Den tog slut fort, den där bloggpausen.
Hittade en bild på den gamla Femöresbron över Motala Ström och som fanns kvar 2017. Sorgligt att bron försvann.
Efter en stunds eftertanke och efter några snälla gamla bloggvänners uppmuntrande kommentarer fortsätter jag med bloggen ett tag till. Livet blir lite tråkigare utan bloggen när jag tänker efter. Sen är det ju faktiskt så att det är en viss tankeverksamhet förknippad med skrivande som ju är nyttig att hålla igång när man är så gammal som jag. Och mina gamla Bonniers Veckotidningar blir ju helt värdelösa om jag inte får dela med mig av dem, haha.
8 kommentarer:
Så roligt att du beslutat dig för att hålla på lite till. Jag har gjort lite kortare avbrott då och då, men då har jag ändå gjort dagliga anteckningar för min egen del. Man blir så van vid att sitta och skriva ner sina tankar och funderingar. Speciellt när man lever ensam som jag gör.
Ha det så gott!
Kram, Ingrid
Ingrid:
Ja, det var bland annat din rara kommentar som gjorde att jag tänkte över det hela en gång till. Jag har ju kommit ut på mycket som jag kanske inte skulle ha gjort om jag inte tänkt att jag kunde göra ett inlägg på bloggen om det t.ex. Samtidigt som jag har lärt mig mycket nytt själv. Det är också roligt att kunna gå tillbaka i tiden och se vad som har hänt.
Kram tillbaka från
Ingrid
Hurra, säger jag, som skulle saknat dina fina blogginlägg!
Fin brobild! Synd att bron försvann, men tur att du hann få en bild av den.
Välkommen tillbaka!
Jag tar mig pauser då och då utan att annonsera det. Jag minns en bloggare som var runt på alla bloggar och tog avsked och tackade för sig - och var tillbaka samma kväll....
Jag är glad över ditt kloka beslut! Ser fram emot fler inlägg!
Ha det bra!
Karin:
Tack för din rara och uppskattande kommentar! Den ger mig förnyad energi :-).
Ingrid
Lena i Wales:
Tack du också för din rara kommentar. Det känns inte helt meningslöst att fortsätta blogga då när man får så uppmuntrande ord.
Ha det gott själv önskar
Ingrid
Bloggblad:
Jag var vid det tillfället tvärsäker på att jag skulle sluta med bloggen - åtminstone offentligt. Men det behövdes bara några glada tillrop för att jag skulle ändra mig. Åsa tyckte inte heller det var en bra idé. Jag skrev det i alla fall bara på min egen blogg.
Skicka en kommentar