Igår började jag med att kontakta KK i Norrköping eftersom
jag blev orolig när jag inte hört någonting efter beskedet om
inskrivningssamtalet för några veckor sedan. Personen jag sökte fanns inte där just
då, men skulle komma tillbaka senare. Efter några timmar ringde jag upp igen. Den
personen (antagligen sjuksköterska) som svarade då, visste ingenting men lovade
att försöka ringa till den person i Linköping, som kände till mitt fall (antagligen
sjuksköterska hon med). Fick hon tag i denna person skulle hon be henne ringa
upp, sa hon. Ingen ringde därifrån, varken igår eller idag.
Sent igår kväll tog MM reda på telefonnumret till Onkologen
i Linköping som har telefontid mellan 8 och 10 på morgonen.
Jag ställde väckarklockan på halv åtta och ringde numret
till Onkologen i Linköping kl. 8. Jag skulle bli uppringd om en timme sa man
där på telefonsvararen. Efter en timme kom mycket riktigt ett telefonsamtal
från Onkologen, men det visades sig vara fel avdelning. Jag fick ett nytt telefonnummer
till Kvinnokliniken, där jag fick jag veta att jag kommer att opereras och där
man hade alla handlingar som gällde mitt fall.
Vid det laget var jag rätt så trött och ledsen, så MM fick
ta över. Jag hade ju avbokat två andakter på äldreboenden i onödan om de nu hade
ändrat tiden för inskrivningssamtalet utan att tala om det för mig. MM ringde då
upp numret jag fått och fick beskedet att den person som vi sökte skulle vara
tillbaka 10.40.
Exakt kl.10.40 ringde MM upp igen. Återigen möttes han av en
telefonsvarare som nu talade om att personen vi sökte skulle komma tillbaka
klockan 12.
Kl. 12 ringde MM igen och då svarade en trevlig sköterska som
heller inte visste någonting om mitt inskrivningssamtal, men lovade att ta reda
på det så snabbt som möjligt. Hon måste först tala med den läkare som skulle
operera mig, berättade hon. Gick det inte idag skulle hon återkomma i morgon men
då ska jag till Röntgen i Norrköping, talade jag om. Hon skulle tala in besked på
telefonsvararen om vi inte var hemma, sa hon – mejla gick inte…
Hon förstod inte hur jag hade fått besked av en sköterska på
KK i Norrköping om att jag skulle på inskrivningssamtal på torsdagen. Det var
inte alls klart, påstod hon. Så jag vet fortfarande inte om jag ska till
Linköping på torsdag eller om ens min operation blir av den 12 juni som jag
också fått besked om från KK i Norrköping. Hur klarar sig de som inte har
tillgång till datorer eller inte vågar eller orkar ta kontakt med sjukhuset
själva kan man undra.
Bilden från nätet
12 kommentarer:
Det där är ju helt på "vridur"! Så kan man väl inte behandla människor som väntar på operation. De har stora kommunikationsproblem inom sjukvården som drabbar patienterna tycks det som. Hemskt! Hoppas, hoppas Musikanta att du får ordning på allting, att du snart får ett besked som verkligen gäller och som du kan lita på
Jag håller mina tummar, tänker på dig och sänder styrkekramar!
Många, många...
Karin
Ja, hur orkar man om man är ensam och sjuk! Det gör man nog inte...Tur i alla fall att du har nån som hjälper dej! Sånt här är verkligen att lägga sten på börda när man fått veta att man är sjuk, att hålla på i flera dar utan att få ett vettigt besked och hänvisas hit och dit. Oacceptabelt. Hoppas verkligen att det reder ut sej och att ditt inskrivningssamtal blir av snart. Kram!
Pettaskarin:
Har just pratat med Mirren som säger att sjukhusen inte direkt har tillgång till varandras journaler via datorn p.g.a. sekretessbestämmelser. Förhoppningsvis blir det en ändring på det vad det lider, men visst är det frustrerande när man inte får besked. Vet inte i skrivande stund nu på morgonen om jag ska till Linköping i morgon eller inte.
Tack för tumhållningen :-)!
Varm kram från Ingrid
Ingabritt:
Ja, jag är verkligen glad för att jag har MM som är ett stort stöd för mig, alltid men särskilt just nu. Som jag skrev till Karin ovan, jag vet just nu på morgonen inte om jag ska till Linköping eller inte i morgon. Förhoppningsvis får jag väl svar i eftermiddag!
Mirren, som har erfarenheter av hur sjukvården fungerar, säger att det bara är att vänta. De har SIN planering och går efter den. Det är DE som tar kontakt och det tjänar ingenting till att ringa och tjata. Tydligen inte. Men visst är det frustrerande.
Kram tillbaka från Ingrid
Men snälla nån? vad är nu detta?? Låter som rena Grönköping! Antagligen har Mirren rätt i att man ska vänta tills de hör av sig. Verkar inte som om de kunde utföra två tjänster på en gång just i detta fallet. Att inte hitta någon registrering låter också underligt - dom har ju data som alla andra. Hoppas du får ditt besked snart så du slipper gå där och undra. Kram på dig söta lilla vännen min, och sköt om dig!
Fy fasen alltså. Ditt inlägg gör mig både ledsen och förbannad.
SÅ där ska det inte få gå till.
USCH!
Tänk, det är ju fasiken som att slå huvudet i en vägg. NI kommer ju ingen vart.
TUR att MM kan ringa, för jag förstår att du blir alldeles nedtagen av detta.
Skrämmande att det går till så här.
Måtte allt bena ut sig nu, och måtte du få OP den dagen som bestämt är.
Styrkekramar!!!
Jag tycker det är viktigt att du protesterar. Det finns inom sjukvården ibland en attityd där sjukvårdens tid är viktigare än patientens. Ofta är det ogenomtänkta rutiner som inte fungerar, dålig Kommunikation - men det är faktiskt ingen orimlighet att få exakta klockslag när man skall infinna sig. Visst kan man som patient finna sig i ngr minuters försening, men du har som patient alltid rätt till förklaring. Din tid är lika viktig som sjukvårdens. STÅ PÅ DIG. Beate
Eleonora:
Nu har jag fått en tid för inskrivningssamtal men inte i morgon som jag först noterade utan en dag innan jag ska opereras. Det verkar alltså som om operationsdatum står fast. Men det var MM som ringde igen och hörde sig för när vi kom hem från röntgen på eftermiddagen och ingen hade hört av sig. Nu kan jag i alla fall andas ut :-)!
Stor kram från Ingrid
Sånt här gör mig vansinnigt arg! Respektlöst och oförskämt är bara förnamnet. Du ska klaga hos landstingets patientnämnd. Sjukvården MÅSTE bli bättre på kommunikation, både internt och externt. Det duger inte att skylla på sekretess när man som patient inte får besked.
Att journalsystemen inte kommunicerar vid remittering är en nationell skandal som staten snarast borde åtgärda. Det bör inte få finnas olika system, någon måste ta ansvar för helheten. Alla tekniska möjligheter finns tillgängliga, bara vilja saknas.
Hoppas att det genast slutar att strula och att allt går bra och du blir frisk fort!
Annika:
Det var faktiskt ingen tanke att protestera - jag hade nog gjort det kanske om det var jag som hade ringt de sista samtalen. Har kortare stubin än MM, det var därför jag överlät förhandlingen till honom. Sen tror jag att man bemöter en MAN lite annorlunda än en kvinna många gånger. I synnerhet en äldre sådan...
Alla har varit så vänliga (när man äntligen fick tag i dem), så jag klagar inte över det iofs. Jag fick alltså en ny inskrivningstid senare men inte i morgon som jag hade antecknat från början. Jag hoppas och tror att operationsdagen står fast så jag spela på mina fem förrättningar och gudstjänster under midsommarhelgen.
Många kramar från Ingrid
Beate:
Tack för kommentaren på bloggen och tack för du bryr dig :-)! Tror du inte att man bryr sig lite mindre om en pensionärers tid och tänker att de har all tid i världen. Tänker inte på att även dessa kan ha åtaganden som måste inhiberas och som kanske utgör ett avbräck ekonomiskt eller socialt. T.ex. om man lovat att vara barnvakt när det kört ihop sig för barnen eller om man bokat en resa...
Jag är mest förvånad över att kommunikationen fungerar så dåligt MELLAN sjukhusen. Man undrade alltså på US i Linköping vem som i all världen hade gett mig den första tiden för inskrivningssamtalet. Jag visste ju bara att det var någon från Norrköping som hade ringt och meddelat detta + datum för operationsdagen som förhoppningsvis står kvar.
Nu har det tydligen löst sig som väl är. Annars har det alltid fungerat med tider på VC och även som idag på Röntgen. På min VC där allting började får de väl inte veta någonting, antar jag.
Ingrid
Olgakatt:
Tack för kommentaren - den kan kanske, som Beates - vara till hjälp för andra i samma belägenhet. När man är i den situation som jag befinner mig i just nu är man inte så noga med att anteckna allting. Jag borde naturligtvis ha skrivit upp VEM som ringde från Norrköping och gav mig beskedet, VARIFRÅN och NÄR. Men jag blev ju så tacksam att det blev ordnat så relativt snabbt att jag inte tänkte på det då. Alla, i synnerhet äldre, vågar väl inte stå på sig, som Beate skriver i sin kommentar eller ringa i ett kör.
Jag tror att det är på gång att samordna kommunikationen vad beträffar journaler mellan sjukhusen - men det tar tydligen tid som allt annat. Just nu är jag så TACKSAM för att allt verkar ordna sig så att några klagomål till Patientnämnden blir det nog inte. Och det är väl därför det är som det är eftersom det är så få som klagar när det väl verkar ha löst sig...
Ingrid som också hoppas att bli frisk fort men naturligtvis är ängslig för operationen...
Skicka en kommentar