måndag 27 februari 2017

1395 Sång- och dansföreställning på Musikaliska

Nu är jag hemma i lilla Mogata igen efter tre innehållsrika och härliga dagar tillsammans med Mirrfamiljen. Den främsta anledningen till att jag åkte upp och hälsade på just nu var den årliga sång- och dansföreställningen som barnen på Lilla Akademiens lågstadium och förskoleklass framförde på Musikaliska i Stockholm.


Här en bild från Gullan Bornemarks Gå i solen. Barnen i de blå dräkterna föreställer himlen och de andra är förstås solar. (Bilderna går att klicka större.)

I år var temat Gullan och Dan Bornemarks visor. Rubriken på föreställningen var Tillsammans i en drömvärld - en smått surrealistisk berättelse om hur barnen genom en magisk kikare kunde se in i vår värld med alla dess problem. Det handlade om bristen på vatten, om farorna på Medelhavet för flyktingarna och om hur många djur som var utrotningshotade. Bland mycket annat! Anne Sjölund stod för idé och manus.


Hela lågstadiet och förskoleklassen, tillsammans 150 barn stod på Musikaliskas scen samtidigt. Och även om de, som hade mer framträdande roller ibland satte sig ner mellan sångerna, stod alla de övriga barnen tappert upp under en dryg timmes tid. Det här var den tredje föreställningen som gavs. Dagen innan och även tidigare på dagen hade man spelat och sjungit för olika skolklasser, allt som allt ungefär 900 barn. Ett under att barnen på scenen inte var tröttare.


Salen var fylld av föräldrar och anhöriga och vi hade tur att få platser på första raden. "Storasyster" Jessica, som är en duktig violinist och som bor hos Mirrfamiljen ser fundersam ut.


Barnbarnet Casimir, som går i årskurs 3, hade detta år fått en av huvudrollerna. Här ses han tillsammans med klasskompisen Anna. 


Det är hallon som åker på havet i en hallonbåt och som ska räddas av sjömän. Vågor till höger. Visorna ackompanjeras av den himmelska gymnasieorkestern och dirigenten är en ängel med vingar. 

Barnen ger sig ut på en räddningsaktion i  en luftballong. De räddar utrotningshotade tigrar och hallon i sjönöd. Frukterna, som lider av törst, får sitt efterlängtade vatten. Det är eleverna i årskurs tre som som vanligt har huvudrollerna i sång- och dansföreställningen.


Casimir, Samuel och Louine tillsammans i luftballongen.


Under rubriken Tillsammans hade eleverna själva skrivit dikter som de skanderade i talkörer mellan visorna. Några av dikterna hade rubriken Ensamhet, Världen behöver hjälp, Klockan tickar och Vi måste hjälpas åt. Jag räknade till 12 talkörer som alla barnen skanderade rytmiskt och utantill förstås. En enastående prestation med hänsyn till alla vistexterna som de också hade lärt in och med tanke på att de är så unga.


Förskoleklassen är bland annat  hallon, frukter och och grönsaker.


Barnbarnet Caspar som går i årskurs 1 är indian.


Nu är föreställningen slut men en överraskning väntar. Den kan man se i det sista videoklippet nedan.



Det är så härligt att gå i solen sjunger alla barnen med inlevelse.



Visorna Laban och Lillebror. Casimir är Lillebror.

Och här kommer överraskningen. Efter Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min kommer Gullan Bornemark själv och tackar barnen och alla lärarna och sjunger med publiken.


12 kommentarer:

Äventyret framtiden sa...

Applåder! :)
Härligt, härligt!
En fin upplevelse!

Bloggblad sa...

En fantastisk skola för fantastiska barn! Bara att gratulera alla barn som kan (får/orkar/vill) gå där. Kul att Gullan dök upp!

TantGlad sa...

Barn är otroliga och duktiga!

En fin dag till dig!

Bevare mig väl sa...

Fantasi, glädje, rörelserikt och musikalisk - så fantastisk!
Jag hade rest mig och så hade det blivit stående ovationer. Och den kommunala musikskolan rustar ner på flera orter...
Tack för glädjen i inlägget!
Kram

Musikanta sa...

PettasKarin:
Ja, det var en föreställning som jag aldrig kommer att glömma. Hoppas kunna få vara med nästa år också då förhoppningsvis Lissan också kommer att vara med.
Kram!

Musikanta sa...

Bloggblad:
Det är så roligt att få vara med på barnens begivenheter. Jag hade ju inte den möjligheten när de andra barnbarnen var små. Och visst är det en fantastisk skola! Jag blev djupt imponerad av GB som snart ska fylla 90. Snygg och med sångrösten helt i behåll. Inte behövde hon ledas in på scenen heller.

Musikanta sa...

Tant Glad:
Håller helt med dig. Och duktiga lärare också som orkat öva in alla texter och sånger med eleverna. Jag var djupt imponerad över att även förskolebarnen hade lärt sig alla sånger och texter.
Kram!

Musikanta sa...

Tove:
Tack för din rara och uppmuntrande kommentar (som alltid :-)). Ja, musiken skänker glädje och gemenskap. Kanske i större utsträckning på den här skolan än någon annanstans. Det är sorgligt att den kommunala musikskolan rustar ner - det är så många barn som både har talang och musikalitet som blir lidande.
Kram tillbaka från Ingrid

Gunnel sa...

Vilken härlig uppvisning och så duktiga barnen är. Måste vara kul att Gullan också kom dit. Kram

Ditte sa...

Vilken upplevelse att vara här och se denna fantastiska föreställning! Och visst är det ett otroligt arbetet både från lärare och elevers sida och även föräldrar (som säkert ordnat med dräkter och tränat texter) för att få till hela föreställningen.
Rolit att lyssna till och se klippen, Extra roligt är ju att även de lite äldre barnen fortfarande tycker att Gullan Bornemarks sånger "går an".
Jättekul att Casimir had een av huvudrollerna.
Jag tycker hela temat med föreställningen är jättebra och vitigt att även i skolanta in den värld som barn lever i runt om i världen.
Kram!

Vonne sa...

Fantastiskt trevligt inlägg. Du måste vara jättestolt att sitta där i publiken och se de dina. Det var inte utan att jag fick tårar i ögonen när jag spelade upp videorna. Man ser ju vilken inlevelse och glädje barnen uppträder med såväl yngre som lite äldre. Grädde på moset blev förstås Gullans entré. Det här kan du suga länge på...

Ha det bra/Kram

Musikanta sa...

Vonne:
Det var ju extra roligt att Casimir fick vara med eftersom det är sista gången han får vara med om lågstadiets föreställning. På mellanstadiet har de inte något liknande utan där är det mest solistkonserter och ensemblespel som man får vara med och lyssna på. Tack för din rara kommentar - den värmer!
Varm kram tillbaka!