1834 - Slut på bloggpaus.

Den tog slut fort, den där bloggpausen. 

Hittade en bild på den gamla Femöresbron över Motala Ström och som fanns kvar 2017. Sorgligt att bron försvann. 

Efter en stunds eftertanke och efter några snälla gamla bloggvänners uppmuntrande kommentarer fortsätter jag med bloggen ett tag till. Livet blir lite tråkigare utan bloggen när jag tänker efter. Sen är det ju faktiskt så att det är en viss tankeverksamhet förknippad med skrivande som ju är nyttig att hålla igång när man är så gammal som jag. Och mina gamla Bonniers Veckotidningar blir ju helt värdelösa om jag inte får dela med mig av dem, haha.

1833 Rhododendrondalen da capo

Varje år vid den här tiden brukar Kent och jag åka in till Norrköping och gå en promenad i Rhododendrondalen vid Åbackarna i Norrköping. Förra året var många av buskarna utblommade men i år var det tvärtom. Många buskar hade inte slagit ut utan stod i knopp. Kanske det beror på den kalla och torra våren, som Lars Wivallius skriver om i sin dikt. 

Bilderna går att klicka större.

Det var i fredags vi bestämde oss för att göra en utflykt till Norrköping eftersom vädret var strålande och prognosen för följande dagar var mycket regn. Förr kunde man börja på andra sidan Motala ström och gå runt men sedan den vackra gamla Femöresbron togs bort går det inte längre. Det ska bli en ny handikappanpassad bro så småningom är det tänkt.

Vi ställde bilen på Strandvägen eller som den numera heter Kneippgatan i Kneippen och gick trappan ner till Åbackarna. Vackra vyer som alltid. Många joggare och pensionärer hade redan hittat dit fastän det var ganska tidigt på förmiddagen.

Kent har tagit många av bilderna i inlägget.

Det var mest de rosa och vita rhododendronbuskarna som var utslagna.

Här nedan är två bilder på mig som Kent har tagit. Den första från 2020 och den andra i år. Finn fem fel undantagandes att blommorna är lite mörkare på bilden i år än förra året.

Bilden från 2020

Bilden från 2021

I slutet av Rhododendrondalen ligger Färgargården där man kan fika om man har lust. Fint väder att sitta ute i och njuta av alla färger runtomkring. Kent beställde en morotskaka som var mycket god och jag en chokladbiskvi, vilket jag ångrade. Den var så mastig och fet att jag nästan mådde illa. 

Kent med sin goda morortskaka...

...och jag med min feta chokladbiskvi. Don efter person.

Efter att vi suttit en stund och fikat, var det dags för promenad hemåt igen samma väg som vi kommit. 

Här i bakgrunden fanns den vackra gamla Femöresbron. Vi är många som sörjer över att den är borta. Jag har många fina ungdomsminnen från denna bro.

Det här inlägget på min blogg blir det sista på ett tag - kanske för gott. (Jag har inte bestämt mig än.) Just nu tycker jag att det tar alldeles för mycket tid att blogga och läsa andras bloggar. Jag har så mycket annat som jag vill göra och som tar tid. Så nu säger jag hej då till alla mina bloggvänner och önskar alla en trevlig sommar! 

1759 Promenad i Rhododendrondalen i Norrköping

Varje år brukar Kent och jag åka in till Norrköping och gå en promenad längs Åbackarna och Rhododendrondalen vid Motala Ström . Förra året missade jag den eftersom jag var i Stockholm och var med på femmans klasskonsert på Lilla Akademien i stället. Kent passade på att gå den själv när jag var borta.

Det är Kent som har tagit alla bilder i det här inlägget och som går att klicka större. 

Det har ju varit en väldigt kall maj så många av buskarna stod i knopp till skillnad från övriga år vid ungefär samma tid då en hel del varit utblommade. Jackan som jag tagit fram ur en garderob köpte jag för fjorton år sen och har nästan aldrig haft den på mig. Rosa är inte min färg men har man lite svart till jackan går det an. Den är perfekt till vårt klimat just nu.

Här syns det att knopparna håller på att slå ut.

Det är första gången i mitt liv (jag har ju bott i Kneippen i många år i min ungdom och som ligger alldeles intill) som Femöresbron är borta ur min åsyn. Som jag saknar den. Det var över den jag vandrade med min första ungdomskärlek i de ljumma majkvällarna för eoner sedan. Ända sen den togs bort på grund av bristande säkerhet på grund av ålder, har den genererat en upprörd debatt i lokalpressen. Man tänker nämligen inte rusta upp bron utan bygga en ny som blir mer handikappanpassad och därför rakare - och fulare.

Här kan man ju ana hur jättestora rhododendronbuskarna är. 

Ett foto som Kent tog innan bron togs bort. 

Åbackarna är inte desamma utan den gamla Femöresbron. 

1285 Nationaldagsfirande vid Åbackarna och på Fräcka Fröken

Utsikt från Femöresbron över Motala ström och  Åbackarna. Femöresbron gör att man kan gå runt på båda sidor av Strömmen. (Bilderna går att klicka större.)

Kent och jag firade nationaldagen med att promenera runt Åbackarna och avsluta med lunch på Fräcka Fröken i Norrköping. Dagen till ära var det strålande väder och lagom varmt, ca 20 grader. Promenaden är väl runt 5-6 km och tog närmare en timme. Men så stannade vi ofta och fotade.

Femöresbron skymtar i fonden.

Här fick vi betala fem öre när jag gick i kindergarten i Kneippen och var på utflykt med barngruppen, kommer jag ihåg. Det satt en bössa på knuten och det var en grind framför som man inte kunde öppna förrän man lagt i sin femöring.

Man får en känsla av att befinna sig i Amazonas ibland.

Rhododendrondalen sjunger på sista versen, men en del buskar blommade fortfarande.

I slutet på promenaden kommer man fram till Industrilandskapet.

Det gamla fängelset där man förvarade svåra brottslingar har nu byggts om till bostäder. På skylten när man går förbi står det att det är ett generationsboende, seniorboende och instegsboende, vad nu som menas med det.

Kent bredvid Moa Martinsson, sorgligt nedsmutsad av fåglar.

Sveriges vackrast fabriksbyggnad - Strykjärnet - kan man bara inte låta bli att fota, så vackert som det är denna dag. Längst bort till höger har man byggt nya moderna hus med lägenheter som efter Norrköpingsförhållanden är hutlöst dyra. Men vackra förstås.

På Fräcka Fröken vid Skvallertorget intog vi en något försenad lunch bestående av de vanliga rätterna, Garbo med grekenröra för Kent och en Maffia för mig. Det är en rejäl bit baguette med rikligt med kycklingbitar (varför kan jag aldrig få min egen kyckling så mör?) i en god dressing med smak av curry.

Det gick att sitta ute och äta och det var inte så mycket folk eftersom de flesta studenter säkert har åkt hem för säsongen.

Innan vi kom fram till parkeringen vid Himmelstalunds kapell, passerade vi den judiska kyrkogården. Norrköping var ju en av tre städer som judar fick bosätta sig i och driva handel 1782. De övriga var Stockholm och Göteborg. 

När jag kom hem läste jag ut den sista av Carin Gerhardsens deckare om Hammarbypolisen - Falleri, fallera, falleralla. Det är nog bra att hon avslutar serien - den här sista var i och för sig spännande men väldigt seg att läsa. Vissa avsnitt tyckte jag var helt onödiga och hade varit bättre om de hade strukits. Eller åtminstone kortats ner.