1339 Rundresa i Kroatien - Avskedsmiddag och hemresa

Efter utflykten till Split vilade vi en stund på hotellrummet och satt ute på balkongen och njöt av utsikten. Det hade klarnat upp och förhoppningsvis skulle vädret bli fint nästa dag.

Utsikt mot havet från vår balkong på nionde våningen. (Bilderna går att klicka större.)

Och utsikten rakt ner. Kent tog naturligtvis bilden (tidigare på dagen) eftersom jag inte vågade mig så långt ut på balkongen. 

På kvällen bjöd Krores på en trerätters avskedsmiddag. Som omväxling skulle vi bli serverade vid bordet. Tillsammans med våra trevliga middagskompisar åt vi prosciutto och ost med frukt som förrätt, kyckling som varmrätt och en festlig efterrätt som på bästa Nobelfestmanér serverades med brinnande ljus av servitörerna i en lång rad.

Lite av vad som fanns på den vanliga middagsbuffén den kvällen. Prosciutto var mycket populärt.

Tre grabbar underhöll Krores gäster med olika folksånger.

Vi blev också underhållna av en trio  med grabbar som spelade gitarr, dragspel och mandolin och sjöng till. Men när jag gav mig ut med mobilen på en liten fotorunda stötte jag på det som var den största upplevelsen den kvällen. Nämligen ett antal fantastiska frukt- och grönsaksfigurer. Här syns några av dem.

Vet inte riktigt vad "mössan" och blommorna är gjorda av. Kanske någon av kompisarna från kvällen vet?

Ett vikingaskepp av bl.a. melon och druvor.

Tupp av gurka, chili och melon.

En kungsfågel?

Verdan var upphovsman till alla dessa fina skapelser.

Att göra något annat efter denna rikliga måltid än att dra sig tillbaka till hotellrummet tills det blev dags att sova, var inte att tänka på. Det var inte så kyligt så vi satt ute på balkongen ganska länge och tittade på alla ljusen från vår balkong på nionde våningen.

Makarska by night. Här syns inga ljusreklamer eller neonskyltar.

Dagen därpå skulle vi resa hem. Solen sken och det var varmt, åtminstone i solen. Efter att vi checkat ut satt vi en stund på terrassen och tittade på alla som låg vid poolen och solade.

Som synes var det inte långt till stranden från hotellet.

Hotell Meteor där vi bodde högst upp.

Sen drog vi iväg in till stan för att äta lunch och för att få en sista titt på Makarska.

Turisterna lyser med sin frånvaro den här lördagseftermiddagen.

Ännu en vy från strandpromenaden.

Kyrktorget med högsta bergstoppen på över 1200 m i bakgrunden.

In bland gränderna i den gamla delen av staden där bouganvillean inte gett upp ännu.

Ett mycket originellt dörrhandtag som Kent hittade. Makarska var en fiskeby från början och fortfarande är det fiskmarknad här någon dag i veckan.

Det var många som badade i havet denna dag och vi ångrade att vi inte tagit ur baddräkterna ur bagaget. För en depositionsavgift på 50 kuna (drygt 50 kr) kunde man få ett badlakan att ta med sig från hotellet till stranden.

Badflickor nedanför hotellet.

Hiba var den guide som stannade kvar på hotellet varje dag och var "allt i allo", som hon själv uttryckte det. Själv bor hon i Sverige största delen av året men återkommer varje år till Makarska och Kroresor. Hon är utbildad sjuksköterska och försöker ordna allt till det bästa för sina gäster. Som att ge gästerna nytt rum om de inte är nöjda, ge dem fler kuddar eller filtar eller ta lite extra hand om någon gäst som reser ensam. Ett gott initiativ verkligen.

Hemresan gick bra och vi landade i Skavsta någon gång vid elvatiden på kvällen. Bilresan hem gick utan problem men det var bara omkring 14 grader i huset eftersom vi hade stängt av värmen innan vi åkte...

Tidigare inlägg om Krores runderesa i Kroatien kan man läsa här:

Rundresa i Kroatien - Makarska
Rundresa i Kroatien - Ön Brac och staden Bol
Rundresa i Kroatien - Dubrovnik
Rundresa i Kroatien - Landsbytur
Rundresa i Kroatien - Primosten, vingård och Trogir
Rundresa i Kroatien - Split med Diocletianus palats 

1337 Rundresa i Kroatien - Primosten, vingård och Trogir

På torsdagen skulle vi besöka badorten Primosten, en vingård där vi skulle äta lunch och den gamla staden Trogir på vår rundresa med Krores. Färden dit gick som vanligt på hisnande höga serpentinvägar - jag hade nästan vant mig vid det laget.

Primosten är en av Adriatiska kustens mest kända och älskade turistorter. Hela den lilla staden ligger hopträngd på en halvö, men eftersom det hällregnade stannade inte bussen för fotograferingspaus på vägen till staden. Vill man se fantastiska bilder därifrån från höjderna ovan, kan man gå in och kika här. I det här inlägget är det Kent som har tagit alla bilderna. Jag ville inte äventyra min mobil i regnet.

På den lilla platsen utanför ingången till Primosten var det bara rundresegruppen som var ute och promenerade. Några övriga turister syntes inte till. (Bilderna går att klicka större.)

Maria och Josef?

Vi har kommit in i Primosten genom den vackra porten i kalksten.

Utrustade med regnskydd och paraplyer steg vi så av bussen för en kort promenad i Primosten. Vi var ganska ensamma som turister och vi såg inte heller till några personer som såg ut att bo där för jämnan. Kanske var det så (som på så många andra ställen) att hus och lägenheter i denna lilla fina stad köpts upp av förmögna personer för att ha som sommarställe och som nu övergivit den.

Folktomt.

Vackra och välskötta små trädgårdar mellan husen.

En och annan liten butik var öppen, men jag såg inte heller till någon som var i affären. Kent och jag traskade upp för backen till den lilla kyrkan som låg på en höjd. Det brukar alltid vara en fin utsikt från kyrkbacken och vi blev inte besvikna den här gången heller. Det hade ju förstås varit trevligare om det inte hade regnat.

Många korallhalsband i skyltfönstret.

Kyrkan i Primosten var tyvärr stängd.

Utsikt från kyrkogården.

Besöket i Primosten blev inte så långt på grund av regnet och vi fortsatte därefter färden med bussen  till en vingård där vi skulle äta lunch. Vi blev väl mottagna och fick också titta in i huset där man bryggde vin, grappa och diverse likörer.

Fikonträd som Kent fotade från bussfönstret på vägen till vingården.

Då det fortfarande regnade och var ganska kyligt åt vi inomhus.

Lunchen innehöll bland annat den lufttorkade skinkan prosciutto som är bäst efter den har fått torka i några år. Alltför torr enligt min mening  -  jag föredrar vanlig julskinka. Men det anses vara en delikatess. Även här fick vi så mycket vi kunde och ville dricka av husets vin. Eftersom det fortfarande regnade trängde vi ihop oss i det lilla stenhusets matrum - annars hade vi kunnat sitta ute i skuggan av vinrankorna.

Trångt om saligheten. Ulla, Sten och jag väntar på att lunchen ska serveras.

Här har prosciutton och oliverna kommit på bordet.

Efter en stunds glad och trevlig samvaro hade vi möjlighet att köpa med oss hem någon av husets hemgjorda produkter i fina flaskor och burkar. Jag fastnade för en flaska fikonlikör, som jag hade provsmakat tidigare. Mycket god men ganska stark - så den får vänta till något festligt tillfälle med att korkas upp.

De tre flaskorna längst upp till vänster innehåller fikonlikör som jag föll för. 

Här fanns också gamla hus byggda av sten.

Den gamla staden Trogir var en upplevelse. Staden tillhörde den Venetianska republiken till år 1797 då republiken upplöstes. Många av de gamla vackra byggnaderna tillkom under denna epok, läser jag på Wikipedia. Trogir har tidigare varit grekiskt, romerskt, venetianskt och franskt. Det finns byggnader också från den romerska tiden, från renässansen och från barocken. År 1997 kom gamla staden i Trogir med på UNESCOS världsarvslista.

Torget i Trogir med stadshuset till vänster i bild.

Sankt Laurentiuskatedralen i Trogir.

Den fantastiska porten till katedralen. Överst ses Sankt Laurentius med gallret som han dog på efter ha blivit grillad. Kanske kan det vara intressant att läsa mer om detta helgon eftersom vår huvudkyrka här i Söderköping är uppkallad efter honom.

Målningar fanns att köpa som souvenirer.

En manskvartett sjöng gamla traditionella sånger från Dalmatien i en av de gamla byggnaderna. Sist  i inlägget kan man lyssna till en videosnutt som Kent spelade in.

Fästningen Kamerlengo från 1400-talet. På sommaren har man här konserter och andra evenemang.

På videon springer en kvinna förbi kameran just som gossarna börjar sjunga. För övrigt får de sjunga ostört tills slutet. Härliga röster! 

Tidigare inlägg om rundresan i Kroatien:

Rundresa i Kroatien - Makarska

Rundresa i Kroatien - Ön Brac och staden Bol

Rundresa i Kroatien - Dubrovnik

Rundresa i Kroatien - Landsbytur

1335 Rundresa i Kroatien - Landsbytur

Under denna något kryptiska rubrik döljer sig en utflykt från Makarska som vi gjorde under onsdagen till en liten by på andra sidan berget. Solen sken men vinden var kall och jag var glad att jag tagit med mig min lätta täckjacka och tunna halsduk. Dessa plagg var för övrigt med under resans återstående utflykter.

Vägen dit gick om möjligt ännu högre och var ännu mer slingrig än tidigare, men jag såg till att inte sitta 

vid fönstret och att inte titta ner i djupet nedanför. Kent däremot fotograferade friskt genom bussfönstret. (Bilderna går att klicka större.)

Målet var att besöka en gammal kroatisk by och ta del av del av den urgamla kulturen, både vad gäller mat, vin, odlingar och bebyggelse. En familj väntade på oss där för att berätta om sina traditioner och för att bjuda oss på en lunch bestående av traditionella kroatiska maträtter samt eget hemgjort vin och grappa.

På vägen dit stannade vi vid en rastplats på vägen för att ta foto av denna ravin. Man kan ju ana hur högt vägen går här!

Små cyklamenblommor växte här vilt.

När vi kom fram till den lilla bondgården som ägdes av Bobo, en god vän till Marija, blev vi bjudna på gårdens egenhändigt tillverkade grappa. Det är starksprit som man gör av pressade druvrester som blir över. Mer om hur det tillverkas kan man läsa om här. Enligt Bobo, som talade utmärkt engelska, var denna dryck bättre än någon medicin. Grappan innehåller mellan 40 och 50 procent alkohol men jag avstod eftersom jag hade migränkänning och inte riktigt litade på  Bobo. Övriga i gruppen lät sig dock väl smaka.

Bobos fru bjuder Krores gäster på grappa och olika likörer som man också framställde på gården. 

Marija översätter Bobos berättelse till svenska.

Ett av de gamla husen hade Bobo inrett som ett litet museum. I detta fanns "en och en halv säng" - enligt Bobo - som delades av hans farmor och farfar när de levde. De gamla husen var alla byggda på samma sätt med sammanfogade stenar och med en tillyxad triangulär sten på toppen.

 Här sitter Kent och vilar sig utanför det lilla "museet".

Sängen verkar onekligen trång för två personer. 

Vi åt utomhus men så här ser husets inomhusmatsal ut med familjefoto i på väggen.

När gruppen bänkat sig vid lunchborden utomhus fick vi ta del av hur man bakar en sorts glödpizza - en kroatisk nationalrätt. Först kavlade tjejen (fick aldrig veta vad hon hette) ut degen så att den blev exakt lika stor som det runda bordet. När det var färdigt la hon på en fyllning av olivolja, lök, mangold och ost. Så bakade hon ytterligare en lika stor degrundel och la ovanpå fyllningen och nöp till i kanterna.

Den jättestora "pizzan" förpassades sen in i bakhuset och lades ner ovanpå glöden som fanns där på golvet. Hela tiden borstade hon glöden fram och tillbaka över bakverket och när det ansågs färdigt borstades all aska av. Det smakade förträffligt som förrätt.

Degen bakas ut på ett runt bord med löstagbar skiva. Den andra skiva syns i bakgrunden.

Fyllningen läggs på. Osten finns i krukan till höger på golvet. 

Glöden borstas runt hela tiden så att det inte blir bränt någonstans.

Färdigborstat.

Under lunchen med så mycket vin vi önskade, underhölls vi av en dragspelare som mestadels spelade gamla italienska schlagers. Det är ju ganska nära till Italien här och många italienare kommer hit som turister.

Ett extra inslag i underhållningen svarade Marija och Bobo för genom att klä sig i folkdräkt.

Kamerorna gick varma.

Till gården hörde också ett hus där man bryggde vin, grappa och fikonlikör och pressade oliver till olivolja. På vägen dit mötte vi gårdens lilla åsna. Det var svårt att ta foton i det mörka brygghuset men några lyckades Kent fota med blixt. Som den här krukan med puttrande fikon.

Kruka med jäsande fikon

Åsnan var ungefär lika stor som ett rådjur, dock lite bastantare.

På hemvägen fick vi se lite mer av byn. Husen är alla byggda av sten och taken lagda med det vackra enkupiga teglet. 

Foto som Kent tog genom bussfönstret på hemvägen. 

Tidigare inlägg om rundresan i Kroatien:

Rundresa i Kroatien - Makarska

Rundresa i Kroatien - Ön Brac och staden Bol

Rundresa i Kroatien - Dubrovnik