Fed for altid av illustratören Pia Olsen i Köpenhamn.
Jag är
Jag är tacksam om jag eventuellt kommer ner till
För sex år sedan gick jag ner
Glad i hågen över att lättat så mycket började jag äta som vanligt igen. Unnade mig en tårtbit då och då, sa inte nej till efterrätter eller chokladpraliner och åt rostat bröd med marmelad som mellanmål ibland. Resultatet lät inte vänta på sig. Efter två år var jag uppe i nästan samma vikt som tidigare. Och detta trots att jag promenerade varje dag och gick på gym någon gång i veckan.
Det gäller alltså att ALLTID tänka på vad man äter, även om man nu skulle gå ner några kilo. Glömma semlan och chokladpuddingen i framtiden – den sistnämnda innehåller lika många viktväktarpoints som en tredjedel av dagsbehovet när man bantar. Semlan hälften, tror jag! Men hur sant är inte det gamla bibelcitatet – anden är villig, men köttet är svagt…
Att banta är också förenat med sociala svårigheter. Men det ska jag avhandla nästa gång.
Uppdatering:
Jag vet att jag fick några kommentarer till, men de har tydligen också försvunnit med bloggen.
Cecilia N sa...
Väga så mycket som man är lång minus hundra.
Hm. Då skulle det vara okej för mig att väg 80. Det gjorde jag nu i sommar när jag varit på släktbesök i fyra dygn. Nej, jag vägde mig inte preciis innan jag åkte, men min idé är att jag vägde två kilo mindre före och sisådär 76-77 passar mig finemang.
Så nu har jag lite "jockeyångest". ;-) Det finns viktgränser för hästarna på ridskolan ... inte för att de är absoluta
http://www.equipage.se/1-fraga-och-1-svar/item/529-hur-mycket-orkar-hasten-bara
men ändå. Banta har jag för övrigt aldrig gjort. Jag har bara lassat in...
Hm. Då skulle det vara okej för mig att väg 80. Det gjorde jag nu i sommar när jag varit på släktbesök i fyra dygn. Nej, jag vägde mig inte preciis innan jag åkte, men min idé är att jag vägde två kilo mindre före och sisådär 76-77 passar mig finemang.
Så nu har jag lite "jockeyångest". ;-) Det finns viktgränser för hästarna på ridskolan ... inte för att de är absoluta
http://www.equipage.se/1-fraga-och-1-svar/item/529-hur-mycket-orkar-hasten-bara
men ändå. Banta har jag för övrigt aldrig gjort. Jag har bara lassat in...
13 kommentarer:
Ska bli intressant att höra vad du skriver om de sociala svårigheterna. Jag har ju haft långa perioder när jag inte alls har kunnat äta, eller bara äta ytterst lite - men aldrig sett det som ett problem. Det gäller bara att tala om i förväg så att inte värdinnan har gjort sig extra besvär med maten för min skull.
Margaretha
Det jag fick lära mig var längden minus 100 för män och längden minus 110 för kvinnor. Jag ligger idag på längden minus 107 och väger nog ungefär tre kilo för mycket. Men jag är en sån som har 38 i kläder och 39 i skor, så jag är nog väldigt genomsnittlig på så vis.
Men det finns så klart variationer i kroppsbyggnaden, så det där är väl bara nåt riktvärde. Maken sa häromdan att han läst om en ny metod där man tydligen mer riktar in sig på underhudsfettet, BAI, body adiposity index (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=4382747). Metoden verkar dock inte helt färdigutvecklad än men såvitt jag förstår ska den ge större utrymme för individuell kroppsbyggnad än vad BMI gör.
Margaretha:
Du får vänta på nästa inlägg kanske den kan besvara din kommentar. Du har tydligen haft tur med förstående värdinnor - min egen mamma var alltid irriterad över att MM var vegetarian och att hon måste ta hänsyn till det...
Ingrid som just nu har gjort smaskiga ryttarkakor, som förmodligen innehåller en hel dagsranson av points.
Jag ska gå in på länken - intressant! Du bör nog räknas till de slankare och det är nog bara du som anser att du väger 3 kg för mycket.
Jag vägde min längd minus 109 efter min skilsmässa, men då kunde jag räkna revbenen och både nyckelben och höftben stack ut. Men visst var det härligt när alla plagg hängde snyggt i stället för satt åt!
Håhåjaja, du och jag sysslar med likande saker nu.
Jag gick med Viktväktarna Online nyligen och räknar nu points igen.
jag tycker det är ett bra system, och bra mkt vettigare än LCHF och annat. Jag klarade verkligen inte av att inte få äta ris, pasta etc, för att inte tala om BRÖD!!
Nej, en balans är det som alltid.
Jag försöker "spara" points till lördagarna som är min "fria" dag.
Men, iaf är det trist att alltid hålla på att tänka på maten.
Visst är det det...
Kram och LYCKA till!!
Vilken härligt illustration.
Jag viktväktade inför vårt bröllop och det fungerade fint. Att avstå en hel matgrupp som vissa dieter förordar känns inte sunt.
Jag kör en blandning av GI, Atkins och LCHF, men jag äter inte så mycket fett som LCHF-metoden föreskriver. Gick ner 5 kg på en månad, men jag har 30 kilos övervikt att ta av. När jag gifte mig vägde både min man o jag 60 kg vardera. Han håller fortfarande den vikten medan jag gick upp efter barnafödande. Nu har det blivit mycket stillasittande också på senare år eftersom jag får ont i benen efter 100-200 m och måste stanna. Senaste veckan gick jag bara ner 0,3 kg. Så det går sakta. Och när sonen Mikael fyllde 235 i onsdags åt jag en bakelse, så jag undrar om jag gått ner något alls den här veckan. Och så är ju plommonen vi har på träden så goda (och söta!). Vet inte hur det slutar men jag ska försöka.
Kram
Berit
Håller med dig om LCHF. Kom ihåg att du varnade mig den gången jag började med den dieten. Jag tror som du att man mår bättre av att äta varierad kost och försöka dra ner på portionerna och äta mycket frukt och grönsaker i stället.
Men det är ju trist att man ALDRIG kan låta bli att tänka på vad man stoppar i sig om man inte ska gå upp i vikt...
Lycka till själv!
Kramar från Ingrid
Komentaren ovan till Annika förstås!
Västmanländskan:
Kul att höra att du lyckades gå ner i vikt till ditt bröllop! Hoppas det håller i sig - man går ju tyvärr ofta upp i samband med graviditeter, det gjorde jag i alla fall.
Jag tror inte heller att det är sunt att avstå som du skriver från en hel matgrupp!
Kramar!
Berit:
Kul att du kunde kommentera nu! Jag vet att du är envis eftersom jag har läst dina postningar på FB. Jag har också återfallit denna vecka och kommer inte att kunna med dieten förrän på måndag igen. Vi ska ju döpa lilla Clarissa i Skällviks kyrka på lördag...
Det är bara att hänga i och börja om igen - att inte ge upp! Det tar låååååång tid att gå ner i vikt, bara att konstatera.
Kramar från Ingrid
Jag vill börja med att tacka dig för en alldeles underbar blogg! Jag är också en av alla som har gått upp i vikt. Delvis pga mediciner men även allt det goda som frestar, hela tiden ;)
Jag läste häromdagen; "En kvinna utan mage är som en säng utan kudde!". Om man nu är en sådan som har flera magar, hur blir det då? Ett helt berg av kuddar kanske ;)
Många Kramar från Liselotte
Liselott:
Det är verkligen roligt och uppmuntrande kommentar som din - jag blir alldeles varm om hjärtat!
Det låter ju trösterikt, där det med kvinnan och magen. I så fall är jag väl närmast en dunkudde...
Många kramar tillbaka!
Skicka en kommentar