Resa till Frankrike tredje dagen – I Nice

Den goda och kaloririka hotellfrukosten. (Bilderna går att klicka större för detaljer.)

Ack, dessa hotellfrukostar, så fördärvliga för figuren! Hur annorlunda är de inte nu för tiden mot i början av femtiotalet! Då serverades man kaffe med en eller möjligen två croissanter, fransmännens vanliga frukost. Nu dignar hotellbuffén av müsli, yoghurt, skinka, korv, ost, olika sorters bröd, smör, marmelader, kokta ägg, massor av frukt och så naturligtvis de obligatoriska croissanterna.

Till det dricker man kaffe eller te och olika slags juicer. På Hotel Boréal i Nice hade man också en elektrisk apelsinpress, som jag glatt använde tills jag vid ett tillfälle glömde att sätta mitt glas under. Katastrofen var ett faktum och jag nyttjade inte denna förträffliga maskin fler gånger. Sista dagen i Nice skippade jag baguetten och åt två croissanter i stället, en vanlig, som jag bredde smör och marmelad på och en helt ljuvlig med choklad inuti.

På denna frukost klarar man sig länge. Efter att vi ätit gick vi till varuhuset Monoprix tvärsöver gatan i hörnet av Jean Medécin och köpte drickyoghurt, baguette och ost för att ha som mellanmål om hungern trots allt skulle bli för svår. Ett bra varuhus där det fanns allt man kunde önska sig. Våra planer var att tillbringa dagen i Nice med att ta reda på varifrån bussarna till Menton och Vence utgick och dessutom bekanta oss lite med staden samt ta ett dopp i Medelhavet.

Inte förrän sista dagen upptäckte vi hur billigt och bra det var att åka spårvagn och hur man fixade biljetter. Här kommer spårvagnen vid Place Massena.

MM i parken Albert Premier på väg till busshållplatsen

 Jag poserar med okänd buske till höger i samma park. Någon som vet namnet?

Vi hittade den ena busshållplatsen i änden av parken Albert Premier och den andra femtio meter  längre bort. Döm om vår förvåning när avgiften till samtliga platser längs kusten bara var en enda Euro. Det kostade alltså mindre än tio kronor att åka till t.ex. Monaco, Cagnes sur Mer eller Cannes med lokalbuss!

Ett eldorado för grönsaksälskare i Vielle Ville...

Sedan fortsatte vi vår promenad till gamla stan i Nice – Vielle Ville – där vi hamnade på grönsaksmarknaden. Vi såg förvånansvärt lite turister på vägen – jag har bara varit här nere under högsommaren tidigare när det fullkomligt kryllar av dem överallt.

På marknaden kunde man också köpa handmålade tavlor...

Vielle Ville i Nice

Vi lämnade gamla stan och gick vidare ut till Promenade des États Units, som den här delen av strandpromenaden heter.

Plagen låg ganska öde och de stora hotellens solstolar gapade tomma. Några modiga personer – barn och skandinaver förmodligen – vågade sig dock på att bada i Medelhavet. Det var ungefär samma temperatur i vattnet som det brukar vara här hemma i skärgården.

Inga som badar och inte särskilt många människor på plagen...

Men MM gillar att bada i de salta böljorna som synes...

Jag tycker det är ganska kallt...

Det var endast en liten del av den långa strandremsan som annekterats av hotellen. Största delen var för allmänheten och gratis. Bara att gå ner för trapporna här och där och lägga sig på de rundslipade stenarna, som tyvärr inte var särskilt bekväma. Strandmadrasser och badskor hade varit önskvärt. På somrarna är stenarna så heta att det överhuvudtaget inte går att gå på dem utan fotbeklädnad.

Antagligen ingen överbeläggning på det här hotellet.

Annars var Nice sig förhållandevis likt som jag minns det från sextiotalet när jag var där senast. Hotel Negresco var lika ståtligt som förr, kommer dock inte ihåg att kupolen var rosa på den tiden. Och Louis Armstrong, som står staty med sin trumpet, fanns definitivt inte. Han dog ju inte förrän 1971. Kasinot var heller inte förändrat – det är förmodligen kulturminnesmärkt vad det nu kan heta på franska.

Det berömda Hotel Negresco.

Louis Armstrong står staty utanför Negresco.

Kasinot i Nice.

Någon som vet vem den här killen ska föreställa, som satt på ett tak nära kasinot?

MM tog foto på några roliga bilder som fanns på Promenade des Anglais. En från forna tider och en nutida. Jag var ganska glad över att det inte såg ut så på plagen som på bilden längst ner.

Promenad des Anglais i början på förra seklet.

Som stranden kan se ut i augusti när fransmännen har semester. Bilden är en reproduktion av en målning av Jean Klissak - intressant naivistisk konstnär.

Karl Axel Pehrson – en av 1947 års män

En av Karl Axel Pehrssons fantasiblommor - kanske köttätande? På ståndarna sitter små vinbär tycker jag det ser ut som...

På söndagen kom vi äntligen iväg till konstmuséet i Norrköping för att sista dagen se utställningen med Karl Axel Pehrson, en av konstnärerna i gruppen 1947 års män. I den ingick även kvinnan Randi Fisher som jag tidigare skrivit ett inlägg om här. Samlingsutställningen på Galleri Färg och Form fick namnet Ung Konst och innebar ett genombrott för konkretismen i konsten i Sverige.

Den konkreta konsten var abstrakt och geometrisk, mycket förvirrande, eftersom man använde orden abstrakt och konkret som synonymer. Den skulle vara befriad från alla föreställande inslag. Vasilij Kandinsky och Piet Mondrian är bl.a. företrädare för denna konstriktning. Här i Sverige är Otto G. Carlsund den konstnär som man främst förknippar med konkretismen.

Ett tidigt verk av Karl Axel Pehrson i konkretismens anda

Vår trevliga och som vanligt mycket kunniga och inspirerande ciceron, museiintendenten Kerstin, guidade oss genom utställningen och berättade att Karl Axel Pehrson började som konkretist, men utvecklade senare sin konst till mer föreställande motiv. Det är underliga och lite hotfulla fantasilandskap som hänger på väggarna.

Mycket sällsynta blommor i förgrunden - de fick tre klasskamraters namn av en liten pojke, berättar Kerstin.

Vi fick gissa på vad som kanske sticker upp ur vattnet - en noshörning kanske? Något svar gavs inte...

Målningarna är mycket spännande, klickar man bilderna större kan man se detaljer som man inte upptäcker i första hand.

Vid första anblicken kanske man inte ser "åsnekycklingen"...

Ormen i paradiset?

Jag tyckte att man kunde se influenser från Henri Rousseau i hans måleri och det höll Kerstin  med om och även från Matisse – i synnerhet i de målningar som sedan blev mönster till tyger som delfintavlan.

Matisseinspererat konstverk av Karl Axel Pehrson, vilket sedermera blev till tygmönster

Människor förekommer inte alls i målningarna från den här tiden. Däremot kryllar de av reptiler, ödlor eller skalbaggar. Karl Axel Pehrsons nästan maniska intresse för dessa insekter och djur visar sig överallt i hans senare konst. Han hade också själv en jättelik samling av skalbaggar. Så blev det också han som skapade Guldbaggen 1964, det största filmpriset i Sverige.

En av Karl Axel Pehrssons skalbaggar

Prototypen till Guldbaggen

Den slutgiltiga Guldbaggen liknar inte den ursprungliga prototypen särskilt mycket... Bilden hämtad från nätet

En detalj som Kerstin berättade om var att Karl Axel Pehrson var oerhört intresserad av den medeltida konsten, där det ofta finns ett motiv målat med starka färger i förgrunden på tavlorna  och med ett bakomliggande borttonande landskap i fjärran. Exempel på det här nedan.

En sällsynt art av sköldpaddan - piggpaddan, verkar farlig...

Målningarna är fulla av mystik. Här sätter han något som påminner om en buske av  alger i ett fjällandskap...

Några tror att det är Lapporten som målaren har avbildat i bakgrunden, berättar Kerstin...

En mycket speciell art av skalbagge...

Utställningen gav mersmak och på Bokbörsen fick jag tag i den bok som Kerstin visade oss om Axel Pehrson, skriven av Pehr Bjurström. Ska bli spännande att läsa mer om honom. Nästa gång jag kommer till Stockholm ska jag förresten ta tunnelbanan till Gärdets tunnelbanestation och titta på hans målningar där.  

Resa till Frankrike – andra dagen från Marseille till Nice

Jag hade inte behövt oroa mig för hur vi skulle ta oss till Nice från Marseille. Bussen stod precis utanför biljettkontoret, som vi hittade på järnvägsstationen Gare St. Charles. De tjugo milen emellan kostade 30,8 Euro och skulle ta fyra timmar.

Det blev en intressant resa till platser som Aix-en-Provence, Brignoles och Fréjus. Färden gick genom stora vindistrikt där vinodlarna annonserade sina viner genom stora plakat utmed vägen. Hela tiden steg folk av och på så resan var mycket omväxlande.

Större delen av resan gick genom stora vinodlingar. (Bilderna går att klicka större.)

Skyltarna talar om att man kan få avsmaka och handla viner på vingården...

Om man köper tre baguetter får man en på köpet i detta boulangerie. Finns fortfarande många sådana kvar.

Överallt såg  man reklam för viner.

Vi hade kunnat ta en annan buss som bara gick motorvägen och som tog två och en halv timme, men vi hade ingen brådska eftersom vi inte hade tillgång till hotellrummet i Nice förrän klockan tre på eftermiddagen. Tåget var heller inte något alternativ eftersom det kostade nästan tre gånger så mycket som bussen…

På alla dessa ställen som är utmärkta på kartan stannade bussen.

Resan bjöd på varierande scenerier med höga berg och små byar, där bussen fick slingra sig igenom den smala huvudgatan. Det påminde mig om bilresorna jag gjorde tillsammans med familjen i min ungdom, innan det fanns motorvägar i Frankrike.

 Här är en av de småbyarna som bussen åkte igenom

Och här en annan...

När vi kom fram till Fréjus visste jag att det inte var långt kvar till Nice, eftersom jag aldrig glömmer den hisnande upplevelse jag fick när jag som fjortonåring första gången såg Medelhavet. Idag skymtade det också blått när vi började åka nerför de långa backarna från Fréjus ner mot Nice.

Första skymten av Nice och Medelhavet.

Vi är på rätt väg...

Ännu lite närmare...

Och nu är vi äntligen inne i stan!

Bussen susar förbi på Promenade des Anglais.

Vi blev avsläppta nära Place Massena ett kvarter från Promenade des Anglais och därifrån var det bara 5-10 minuters promenad till vårt hotell Boréal. Hotellet låg på en liten lugn sidogata till stora gågatan Jean Medécin.

 Vi blir avsläppta ett kvarter från Place Massena.

MM utanför hotellet.

Rummet utåt gatan var rent och snyggt och med badrum, men litet och en trappa upp utan hiss. Härliga sängar för mig som tycker om att ligga hårt. Hotellet har en andra avdelning med hiss, som man naturligtvis skulle ha bokat ett rum i, om man hade vetat om det…

Hotel Boréal by night

Vi valde den ena av två små restauranger på kvällen - ingen mat serverades förrän klockan sju - som låg bredvid hotellet. MM åt pizza och jag grillspett och tog var sin öl till. Jag kom naturligtvis inte ihåg att be om att få köttet ”bien cuit” – väl genomstekt - så det var i det närmaste rått. Man lär sig…

Fredagstema Show&Tell - Godast just nu

Desiree står för fredagstemat i maj. Övriga fredagsbloggare hittar ni på hennes hemsida.

Sitter och tittar ner på min tallrik som jag delat in i olika fält. Ett för sallad, ett för tomater, ett för gurka och ett för morotsslantar. Några rädisor får också plats. I mitten en liten skål med majs. Undrar vilket som är godast just nu. Ska jag börja med salladen eller morötterna? Kanske med tomaterna?

Grönsakstallrik från nätet.

Minns den enda gången jag varit på Operakällaren för så där fyrtio år sen för att fira min dåvarande svärmors födelsedag. Som entré fick vi en smördegspirog med laxfärs inuti och en himmelsk hollandaisesås till. Jag tror aldrig jag ätit något godare, varken förr eller senare. Övriga rätter på menyn den gången är höjda i dunkel.

Laxpiroger - bilden från nätet. Min pirog var helt inbakat i smördeg minns jag...

Majsen är kanske godast just nu på min tallrik? Jag skulle ju faktiskt också kunna stöta till, ser jag, med lite röd paprika, som jag köpte till extrapris på Willys igår. Ett stort glas vatten till är inte så dumt det heller.

Annars är ju efterrätter kanske det man minns bäst – eller glass. Den gången i Genua när jag första gången i mitt liv åt en cassataglass glömmer jag aldrig – en fantastisk upplevelse och smaksensation. På femtiotalet fanns det möjligen glass med vanilj- eller päronsmak här hemma i Sverige.

Ett smarrigt recept på Cassataglass har jag hittat hos Växelhäxan i Norrland

Det var samma år som jag första gången smakade Strega - den italienska likören, som sedan dess varit min favoritlikör om än inte min favoritdryck! Jag kommer ihåg att min mamma och pappa och jag drack upp ett par tre deciliter på ett hotellrum i Italien i tandborstglas innan vi skulle bila hem till Sverige dagen därpå.

Strega likör, bilden från nätet.

Min pappa var livrädd för att fastna i tullen med flaskan eftersom han redan hade inhandlat den minimala ranson som man fick ha med sig på den tiden. Hälla ut likören ville han ju inte. Den natten sov vi gott – det var inte så noga med alkoholtester då för tiden – i synnerhet inte i Italien. Han körde glatt bil dagen efter…

Men godast just nu är absolut min grönsakstallrik med sallad, tomater, majs,gurka, rivna morötter och lite strimlad röd paprika. Till detta ett stort glas kallt, friskt vatten direkt ur kranen. För att inte tala om hur nyttigt det är! Och så kan jag alltid hoppas att så småningom komma i jeansen jag köpte förra året …