Här är övriga fredagsbloggare: (Om jag har hoppat över någon, skriv och tala om det i så fall så ska jag genast länka in dig).
Jag hade bl.a. tränat vårsånger med kyrkokören de senaste körövningarna och kören sjöng dessa sånger alldeles utmärkt. Dock skulle inte jag, utan min goda vän och kantorskollega, som är född, uppvuxen och bosatt i Ringarum och medlem i Hembygdsföreningen leda kören denna Valborgsmässoafton.
Utsikt från Hembygdsberget i Ringarum
Torpstugor på Hembygdsberget
Mina medlemmar i kyrkokören blev lite förvånade när jag sa att jag gärna ville vara med och sjunga jag också – men tyckte det var bra eftersom det alltid är bättre ju fler det är som sjunger...
Det var verkligen jätteroligt att för en gångs skull vara med och sjunga de gamla traditionella vårsångerna i stället för att bara stå och se på. För det mesta är det ju manskörer som sjunger sångerna till våren. Vi sjöng Längtan till landet (=Vintern ra…som Minerva berättar om varför den heter så), Glad såsom fågeln, Sköna Maj välkommen och ett par till.
Kören repeterar vårsångerna framför caféstugan
Vi blev också bjudna på kaffe med hembakade bullar och kakor av Hembygdsföreningen. Det var en härlig upplevelse att stå och sjunga vid den gamla torparstugan, med utsikt över dalen och med det flammande bålet lite längre ner på berget. En av de förra cheferna på det dåtida Invandrarverket – han är numera bosatt i Ringarum – höll ett spirituellt och engagerande vårtal – och sen sjöng vi igen.
Nu har brasan tänts och vi har börjat sjunga på allvar
Jag hade klätt mig ungefär som jag brukar vintertid, vilket var tur, då det inte var mer än fem grader varmt. Mirrfamiljen, som var och hälsade på över Valborg och första maj, fick inte följa med. Lillmirren hade fått vattenkoppor tidigare i veckan och även om han inte längre var smittsam tyckte Mirren att det var bäst att han var hemma i lugn och ro.
Prickig Lillmirr med prickig nygammal hund
