1563 Trädgårdsjobb

Ingen kan beskylla mig för att vara trädgårdsintresserad. Jag sitter hellre inne vid datorn eller vid pianot än att vara ute i trädgården. Men nu har det ju varit några underbara sommardagar så att jag har känt mig mer eller mindre tvungen att vistas utomhus. Entrén till huset befanns vara i ett sorgligt skick så jag bestämde mig för att göra något åt det.

Först skulle maskrosorna i den svarta blomsterlådan bort, sedan den gamla ljungen och till sist alla vissna pärlhyacinter som förökat sig enormt. (Bilderna går att klicka större.)

Så Kent och jag åkte till Lundby Trädgård, som ligger mellan Norrköping och Söderköping i måndags och inhandlade pelargoner, en ampel och några plantor basilika. Jag skippade även i år penséerna eftersom Kent aldrig vill ta bort dem och ersätta dem med nya blommor när de blommat ut och ser skräpiga ut.

Vis av skadan när jag förra året köpte pelargoner i början av maj och nästan alla frös i köldknäppen som kom efteråt, har jag väntat i det längsta med att inhandla blommorna. Nu har jag lärt mig att de klarar kylan om man täcker över dem omedelbart ifall detta skulle inträffa även i år.

Det är tillräckligt många lökar kvar som jag inte fick upp så jag tror säkert att det finns pärlhyacinter här nästa år också. Gräset mellan plattorna  sparar jag tills en annan dag. Det går knappast att ta bort utan att man lyfter upp plattorna och det behöver jag hjälp med. 

På fredag åker jag upp till Stockholm och barnbarnen för att vara med på deras klasskonserter och fota och filma. Två konserter på lördagen och en på söndagen. Jag tänkte också försöka gå på Peter Dahl-utställningen på Sven-Harrys. Det ska bli spännande.

1284 Trädgårdsarbete

Man lär sig en hel del genom att blogga och får dessutom en massa tips. Som t.ex. att man kan sätta potatis i en tunna eller kruka, som min bloggvän Hans i Hjo tipsade om för en tid sen. Jag hade en stor blomkruka över sedan jag sått dill och persilja i några stycken och tänkte att jag kunde sätta en potatis i denna för att se hur det blev. Jag har aldrig tidigare satt potatis i vår trädgård.

Vågade bara pilla ner en enda potatis - tänkte att det måste få plats med många små sådana också. (Bilderna går att klicka större.)

Till min stora glädje har det vuxit upp några små gröna blad så det kanske blir några egna potatisar till hösten att skörda. Inspirerad av detta kom jag att tänka på mina små land på västsidan av huset där aldrig någonting annat har växt utom gräslök och tistlar. Kanske jag skulle peta ner några potatisar där också?

Mina fyra små trädgårdsland innan jag gav mig på tistlarna med en spade.

De små trädgårdslanden visade sig vara sorgligt försummade - inte så ofta jag är på den sidan av huset. Men det tog inte så lång tid med hjälp av en spade att gräva bort alla tistlarna. Kent var mig behjälplig med att välja ut lämpliga potatisar från potatispåsen som jag kunde sätta ner i de små fyrkanterna. Nu är det bara att vänta och se och att vattna om det blir för torrt. Jag har för mig att man måste kupa potatis också men det får man väl se när blasten väl har kommit upp.

Det tog inte många minuter innan det blev så här fint - jorden var mycket lucker och tistlarna hade inte fått så mycket fäste. Två potatisar i varje avdelning. 

Om några veckor ska jag fira jämn födelsedag. Visserligen blir det bara ett enkelt kalas med de allra närmaste men förhoppningsvis blir det vackert väder så man kan sitta ute och äta. Innergården är också i sorgligt skick så där behövde det också göras krafttag. För att få bort de värsta maskrosorna var Kent tvungen att lyfta upp de tunga plattorna, annars brukar det räcka med att skrapa mellan dem med en färgskrapa.

Före...

Mossan är ett annat kapitel. För några år sedan använde vi vår vanliga högtryckstvätt för att ta bort mossan på plattorna. Det hade till följd att vi fick byta vårt stora vardagsrumsfönster eftersom det hade stänkt vatten som sipprat in mellan rutorna, som inte går att öppna. Det kostade många tusenlappar. Vi får se om vi vågar använda den nya högtryckstvätten som vi köpt och som man kan sätta en kåpa på.

Efter...

Trädgårdsarbete

Idag har jag äntligen kommit mig för att gå ut i trädgården och räfsa löv. Så här såg det ut när jag började. (Bilderna går att klicka större)


Trevligt sällskap hade jag av grannens katt, som tydligen kände sig ensam och övergiven. Han vek inte från min sida medan jag räfsade. När jag gick in för att hämta kameran och ta en bild av honom smet han in i huset när jag öppnade dörren.


Efter någon stunds jagande fick jag tag på honom genom att locka med en laxfilé som jag skulle ha till middag. Han lät sig nådigt bäras ut, även sedan jag förpassat laxfilébiten till ett säkrare ställe än i min hand.


När jag hade räfsat färdig efter någon timme satt han trofast och väntade utanför ytterdörren och ville följa med in igen Förutseende nog hade jag öppnat dörren till innergården så att jag kunde smita in genom den. Det var väl laxen som lockade eller kanske bara värmen.


Så här såg det i alla fall ut i trädgården när de flesta löven var borta från gräsmattan. Några måste man ha kvar för att daggmaskarna ska ha något att äta, har jag hört.

Lite höststädning i trädgården

Vädret inbjuder inte precis att gå ut utanför dörren, men jag känner mig mer energisk sedan jag började med den förkättrade LCHF-dieten så jag bestämmer mig för att gå ut i trädgården och räfsa lite löv under eftermiddagen.

Innegården – vår uteplats – är en sorglig syn med gamla vissna blad omkring dammen och högar med löv. Krukor med vissna blommor som måste tas bort. Kanske undrar någon varför jag har min piskställning på uteplatsen. Det är min stolthet. Blank är den fortfarande efter många år. Dessutom ligger sovrummet i direkt anslutning till uteplatsen så jag behöver inte gå så långt med sängkläderna eller småmattorna. Jag flyttar undan den de få gånger jag har många gäster…


O, vad jag avundas alla dessa som bara ÄLSKAR att vara ute och gräva upp rabatter, påta i jorden, rensa ogräs och kratta löv. Jag försöker sjunga den gamla scoutvisan varje gång jag känner mig illa tvungen att lämna min mysiga inomhustillvaro, den som går så här:

Tag fram det bästa humör du har,
var morgon när solen går upp.
Försök att hålla det ständigt kvar,
fast jorden går runt i sitt lopp.

För om du bara tänker så:
Det här var skojigt det måste gå.
Då finns ingen väg som är svår för dig.
Gå fram med ett jublande "Hej!"

Med ett något mindre jublande ”Hej” går jag så ut i det gråmulna och kyliga vädret med mina två plasträfsor och min hink med trädgårdsredskap. Lite snyggare blir det i alla fall efter ett par timmars jobb. Varför jag har två räfsor?


Den bästa kunskapen som jag bär med mig efter fem års studier vid Linköpings Universitet efter min pension är nämligen denna: När man räfsat ihop en stor hög med löv tar man TVÅ plasträfsor, håller dem mittemot varandra och kniper ihop dem om en liten hög med löv som man lägger i korgen, snabbt och smidigt! Det såg jag två trädgårdsarbetare göra på en av universitetets innegårdar vid ett tillfälle och det har besparat mig mycken möda sedan dess…

Jag räfsar också lite löv på framsidan av huset. Vårt nya, stiliga fågelhus måste ju få en passande omgivning. Två skator satt redan i det lilla trädet i morse och väntade på att det skulle fyllas med solrosfrön.


Med anledning av att vi snart kommer att få tillökning i bilfamiljen och behöver större parkeringsplats har MM grävt upp alla Ölandstokarna. Det ser lite naket ut men samtidigt blir det en rabatt mindre att rensa…