1923 Alexander McCall Smith på besök på Lilla Akademien

I måndags fick musikskolan Lilla Akademien i Stockholm ett celebert besök. Det var författaren till Damernas Detektivbyrå - Alexander McCall Smith - som gästade skolan där mina tre yngsta barnbarn är elever. Han har skrivit ett libretto till en musikal som tonsatts av ungdomar på gymnasiet och det var en av anledningarna till han var där.

Boken har sålts i 14 miljoner exemplar och översatts till 39 språk. (Bilderna går att klicka större.)

En annan var att hälsa på en bror till Clarissas lärare - Mats Ögren - som haft kontakt med honom i Botswana när han arbetade på ett barnhem i Botswana som också stöds av författaren. Clarissa, som går i femman, fick det ärofulla uppdraget att rita några teckningar av svenska djur som Mr McCall Smith kunde ta med sig hem och visa för barnen i Botswana. Hon var lycklig över att få sitta och rita när de andra klasskompisarna hade matte! 

Clarissa med två av sina teckningar tillsammans med Alexander McCall Smith. Mats Ögren tog fotot. 

Här kommer Clarissas teckningar som författaren ska ta med sig till barnen i Botswana. 

Clarissa har två allt överskuggande intressen - fåglar och att rita och måla. Helst målar hon fåglar som den fina skatan. Annars är det fåglarna hemma som gäller.

Hemma finns åtta nymfparakiter och två stora papegojor, gulkindade amazoner. De sistnämnda har adopterats från äldsta dottern Anna. Alla fåglarna flyger fritt i huset utom papegojan Lisa, som är lite rädd av sig. Den stora Aaron älskar Clarissa och här har hon målat ett porträtt av honom.

Clarissas konstnärliga intresse började väldigt tidigt. När hon bara var tre-och-ett halvt år ritade och målade hon av sitt favoritgosedjur - husmusen. Förhoppningsvis blir det Mejan så småningom! 

Uppdatering: Alexander McCall Smith på Lilla Akademien

1753 Måsen har flugit bort

I dessa frustrerande coronatider får man försöka roa sig gå gott man kan. Vissa rutiner har jag ju sedan tidigare som en promenad om dagen och en timmes övning på flygeln. Jag ska lägga till en timme på orgeln också har jag tänkt och försöka komma ifatt tioåriga barnbarnet Caspar med det lilla d-moll preludiet som tillskrivs J.S.Bach och som Caspar har tillägnat sig på sistone. Om man vill kan man höra honom spela Ich ruf Zu dir av samme tonsättare här.

Utöver dessa rutiner är det korsordslösning och måleri som gäller. Min senast tavla från Högby fyr på norra Öland hade jag ansett som färdig. Jag slog fast att den inte blev bättre av att jag målade mer på den utan möjligen sämre. Men för att göra den lite livligare målade jag dit en mås i ett träd. Här kan man se denna mås sitta i trädet.

Nu är det ju så att en mås har simfötter och alltså inte kan sitta i ett träd, vilket några av mina kära bloggvänner genast påpekade :-). Jag insåg också detta efter att ha tänkt efter. Men de sa samtidigt att det naturligtvis inte gjorde någonting då konstnären har sin frihet att måla som hen vill. Men jag vill ju att det ska gå rätt till här i världen så att måsen fick flyga iväg. Och i dess ställe har en skata flugit dit och satt sig. En skata har ju rejäla klor och kan hålla sig fast, så nu känner jag mig lugn.

 Bilden går att klicka större