tisdag 10 april 2012

Johans konfirmation

Nu är det drygt en vecka sedan det yngsta av mina fyra äldsta barnbarn konfirmerades i Tullinge kyrka på Palmsöndagen. Men som så många av mina bloggvänner lever jag efter mottot: Bättre sent än aldrig. Det är också roligt att se på bilderna så här efteråt och minnas hur fint och högtidligt det var.

Johan är döpt i Tullinge kyrka och trots att jag spelade på hans dop hade jag inget minne av hur kyrkan såg ut inuti. Jag kommer bara ihåg att den låg vackert i en stor skogspark. Det hade passat på att snöa lagom till söndagen och det var ganska kallt.


Tullinge kyrka. Farbrorn på bilden hör inte till vårt gäng. (Bilderna går att klicka större.)
Kyrkan invigdes 1958 och fräschades upp 1985. Den är öppen och ljus och känns hemtrevlig. Här kan man läsa mer om den. Vi var i god tid och fick bra plats. En trevlig konfirmandpräst och en glad kantor hälsade oss välkomna och övade några psalmer med oss innan konfirmationsgudstjänsten började.


Kyrkan, som inte ser så stor ut utifrån, rymmer över 160 personer.



Mamma Anna, som brutit benet, elegant i rosa gips.

Efter det att klockorna slutat ringa, tågade så konfirmanderna in i kyrkan, fyra killar och resten tjejer. I redovisningen uppförde pojkarna ett minidrama med temat den barmhärtige samariern – som han heter i nya bibelöversättningen – med den äran. Johan läste fint ur bibeln men även de övriga hade sina repliker. Flickorna spelade också upp en liknelse och samlade sedan ihop sig till en liten kör som sjöng alldeles utmärkt. 


Johan läser liknelsen om den barmhärtige samariern.

Pojkarna illustrerar liknelsen med ett litet drama.


Flickorna bildar en liten kör och sjunger efter sin redovisning

Innan mässan var slut ställde alla konfirmanderna upp sig i kordelen och illustrerade den vackra irländska psalmen Må din väg gå dig till mötes med olika rörelser. Helt rörande, tycker jag att elever i åttan som de är i alla fall, ställer upp på att både sjunga och mima till en psalm inför en hel församling.


Här illustreras regnet som vattnar själens jord


Här har konfirmanderna ställt upp sig för fotografering. Johan är nummer fem från höger. Bästa kompisen Douglas håller korset.

Anna och Jörgen bjöd sedan alla som kommit till kyrkan för att fira Johans konfirmation på smörgåstårta hemma hos sig. För en gångs skull var alla mina tre barn samlade, det händer inte så ofta. Senast vi träffades alla tillsammans var på min födelsedag i somras.


Man måste nog ha goda avsikter med besöket för att känna sig välkommen med den här skylten av den älskade dobbermanpinschern Cilla.


Härliga smörgåstårtor och en liten vegetarisk till MM och Mirren.


Jörgens dotter Christine var också med och firade Johan.


Pappa Jörgen har blivit morfar också. Här med barnbarnet i knät.



Jag tillsammans med mina tre barn. Nitton år mellan Anna och Mirren.

Efter att vi ätit av den fantastiska tårtan med Johans porträtt öppnade han sina presenter som alla utföll till belåtenhet – i synnerhet de många kuverten. Johan är en duktig tennisspelare, så antagligen går den pekuniära delen av presenterna till något nytt tennisracket…


En tårta väl värd att föreviga...


Johan i spänd förväntan innan öppningen av presenterna. Storebror David i bakgrunden. 

16 kommentarer:

Evatina-beth sa...

Roligt med ungdomar som vill konfirmeras. Jag tror att det är en viktig del i deras utveckling. Vilken härlig fest ni hade!! Kram från Eva

Musikanta sa...

Eva:
Roligt att höra ifrån dig! Jag håller med dig om att det är en fin tradition, som kanske tyvärr är på väg att försvinna. De här ungdomarna har haft en väldigt trevlig tid tillsammans och haft ett skidläger dessutom. Jag tror att det har varit en upplevelse för alla och att de dessutom lärt sig att kyrkan och dess medarbetare kan erbjuda väldigt mycket av gemenskap och glädje.
Varm kram från Ingrid

Anonym sa...

Så fint skrivet mamma! Det var så viktigt att ni kom och var med. Tack och massor av kärlek till dig och Kent!
Kramar från Anna

Bloggblad sa...

Det var roligt att få vara med på ett hörn utan att resa, klä upp sig eller köpa presenter... ;)

Jättefin familj har du!

Bloggblad sa...

Men det gick inte att komma hit från länken på facebook... så nån liten bokstav måste nog vara fel där.

Pettas sa...

Det var längesedan jag var på en konfirmation. Tyckte om kyrkorummet och de vackra mattorna. Smörgåstårtorna ser mycket goda ut och det rosa gipset piffar upp. Du ser ut som en i syskonskaran...den äldsta systern. Härlig bild.

Kram
Karin

Musikanta sa...

Anna:
Roligt att du uppskattade inlägget. Jag skulle naturligtvis ha haft med ett kort på Fammi. Utan henne hade det inte blivit något kalas!
Kram och puss från mamma.

Musikanta sa...

Bloggblad:
Tack för rar kommentar - det värmer! Det var inget fel på länken på FB - jag kom in där direkt. Men FB strular ibland liksom Blogger.

Musikanta sa...

Pettskarin:
Tack för det - det där med en i syskonskaran! Suger i mig allt beröm som ett läskpapper! Tullinge kyrka är också berömd för sin kyrkogård, läste jag. Gravar mellan träden i parken. Måste vara vackert på sommaren.

Vad beträffar smörgåstårtorna var de alldeles för goda för en som har lätt för att lägga på hullet... För att inte tala om efterföljande tårta.
Varm kram från Ingrid

Grekland nu sa...

Fin konfirmation! Har knappt varit på en konfirmation sen jag konfirmerades själv. Nuförtiden tar man ju hjälp av agerande och musik på ett annat sätt så jag tror det oftast blir en väldigt fin upplevelse för alla. Och så mysigt att få ha alla barnen samlade - fin bild!

Eleonora sa...

Det var fint det du skrivit om konfirmationen och såå roligt att få se alla tre barnen tillsammans med mamma Ingrid. Förstår att det var en minnesvärd högtid. Det är något speciellt med konfirmation.

Allt gott till dig och stor kram från
Eleonora

Musikanta sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Musikanta sa...

Ingabritt:
Ja, konfirmationen är verkligen förändrad sedan jag var ung. På den tiden var redovisningen ett regelrätt förhör som man gruvade sig för många veckor i förväg.

Numera är den oftast i form av en illustration av en liknelse eller någon händelse i Nya Testamentet, som konfirmanderna får utforma själva som de vill. Att de har trivts tillsammans bevisar alla kramar som präst och konfirmandlärare fick av alla konfirmanderna när de tog emot sin bibel.
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Eleonora:
Välkommen tillbaka från Dalarna. Ingen av mina tre andra stora barnbarn har valt att konfirmera sig utom just Johan. Därför var det en extra glädjefull högtid för mig som ju arbetar i Svenska kyrkan.

Det är synd att inte fler ungdomar väljer att konfirmera sig, så roligt och fint som alla konfirmanderna verkar ha haft tillsammans. Skidläger i Idre som höjdpunkt också - ett minne för livet.
Varm kram tillbaka från Ingrid

Ailas sa...

Vilken underbar konfirmation! Där kan man nog tala om minne för livet, både för killarna och för er anhöriga och vänner. Tack för att du visar allt så generöst med härliga bilder!

Musikanta sa...

ailas:
Tack för rar och uppskattande kommentar! Jag är säker på att det kommer att bli ett positivt minne för livet, både för Johan och hans kompisar. Framför allt har de väl fått uppleva sig att svenska kyrkan inte enbart är negativ, som det så ofta framhålls i media...
Ingrid