Visar inlägg med etikett Zlatni Rar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Zlatni Rar. Visa alla inlägg

tisdag 11 oktober 2016

1333 Rundresa i Kroatien - Ön Brac och Bol utanför Makarska

På måndagen var det dags för vår första utflykt från Makarska till ön Brac med besök i den lilla staden Bol. Solen, som vi inte sett sedan vi kom, strålade från en klarblå himmel och havet låg lugnt och stilla nedanför vår balkong - en perfekt dag för en båttur.


Utflyktsbåten ligger och väntar på oss på kajen. (Bilderna går att klicka större.)

Vi gick ombord på en av utflyktsbåtarna i samlad tropp på morgonen sedan vi ätit en gedigen måltid från den mycket rikliga frukostbuffén på hotellet. Allt var mycket stort och omfångsrikt på hotell Meteor, entrén med sina soffgrupper, den jättelika matsalen, poolen, terrasserna ut mot havet och frukost- och middagsbuffén. Lunchbuffén hann vi aldrig besöka, men den var säkert lika väl tilltagen som de övriga. I mitt första inlägg har jag visat några bilder från hotellet.


Lägg märke till vägen som slingrar sig utmed bergskanterna på ön.


Fler turister än vi hade också valt att göra en båtutflykt till Brac denna dag. Det var många båtar som låg i hamnen i Makarska och som väntade på att turisterna skulle köpa en resa - relativt billigt som mycket annat i Kroatien. 

Båtresan tog drygt två timmar och det fina vädret höll i sig hela dagen ända tills hemresan. Landskapet var ganska enahanda med sitt karga berglandskap där det var mycket glest med bebyggelse. Men det måste ju finnas hus här och var eftersom serpentinvägarna slingrade sig utmed bergssidorna.


En del av hamnen i Bol.

Den mest kända turistorten på ön Brac är den lilla staden Bol med sina 1666 invånare. Åtskilligt fler under turistsäsongen naturligtvis. De flesta i gruppen valde att bege sig iväg ett par kilometer längs strandpromenaden till den berömda badstranden Zlatni Rar - Gyllene hornet i översättning. Många hade också med sig badkläder för att ta sig ett dopp i Adriatiska havet. 


Hus byggda av kalksten på vägen upp mot Dominikanerklostret. Bougainvillan sjunger på sista versen.

En gammal kvarn hade gjorts om till en restaurang.

Kent och jag gick åt motsatt håll för att se på Dominikanerklostret som låg uppe på en höjd. Vi tyckte att det skulle vara roligt att se lite mer av den genuina gamla delen av stan och vi blev inte besvikna. Det var för övrigt första och enda gången under den här resan som jag hörde cikadorna spela. Det var hett i solen och jag saknade min keps som jag köpt när jag var på skrivarkurs på Ölands folkhögskola förra sommaren. 


Det var här jag hörde cikadorna. Undrar om det är resterna av en gammal akdvedukt? Någon som vet?


Klostret var stängt för besökare...


...men tydligen öppet under turistsäsongen.


Det vackraste fotot på havet under resan tog jag med utsikt från klosterparken. Vattnet här var precis så klart och rent som det står i turistbroschyrerna.


Kent var nere på stranden och tog en bild på en man som hackade sten.


Det fanns de som badade men det var inte många.

Dags att gå ner till hamnen igen efter att vi klättrat upp till klostret. Jag, som är fascinerad av de vackra tegeltaken överallt i Kroatien, var ju tvungen att fota det enkupiga teglet som är så ovanligt hos oss.


För neriumblommorna är säsongen också över.


På restaurangen i bakgrunden hann vi ta en öl innan vi skulle ta båten hem till Makarska igen.


Vädret började bli sämre på vägen hem och bilden från Zlatni Rar inte särskilt bra. Men klickar man på länken ovan till Bol ser man den i all sin prakt.


Vår jättetrevliga och mycket kunniga guide Djurdja berättar något för en av gästerna.

Vår resebyrå Krores bjöd generöst på mat och dryck under hemresan. Den intogs under uppspänt tak ombord på båten. Tur det eftersom det hade börjat regna så smått. Den grillade makrillen smakade härligt tillsammans med vatten eller vin - vilket som behagades. När vinflaskan på bordet var slut kom det raskt fram en ny. Luncherna på utflykterna var för övrigt några av resans höjdpunkter, enligt min egen mening. Det var där man lärde känna sina medresenärer bättre eftersom det var ganska trångt mellan sittplatserna :-).