Wilhelm Conrad Röntgen - bilden från nätet.
Som väl var svarade rätt person direkt och meddelade att
inskrivningssamtalet skulle äga rum måndagen 11 juni i stället, dagen innan operationsdatum den 12 juni enligt den information jag fått
från Norrköping. Förhoppningsvis står
detta datum för operationen fast - jag skulle få information med posten de närmaste dagarna.
Den mycket vänliga och trevliga röntgensköterskan talade om
för mig att det skulle ta mellan en vecka och fjorton dagar att få besked om
resultatet av röntgenfotograferingen. Jag berättade då för henne att
operationsdagen var satt till den 12 juni. Det visste hon ingenting om, inte
heller varför jag skulle röntgas. När hon fick veta det lovade hon försöka skynda
på hanteringen av röntgenplåtarna, så alldeles säkert är det väl inte ännu med datum
för operationen. Man bör väl helst ha röntgenresultatet innan man opererar…
Alla som är i samma belägenhet som jag tipsar jag om att läsa
kommentarerna från Beate och Olgakatt i mitt tidigare inlägg. Skönt att få stöd
från fackmannamässigt håll.
10 kommentarer:
Förstår att alla dessa turer suger energi!
"Man bör väl helst ha röntgenresultatet innan man opererar"... utses härmed till årets understatement! Vad arg jag blir och vad ska vi göra med en vård som krackelerar på olika håll och där patienterna blir brickor i spel med olika maximeringssystem och snabbehandlingar. (Syrran fick fylla i blanketter om allergier och överkänslighet, mm före en operation, men ingen brydde sig om att titta på dem före op. och knappast efter heller)
Kanske ett brev till den klinik som ska operera skulle hjälpa. Till och med på sjukhus reagerar man på pappersbrev. När du väl får besked kanske ett svar vändande post kan vara en idé, med uppgifter om när röntgen gjordes?
Vad jobbigt det måste vara med allt detta ovanpå den naturliga oron för operationen. Försök att njuta av försommaren lite grann ändå!
Karin E.
Jag har faktiskt inte tänkt på pappersbrev - det går inte att mejla eller ta emot mejl av någon sekretessanledning. Nu har jag fått besked om inskrivningssamtalet i alla fall och förmodligen står datum för operation fast eftersom samtalet ska ske dagen innan. Men jag VET fortfarande inte.
Ingrid som tar dagen som den kommer och njuter av den underbara försommaren men retar sig på att hon fick säga ifrån en spelning på ett äldreboende p.g.a. samtalet som inte blev av.
Det rör på sig litet i en annan ordning nu,tycks det som, men den osäkerhet du får leva med skall du inte behöva vara med om.
Det är respektlös mot patienterna att det fungerar eller inte fungerar som det gör. Tyvärr är det så här också, mycket på grund av inbesparingsåtgärder från politiskt håll. Många kommer i kläm
Håller tummarna fortsättningsvis
Kramar
Karin
Gunilla:
Ja, man blir ju inte gladare av det...
Kram!
Pettaskarin:
Tack för att du håller tummarna och tänker på mig! Jag tror att man är på gång för att kommunikationen ska fungera bättre mellan sjukhusen. Jag har hört ryktas om det i alla fall.
Kramar!
ja, nog fasen ska de väl ha plåtarna INNAN de operar dig. Attans vad tungrott det är, Ingrid!
OCH respektlöst.
Det skrämmer mig. Av erfarenhet (fr släktingar hemma) tror jag att det blir lättare då du väl är inne i systemet. men det är ju själva DEN att det ska vara så svårt att komma DIT.
All lycka, min vän!
This TOO shall pass!!
Kram!
Annika:
Ja, det är klart att de måste! Men jag hoppas att de snabbar på med plåtarna så att jag kan röntgas den dagen jag fick besked från ViN Norrköping. Det bådar väl gott eftersom de lagt samtalet på måndagen innan när det egentligen inte är någon samtalstid.
Jag har ju fått en god prognos, men man kan ju aldrig veta om man tillhör de 80% som brukar klara sig utan men i framtiden...
Man får hoppas och tro :-).
Tack för den rara och uppiggande kommentaren!
Många kramar från Ingrid
PS. Mirren har just kommit hem från en resa till Washington och NY med Mirrmaken och lilla Clarissa. Du kan ju läsa hennes blogg och se om du känner igen dig, haha! Länken finns bland mina länkar på sidan.
Har inte varit inne och läst så mycket på bloggarna sista tiden,och helt missat vad som hänt dig. Jag har inte svårt att sätta mig in i din situation, då jag levt med leukemi i snart 3,5 år. Jag är ganska säker på att din prognos är mycket bättre än min, så håll ut. Tråkigt att höra att det varit så mycket strul med din kontakt med sjukvården. Hoppas att de skärper till sig. Jag kommer att be för dig. Stor kram från Eva
Eva:
Jag vet vad du har fått gå igenom och fortfarande går igenom! Det är underbart att höra att någon ber för att det ska gå bra för mig, någon som inte ens känner mig annat än genom bloggen. Å andra sidan lär man ju känna varandra ganska väl genom den :-)!
Nu verkar det i alla fall som det har löst sig. Nyss ringde en god vän som gått igenom samma sak och berättade att det var alldeles underbar personal på KK i Linköping där jag ska opereras, så jag behöver inte oroa mig för det i alla fall. Men ängslig för själva operationen är jag förstås i alla fall.
Det är, som jag skrivit tidigare, kommunikationen som inte fungerar mellan sjukhusen eller mellan sjukhus och patient på ett bra sätt. Jag kan inte på något sätt påstå annat än att jag blivit alldeles utmärkt väl behandlad när jag väl har träffat sjukhuspersonalen.
Stor kram tillbaka och tack!
När jag kikade in på det här inlägget igen med anledning av att någon hade skrivit en obegriplig kommentar anonymt, såg jag att jag inte svarat dig på din kommentar. Varför jag missade det vet jag inte. Som väl är har energin återvänt, men det var tufft en tid.
Önskar dig en God Jul och ett Gott Nytt år så småningom :-).
Kram
Ingrid
Skicka en kommentar