söndag 27 september 2009

Småbarnsmamma igen...

Mirren har varit här i två dagar och man har fått känna på hur det är att vara småbarnsmamma igen. Förstår inte hur jag orkade på den tiden… Fast man var ju yngre förstås. Jag är ganska slut trots att jag i motsats till Mirren fick sova hela nätterna…

Redan vid halvsjutiden på morgonen blir man försiktigt väckt av Lillmirren som vill att man ska komma upp och leka med tåget. Den uttröttade modern ligger i dvala efter det att hon varit uppe fyra gånger på natten dels för att amma, dels för att Lillmirren var hungrig vid fyratiden på morgonen och ville ha yoghurt. Minimirren fick mat vid sex så han sover också.

Lillmirren och jag äter yoghurt och han vill smaka på mitt hårdkokta ägg också. Sen hämtar han Molly Mus – en av favoritböckerna – och vi läser en liten stund. Akut blöjbyte efter frukosten vilket naturligtvis väcker Mirren och Minimirren, som blir klarvaken och hungrig omedelbart…

Efter en kvart kommer Mirren och får också i sig lite frukost medan jag vaggar den sovande ”babis” – Lillmirrens namn på lillebrorsan. När han känns tung som en säck potatis går jag in i gästrummet och lägger ner honom försiktigt i sängen. Jag hinner sätta mig ner och värma en kopp te när jag hör hans klagorop från rummet.

- Han vill väl inte sova där ensam heller, säger Mirren, och så får jag gå och hämta honom igen.

(Bilderna går att klicka större)
Han somnar omgående i famnen på mig. Jag sitter med honom där en halvtimme och vaggar honom då och då – sen vaknar han och är hungrig igen…

Vi kommer iväg till stan så småningom. Lillmirren har utlovats spårvagnar att titta på och han blir inte besviken. Och han får se inte bara spårvagnar, utan polisbilar, grävskopor och en bil med en lyftkran, som ställer sig så lämpligt framför bilen när vi kommer och ska åka hem från parkeringen. Lyckan är fullständig – killen i lyften ska fixa en lampa på en lyktstolpe just ovanför vår bil och det tar hela tio minuter…


Vi ska äta salladFräcka Fröken. Lillmirren får välja vad han vill ha, majs och ananas, ost och sallad. Han äter med god aptit och SOMNAR sedan i vagnen. Mirren ammar i skymundan och även Minimirren somnar in i sjalen. Mirren tror inte att det är sant att vi får äta vår mat i lugn och ro.


Vi kan t.o.m. gå till bästa skoaffären i stan och Mirren kan prova skor i lugn och ro. Fortfarande med sovande barn. Det är förstås inte så lätt att prova med en tremånaders sovande bebis på magen, men det går och hon handlar två par för säkerhets skull. Hon vet aldrig när hon får chansen nästa gång…

Lillmirren har vaknat och killen har fixat lampan i lyktstolpen så efter ytterligare amning åker vi iväg till Folkparken där det finns en stor lekplats. Lillmirren gungar och åker rutschkana hundra gånger, springer och hoppar och kör tåg i några timmar men är inte alls trött när det är dags att åka hem…






Efter middagen (Mirren lagar två riktiga mål per dag!) bygger Mosha (=MM) en stor tågbana av trärälsbitar där tågen spårar ur och rammar varandra ideligen. Mer högläsning, denna gång om brandbilar, grävskopor och sopbilar som man kan dra i flikar på sidorna så att de gräver eller tömmer soplottorna…


Vid halv tio på kvällen är Lillmirren trött och Mirren och barnen går och lägger sig. Mirrmaken är på konferens på Vildmarkshotellet och hon ska möta honom där efter lunch på lördagen och samtidigt tillbringa eftermiddagen i djurparken. (Tänk att få sova två hela nätter i sträck, sa Mirrmaken lyckligt när han fick reda på detta med konferensen…)

Morgonen därpå upprepar sig samma procedur. Efter lunch är båda barnen instuvade i bilen och alla nappar upplockade – olika storlek för Lillmirren och Minimirren. Vi säger hej och kramas och Lillmirren är redan upptagen med att se på Mumintrollet i bilen. MM och jag går in i huset och jag tänker för mig själv att det är inte klokt så lugn och behaglig vår tillvaro egentligen är…

Ibland borde man byta en eller två dagar med en småbarnsförälder med två blöjbarn, en ovanligt livlig och en som ammas, för att inse hur oändligt bra man har det, åtminstone om man är frisk…

8 kommentarer:

Bloggblad sa...

Jag blir alldeles svettig bara av att läsa... och känner att det är ganska skönt att man hinner glömma alla nätter med blöjor, skrik och amning - annars skulle ingen ha mer än ett barn.

På dopet igår var det mängder med barn i alla åldrar... vilket liv. Skönt att komma hem till Tystnaden sen.

Nu har förresten din begravningskontakt ringt och beställt!

Musikanta sa...

Bloggblad:
Ja, man kan inte förstå hur hur småbarnsföräldrarna orkar med dagis och jobb och allt hemma dessutom med barn så tätt inpå varandra...

Det var ju 5,5 år mellan mina äldsta barn och 12 mellan Mirren och Kalle, så jag har ju inte upplevt samma stressiga tillvaro som Mirren!

Vilken färg ville hon ha på muddarna?

Eleonora sa...

Jag säger bara, kära söta .... med två små barn, men varför har dom nappar?? Gulliga mamma Mirren är ju den bästa trösten!

Tänk vad naturen ordnat det fiffigt att vi äldre inte kan få barn, det skulle ju ta knäcken av en! Din Mirren har nog att göra, men ändå kan du tro att hon fick vila och ha det skönt hos mamma. Bara vetskapen om att någon annan kan rycka in är tillräcklig. Och få maten serverad - det är guld!

Snart tycker du kanske att det är för lugnt och tyst - och då är det bara att göra om proceduren.

Ha det gott och kramis

Musikanta sa...

Eleonora:
Proceduren ska göras om redan på fredag, då vi ska upp och hälsa på i Stockholm. Ska samtidigt gå på vernissage - bloggvännen Ebba ställer ut på Galleri Svea i Gamla Stan...

Vad beträffar napparna skulle du bara behöva vara här i två minuter när barnen är här. Då skulle du förstå...

Det räcker inte ens med att den lille sitter dickt an i sjalen hos Mirren! Det måste vara napp också...

Mirren har aldrig låtit någon av dem ligga och skrika sig till sömns...

Maten lagar Mirren också för det mesta när hon är här - medan jag diskar...
Många kramar/M

Marianne sa...

Hehe, ja det finns nog en ORSAK till att man inte kan få barn hela livet - man måste orka ta hand om dem också! Jag skulle aldrig orka i dag och jag fattar inte dessa sextioåriga kvinnor i Italien (eller var det är) som gör konstbefruktning.

Mysigt att ha Mirrfamiljen hos dig och få rå om dem!

Kram!

Musikanta sa...

Marianne:
Eller alla dessa mormödrar och farmödrar som kommit till Sverige på gamla dar och som utnyttjas som dagmammor...Jag tycker verkligen synd om dem som inte får åldras i lugn och ro!

Jag kan t.ex. inte resa mig från golvet med bebisen i famnen utan att hålla mig i, för att inte tala om att jag knappt orkar bära tvååringen...

Men dom 60-åriga damerna har kanske "nannys" som Anna Anka...
Varm kram/M

Saltistjejen sa...

Hahaha jag skrattar när jag läser detta! jag har dock bara EN men det räcker!!! Att ha en mamma/mormor som du måste vara sååå underbart också! Själva är vi ju låååångt ifrån familj som kan avlasta om så abra en eftermiddag eller natt ngngång så jo det där med att inte sova ordentligt kännar man igen....
Kram!

Musikanta sa...

Saltistjejen:
Ja, det är underbart att få vara lite till nytta ibland. De andra barnbarnen kunde jag aldrig ägna någon större tid eftersom jag hade dubbeljobb - både som lärare och som kantor. Jag jobbade i princip alla dagar i veckan...

Så det är extra kul att få vara med igen och lära känna sina barnbarn på ett helt annat sätt...

Men, som sagt, jag hade nog blivit knäckt om det hade varit på heltid...
Kramar!