lördag 9 februari 2019

1644 I tid och otid med Dunderklumpen

Så var det då åter dags för förskoleklassen och lågstadiet på Lilla Akademien att framträda på den årligt återkommande Sång- och dansföreställningen på Musikaliska i Stockholm. Det var fjärde gången som jag hade lyckan att få vara med om denna. Temat detta år var I tid och otid med Dunderklumpen.


(Bilderna går att klicka större.)

I år var det två av mina yngsta barnbarn som var med - Caspar, som går i trean och Clarissa som går i ettan. Caspar var korp och Lissan (som hon kallas till vardags) var sjömansflicka. Allt som allt var det över 100 barn på scenen samtidigt. Förutom genrep och föreställning på onsdagskvällen för en vuxenpublik, hade barnen haft två skolföreställningar på tisdags- och onsdagseftermiddagen.


Det är midsommarafton och leksakerna som mans ser till höger kommer snart att väckas till liv.

Med undantag av en och annan gäspning bland de minsta på onsdagskvällen märktes ingen trötthet hos barnen. Tempot var högt hela tiden och alla barnen fick visa upp sig på scenen och dansa vid något tillfälle. De treor som hade huvudrollerna var fantastiska, sjöng solo och talade högt och tydligt så att de hördes även utan mikrofon.


Dunderklumpen och leksakerna far ut på sjön. 


Treorna som hade huvudrollerna gjorde en fantastisk insats både genom att sjunga och dansa och tala.

En liten orkester från skolan ackompanjerade sångerna, som många var skapade av Georg Riedel. Som ouvertyr fick vi höra Intåg i sommarhagen och Sommarsång av W. Peterson-Berger under vilken alla barnen dansade in runt midsommarstången.


Caspar ska strax dansa en fågeldans tillsammans med sina kompisar.


Midsommarnatten lider mot sitt slut och allt har blivit som vanligt.

Föreställningen bygger på sagan Dunderklumpen av Bebbe Wolgers. Dunderklumpen, är en sorts troll, som smyger sig in i sovrummet där Camilla och Jens ligger och sover. Han  blir överlycklig när han får syn på de många leksakerna. Han väcker dessa och en tavla  till liv och tillsammans ger de  sig iväg med en skattkista. Nu vaknar Jens och Camilla och deras mamma och pappa och följer efter dem och så startar jakten med många äventyr på vägen.


Här tackar sjömännen för applåderna när föreställningen är slut. 



Lissan kan koppla av efter väl genomförd föreställning.



Caspar är också nöjd med att det hela är över. 

Som vanligt är jag mycket imponerad över allt arbete som lagts ner på de här föreställningarna. I år var det ovanligt fartfyllt och omväxlande och de stormande applåderna när det hela var slut vittnade om vilken succé det blev. Producent var Anne Sjölund som också svarade för manus och regi. Hon är Lissans klasslärare. Alla dräkter - också till tidigare föreställningar om åren - har Margit Kalocsi sytt, även hon lärare på skolan. Helt otroligt!

Jag lyckades spela in några videosnuttar som man kan lyssna till nedan.



Här är det bråttom, bråttom.




Blomhåret, Emma, sjunger vackert vid vattenfallet. 

6 kommentarer:

Bloggblad sa...

Fantastiskt att det finns lärare som orkar... men det är nog roligare när det finns resurser och en bra scen m.m. Inte så lätt att få till det i en gympasal utan musiker.

Musikanta sa...

Bloggblad:
Eller engagerade föräldrar som betalar dubbel biobiljett per person för att gå och titta på sina barn när de uppträder. Skolföreställningarna är väl heller inte gratis, antar jag.
Men alla lärarna är också lika engagerade för att inte tala om hon som syr upp alla dräkterna själv. De får heller inget extra betalt - undrar hur mycket övertid det skulle kostat om de fått det. Men det är ju till syvende och sist eleverna själva som gör det mesta jobbet.

Ingrid sa...

Vilka duktiga lärare och alla barn också förstås!
När jag var barn, var jag med i IOGT och de ordnade väldigt mycket, bland annat barnteater. Det var inte så avancerat som det ni haft, men det var roligt ändå.
Kram, Ingrid

Musikanta sa...

Ingrid:
Tyvärr var det nästan aldrig någon barnteater för min del i skolan eller för övrigt - jag skulle ha älskat det. Däremot hade vi vårterminsavslutning på Hörsalen i Norrköping där alla som var duktiga på att spela piano eller sjunga fick uppträda. Men de flesta barn fick inte framträda alls, kommer jag ihåg. Här fick alla de över hundra barnen både sjunga och dansa och visa upp sig.
Kram tillbaka från Ingrid

Bloggblad sa...

Jag vet inte vad en biobiljett kostar ens. Men menar du att föräldrarna får betala för att se sina barn?

Musikanta sa...

Bloggblad:
Hur tror du skolan skulle ha råd med ett sådant evenemang annars? De har ju inte mer resurser än vanliga skolor. En del föräldrar åker till Kanarieöarna med barnen, en del betalar för att få se dem uppträda ibland.