Några mil upp i bergen från Nice ligger Vence. (Bilderna går att klicka större.)
Utrustade med paraplyer gick vi till busshållplatsen längst bort i Albertparken och betalade återigen en euro var för resan. Bussfärden gick stadigt uppåt på krokiga sepentinvägar endast försedda med ett löjligt lågt betongräcke vid sidan. Skulle definitivt inte hålla om en buss skulle få sladd. Jag satt för säkerhets skull inte vid fönstret och vågade knappt titta ut eller ner i djupet vid sidan…
Byn Saint-Paul-de-Vence högt uppe på toppen av ett berg några kilometer från Vence.
MM. däremot satt beredd med kameran och lyckades få en bild på den berömda byn Saint-Paul-de-Vence, en plats som lockat massor av konstnärer under årens lopp. De flesta i bussen steg av där och vi lovade oss att vi skulle göra ett besök där nästa gång vi åker till Frankrike. Vi fortsatte däremot med bussen till Vence några kilometer därifrån.
Vence, en stad med anor från romartiden, där många av husen är byggda med kullerstenar.
Här har en urmakare sin affär.
Marknaden i full gång trots regnet.
MM med utsikten från en terass i Vence i bakgrunden. Långt där borta någonstans ligger Matissekapellet.
Blommor överallt...
Vence har också varit en omtyckt vistelseort för olika konstnärer genom åren. Marc Chagall bodde där från 1952 till 1964, då han flyttade till Nice för att övervaka byggnationen av sitt museum. Som tack för tiden i Vence skapade han 1979 en mosaik som föreställer Moses i vassen som räddas av faraos dotter. Denna mosaik finns att beskåda i den romanska katedralen från 1000-talet, La cathedral de la Nativité-de-Notre-Dame.
Katedralen i romansk stil är från 1000-talet.
Mosaik av Marc Chagall i katedralen. Faraos dotter hittar Moses i vassen.
Den lille Moses i vassen.
Klocktornet på katedralen.
Ingångsporten till katedralen.
Den lilla stan med sina fjortontusen invånare och det fantastiska läget med utsikt över Medelhavet i fjärran är mycket omtyckt även av turister, även om vi inte såg så många av dessa när vi strosade omkring i de smala gränderna. Vi tittade också in i några gallerier, som var öppna och uppvisade både tavlor och konsthantverk.
Jag vilar mig framför den berömda fontänen på Place de Peyra, kanske någon bloggvän vet något om den?
Vi åt pizza igen på en trevlig restaurang och fick användning för våra medhavda paraplyer efteråt.
MM. njuter av en kopp kaffe efter pizzan.
Det fanns mycket att se i Vence som vi inte hann med eftersom det viktigaste för mig var att än en gång få uppleva Matissekapellet – Chapelle du Rosaire. Den kilometerlånga promenaden från centrum till kapellet bjöd på storslagna scenerier, bron över ravinen skickar fortfarande ilningar i benen på mig bara jag tänker på den.
På väg mot Matissekapellet.
Bara att stoppa ner kameran...
Inne i kapellet fick man inte fotografera, och det var tråkigt eftersom alla bilder från mitt häfte som jag köpte eller de från nätet inte alls gör det rättvisa. Kapellet är helt kritvitt, vilket inte framkommer på någon av interiörbilderna.
Bilden från en blogg på nätet
Denna bild också från nätet
De underbara färgerna på glaset i de jättestora fönstren - gult som solen, blått som havet och himlen och grönt som grönskan i naturen kommer heller inte till sin rätt, tyvärr. Ett av fönstren lyste också med en svagt blå-röd nyans.
Man får tänka sig väggarna kritvita - kapellet är lika vitt inuti som utanpå - kontrasten med färgerna mot väggarna blir väldigt mycket större då. Bilden från Matissehäftet.
Väggmålningen i bakgrunden innehåller scener från Golgata. En mycket kunnig och intresssant guide, som talade franska MYCKET långsamt och tydligt, fick oss att gissa på vad som hände vid siffrorna. Bilden från häftet om Chapelle du Rosaire.
Kapellet var samtidigt ett museum. Det var också mycket intressant att få se skisserna till allt Matisse gjort därinne. Han designade inte bara fönstren och väggarna utan även allting som finns inne i kapellet och utanpå, ljusstakar, lampkronor, mässhakar, antependiet och korset på taket etc.etc. Kapellet blev färdigt 1947. Jag var med på en utflykt dit 1952 och blev helt hänförd av de vackra kyrkfönstren.
En mässhake designad av Henri Matisse. Bilden från häftet om Chapelle du Rosaire.
Allt sedan dess har jag haft en speciell kärlek till glasmålningar, som det heter på svenska, trots att det inte är målningar i den bokstavliga betydelsen, utan beteckning för fönster med blyinfattat glas. Glasmosaik är inte transparent, så den termen kan man inte använda.
Termen glasmålning används också för vanliga målningar på glas, vilket är högst förvirrande. Min uppsats i konstvetenskap, som handlade om Bo Beskows glasmålningar, var inspirerad av denna tidiga upplevelse.
Chapelle du Rosaire - bilden från Matissehäftet.
På väg upp till kapellet träffade vi ett svenskt par som vi pratat med vid busshållplatsen i Nice. De berättade att det var ”Museets dag” i Nice på kvällen och att museerna skulle vara öppna sent och dessutom gratis! Naturligtvis nappade vi på detta när vi kom tillbaka till Nice, men det tar jag nästa gång...
