måndag 23 maj 2011

Karl Axel Pehrson – en av 1947 års män


En av Karl Axel Pehrssons fantasiblommor - kanske köttätande? På ståndarna sitter små vinbär tycker jag det ser ut som...

På söndagen kom vi äntligen iväg till konstmuséet i Norrköping för att sista dagen se utställningen med Karl Axel Pehrson, en av konstnärerna i gruppen 1947 års män. I den ingick även kvinnan Randi Fisher som jag tidigare skrivit ett inlägg om här. Samlingsutställningen på Galleri Färg och Form fick namnet Ung Konst och innebar ett genombrott för konkretismen i konsten i Sverige.

Den konkreta konsten var abstrakt och geometrisk, mycket förvirrande, eftersom man använde orden abstrakt och konkret som synonymer. Den skulle vara befriad från alla föreställande inslag. Vasilij Kandinsky och Piet Mondrian är bl.a. företrädare för denna konstriktning. Här i Sverige är Otto G. Carlsund den konstnär som man främst förknippar med konkretismen.


Ett tidigt verk av Karl Axel Pehrson i konkretismens anda

Vår trevliga och som vanligt mycket kunniga och inspirerande ciceron, museiintendenten Kerstin, guidade oss genom utställningen och berättade att Karl Axel Pehrson började som konkretist, men utvecklade senare sin konst till mer föreställande motiv. Det är underliga och lite hotfulla fantasilandskap som hänger på väggarna.


Mycket sällsynta blommor i förgrunden - de fick tre klasskamraters namn av en liten pojke, berättar Kerstin.


Vi fick gissa på vad som kanske sticker upp ur vattnet - en noshörning kanske? Något svar gavs inte...

Målningarna är mycket spännande, klickar man bilderna större kan man se detaljer som man inte upptäcker i första hand.


Vid första anblicken kanske man inte ser "åsnekycklingen"...


Ormen i paradiset?

Jag tyckte att man kunde se influenser från Henri Rousseau i hans måleri och det höll Kerstin  med om och även från Matisse – i synnerhet i de målningar som sedan blev mönster till tyger som delfintavlan.


Matisseinspererat konstverk av Karl Axel Pehrson, vilket sedermera blev till tygmönster

Människor förekommer inte alls i målningarna från den här tiden. Däremot kryllar de av reptiler, ödlor eller skalbaggar. Karl Axel Pehrsons nästan maniska intresse för dessa insekter och djur visar sig överallt i hans senare konst. Han hade också själv en jättelik samling av skalbaggar. Så blev det också han som skapade Guldbaggen 1964, det största filmpriset i Sverige.


En av Karl Axel Pehrssons skalbaggar


Prototypen till Guldbaggen

Den slutgiltiga Guldbaggen liknar inte den ursprungliga prototypen särskilt mycket... Bilden hämtad från nätet

En detalj som Kerstin berättade om var att Karl Axel Pehrson var oerhört intresserad av den medeltida konsten, där det ofta finns ett motiv målat med starka färger i förgrunden på tavlorna  och med ett bakomliggande borttonande landskap i fjärran. Exempel på det här nedan.


En sällsynt art av sköldpaddan - piggpaddan, verkar farlig...


Målningarna är fulla av mystik. Här sätter han något som påminner om en buske av  alger i ett fjällandskap...


Några tror att det är Lapporten som målaren har avbildat i bakgrunden, berättar Kerstin...

En mycket speciell art av skalbagge...

Utställningen gav mersmak och på Bokbörsen fick jag tag i den bok som Kerstin visade oss om Axel Pehrson, skriven av Pehr Bjurström. Ska bli spännande att läsa mer om honom. Nästa gång jag kommer till Stockholm ska jag förresten ta tunnelbanan till Gärdets tunnelbanestation och titta på hans målningar där.  

9 kommentarer:

Pettas sa...

Tack för att jag fick vara med dig på utställning. Personligen skulle jag inte vilja ha någon av dem på mina väggar här hemma, men på en utställning sitter de hur bra som helst.

kramar!
Karin

Marianne sa...

TACK! Åh, vad mycket jag fick lära mig nu!

Kram!

olgakatt sa...

Detta hade jag GÄRNA sett! Du vet inte om utställningen flyttar nån annanstans nu?
Underbara bilder, tack, tack!

Musikanta sa...

Karin:
En del av målningarna hade jag inte haft någonting emot alls! Piggpaddan t.ex.! Eller den "konkreta"...
Kramar från Ingrid som håller sig till det lite mer snälla att ha på väggarna.

Musikanta sa...

Marianne:
Ett sätt att minnas någonting man har varit med om är ju faktiskt att skriva om det på bloggen. Sen kan man ju gå tillbaka och repetera om man har glömt! Jag visste ingenting om KAP innan jag var på den här utställningen...
Kramar från Ingrid

Musikanta sa...

Olgakatt:
Roligt att du uppskattade mitt inlägg och mina bilder. Det uppmuntrar...

Utställningen kommer att flyttas till Bror Hjorts hus i Uppsala - ett museum som jag inte skulle ha något emot att besöka någon gång.

Miss Gillette sa...

Verkligen häftiga bilder, fast svåra: samtidigt som de är en smula inställsamma (tycker jag 2011; det var förstås annorlunda när det begav sig) känns det som om de bär på så många intrikata symboler att man omöjligt kan begripa vad de försöker säga. (Inte jag, alltså.)

Vilket förstås inte är nåt hinder för att tycka om bara att titta på dem.

Eleonora sa...

Som jag sagt på FB igår krånglade det av bara den. Få se om det lyckas nu. Vaddå - lagra emellan. Hur gör man det??

Det var en jättefin berättelse om den abstrakta konsten. Även om jag inte tycker om abstrakt, så ska jag komma tillbaka och läsa detta inlägg flera gånger. Tack rara du som bildar mig litet så här på ålderns höst.

Nu blir det att resa med dig till Frankrike här ovan. Kram så länge

Musikanta sa...

Eleonora:
Du bara markerar din kommentar med ctrl + a. Sen tar du ctrl + c, så är det sparat. Om kommentaren sen försvinner kan du försöka igen och sätta markören som vanligt i rutan.

Tryck sen på ctrl + v, så har du kommentaren där igen. Det är bra att göra så om kommentaren har försvunnit en gång och man är rädd att den ska försvinna en gång till...

Jag håller faktiskt inte med dig om att KAP är abstrakt i sitt senare måleri. Man ser ju - nästan i alla fall - precis vad det är för motiv han framställer. Snarare skulle man kunna kalla honom surrealist.
Kram tillbaka.