerna förstås. Men jag kan ju spela till när de sjunger också. Casimir spelar klassisk gitarr så han behöver inget komp. Pojkarna spelar redan ensemblespel i skolan, men det dröjer väl inte länge förrän Casimir kan kompa Caspar på sin orgel.
Kram tillbaka!

Musikanta sa...

Ingrid:
I den här speciella skolan kunde alla i årskurs 1 läsa när de började på höstterminen. I förskoleklassen har de regelrätta läslektioner - fast de kallar det svenska/lek och matte/lek så alla barnen lär sig läsa här. Så några problem på den fronten blir det inte i så fall. Men Lissan har inte fått något antagningsbesked än...
Många av eleverna som går på LA blir musiker men inte alla på långt när. Skolan är rankad som femma i Sverige så det är en ytterligare anledning att försöka komma in där. Det är en ryska som är chef för skolan och startade den den för femton år sen så det är ordning och reda på lektionerna. Det är en väldigt fin miljö för barnen.
Kram tillbaka!

Musikanta sa...

Ditte:
Ja, man får ju innerligt hoppas det. Säker kan man ju aldrig vara förrän man har papper på det. Hoppas att klänningen hjälpte till att förstärka det positiva intrycket, haha. Tack för att du håller tummarna!
Kram tillbaka!

Vonne sa...

Men wow vilken begåvad liten tös, och söt. Det måste vara jätteroligt att ha så mycket musik omkring sig som du har. Ni liksom lever i det verkar det som. Hoppas hon kommer in!
Fin fortsatt torsdag önskar jag dig.
Kram

Gunnel sa...

Så fin hon är i sin klänning. Då blir det en spännande väntan nu framöver. Kram

Anna/notonmusic sa...

Då håller jag tummarna för lilla Lissan (och mamma Mirren). Vad fint hon sjunger alfabetssången. Jag hade tagit in henne på skolan på direkten! Kram

Fjärde året i Hjo sa...

Oerhört ambitiös musikskola. Då gäller det att barnen gillar och tycker om. Vilket jag inte tvivlar på. Håller tummarna. Och Hjo-Hjo tassarna.

Musikanta sa...

Vonne:
Ja, musiken upptar en stor del av både mitt och Mirrfamiljens. Jag har ju varit kyrkomusiker i så många år så det är underbart att se att intresset för musik lever vidare. Alla, även hon själv, hoppas hon kommer in men besked får vi inte än på ett tag. Önskar dig också en fin fortsättning på torsdagen!
Kram tillbaka!

Musikanta sa...

Gunnel:
Hoppas klänningen föll antagningskommittén i smaken. Skolan är mycket mån om att små flickor ska vara små flickor vid konsertframträdandena. Inga jeans där inte. Pojkarna har svarta byxor, svarta skor och vit skjorta. Vad gör man inte för att göra ett gott intryck, haha. Dessutom älskar Clarissa klänningar med rysch och pysch och volanger.
Kram tillbaka!

Musikanta sa...

Anna:
Ja, visst sjunger hon sången fint. Rent och à capella. Vi tror väl att hon ska komma in men helt säker kan man ju inte vara förrän vi får svart på vitt (papper). Synd att inte du sitter i antagningskommittén :-)!
Kram tillbaka!

Annika sa...

Då blir det spännande att se vad som händer framöver! Läskigt också.
Hua.
Hoppas hon kommer in, hon är ju så duktig. SÅ roligt att hela familjen sjunger och spelar.
Kramar!

Musikanta sa...

Hans:
Tackar särskilt Hjo-Hjo för att han håller tassarna! Alla barn som går på skolan älskar den även om det kan vara jobbigt ibland. Det blir en så fin gemenskap på en så liten skola (bara en årskurs ända upp till gymnasiet) där alla känner alla efter ett tag. De spelar ju ihop och sjunger i gemensamma körer över åldersgränserna också. Sen är det många konserter och framträdanden som eleverna gillar.
Ingrid

Gerd ♥ sa...

Ett HELT underbart inlägg, Ingrid!
Vad duktiga dina barnbarn är! Och denna lilla tös, hon kniper ju ens hjärta.
Vad månde bliva? Alla förutsättningar verkar finnas.
Vad skoj att alla barnen är så duktiga på musik, så härligt!
Klart att det ligger mycket jobb bakom, även från föräldrar, till att peppa.
Du kan vara stolt mormor.

Kram, Gerd

Musikanta sa...

Annika:
Ja, det är bara att vänta och hålla tummarna. DU om någon vet väl hur det är innan man får ett besked!
Jag tycker det är underbart att jag har fått dela med mig av musiken både till barn och barnbarn. Musiken känner ju inga åldersgränser.
Kramar tillbaka!

Musikanta sa...

Gerd:
Tack för din rara kommentar, den värmer. Som du skriver så är det mycket som ligger bakom färdigheterna, åtminstone när det gäller musiken. Att läsa har hon lärt sig mer eller mindre själv. Så fort hon hade lärt sig bokstäverna fattade hon galoppen.

För mig är det också helt underbart att jag kan vara med barnen och kompa dem, både till sång och deras instrument. Övandet med Casimir och orgeln brukar jag få ta över när jag är där. Önskar bara att barnen bodde lite närmare. Visst är jag stolt men mest glad och tacksam över att barnen tycker att det är roligt att sjunga och spela och att de får gå på en så härlig skola. Nu återstår bara att hoppas att Lissan kommer in där också.
Kram tillbaka!

Pettas sa...

Som alltid är jag imponerad över alla musikalitet som strömmar fram i din blogg och din familj. Vilken glädje det måste vara för dig att se dina små få musiken till sig på så många olika sätt. Clarissas klänning är som en dröm.
Ha en fin helg!
Kram

Vi i Kasperian sa...

Lilla fina tjejen, svårt att tänka att hon inte skulle bli antagen! Rentav omöjligt! :)
Hon kommer till Lilla Akademien, hon också. Sanna mina ord!!
Berit E

Musikanta sa...

PettasKarin:
Ja, det är alltid lika roligt att sjunga och spela med dem. Musiken känner ju inga åldersgränser. Jag hoppas att den för tur med sig, den fina prinsessklänningen. Hon är väldigt söt i den - fick ju välja själv vilken klänning hon ville ha. Önskar också dig och Uffe en skön och trevlig helg!
Kram tillbaka!

Musikanta sa...

Berit:
Vi får väl se - man kan inte vara säker förrän antagningsbeskedet kommer. Men jag tror förstås också som du, att hon kommer in. Det hjälper kanske att hon valt ett udda instrument - inte många på skolan som spelar oboe. De flesta av de små barnen spelar piano eller fiol - mer konkurrens där. Det vore underbart om du fick rätt!
Kram!