söndag 19 december 2010
När radion kom till Skällviks kyrka
Mellan 1994 och 1999 jobbade jag som frilansreporter på NT:s Söderköpingssida. Eftersom jag varken kan skriva om julgran, julklappar, julmat eller julstök på bloggen eftersom vi inte har något av detta hemma hos oss, tänkte jag återuppliva ett gammalt minne av när radion kom till Skällviks kyrka. Allt för att skapa lite julstämning. Bilden går att dubbelklicka - då ser man texten väldigt tydligt.
Denna händelse utspelade sig i Skällviks gamla vackra medeltidskyrka den 23 december 1994 alltså för sexton år sen. Jag hade tjänst som kantor i Mogata och Skällviks församlingar vid den tiden. Min mycket gode vän, den mångkunnige kyrkväktaren (han var noga med att han inte var en vanlig vaktmästare) Hans Hansson finns inte längre bland oss. Jag saknar honom...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Räknades det inte som nån sorts jäv att vara både kantor och reporter? Dagens reportrar råkar ju illa ut om dom skriver en bok eller har fel syster. Men det var kanske inte lika noga på den tiden!
Annars verkar det vara en typisk situation, alla är taggade till max, sen blir det två röda minuter (OK här var det generöst hela
10 minuter) av allt man repeterat och förberett i evighet.
Reportaget är verkligen bra, man känner sig förflyttad till de väntande i kyrkan!
Olgakatt:
Nej, det var inte någon som ifrågasatte någonting. Hade inte ens tänkt den tanken!
På den tiden hade jag ju tre jobb - lärare, kantor och frilansreporter. De kunde väl inte hålla reda på vad jag var på huvudredaktionen, eller så brydde de sig inte.
Haha... jag har varit med om nåt liknande, när Östnytt ville filma när kören och några kända hästrockare skulle in i kyrkan... det blev 5 sek i bild vid dörren - och vaktmästaren hade tänt alla ljus...
Jag minns inte just det här, men visst minns jag att du var reporter! Det var så roligt att läsa dina artiklar.
Du är verkligen mångsidigt kunnig.
så roligt att läsa!
Kram!
Bloggblad:
Tack! Du har ju alltid varit en trogen supporter till det mesta jag har gjort, haha!
Skulle det någonsin bli tal om något i radio eller TV i framtiden, är jag i alla fall beredd på att det inte skulle bli mer än fem sek.
Karin:
Det är egentligen det som har varit felet med mig, att jag är bra på lite av varje. Därför blev det aldrig någonting ordentligt av mig. Jag hade heller inte något allt uppslukande intresse eller något som jag verkligen brann för.
Tyckte det mesta var roligt, men tröttnade fort. Att jag lyckades skriva färdigt min C-uppsats var mycket beroende på min handledares envishet...
Kramar!
Vilken bra text!
Man står nästan färdig med kokosnötterna när man läser.
Cecilia N.:
Kul att du tycker det! Men jag ska tydligen vara stolt över att vi fick så mycket som 10 minuter - men det hade vi väl inte fått om det varit TV!
Vilken festlig historia! Hoppas att ni ändå hade trevligt under väntetiden,och så har ni ju haft något kul att berätta i flera år.
Kram
Eva:
Visst hade vi det. Men vi var faktiskt lite oroliga om vi hade missuppfattat tiden eftersom det dröjde så länge innan någon visade sig...
Kramar från Ingrid
Skicka en kommentar