söndag 19 januari 2014

884 Skyddsängel

Att alla har en skyddsängel är jag helt övertygad om. För det mesta ger hon (jag vill gärna att det ska var en hon) sig inte till känna, jag bara känner att hon finns där och vakar över mig. Men ibland visar hon sig lite mer påtagligt.


Ängeln som jag köpte i Storkyrkobutiken före jul och som är gjord av träsnidaren Jozef Muniak.

Jag fick för tre veckor sedan en fråga om jag kunde spela på ett dop lördagen den 18 januari. Jag antecknade noga tid och plats i min kontorsalmanacka (vägrar att anteckna i mobilen) och tänkte inte mer på det sen. Veckan därpå fick jag en spelning på ett bröllop i Mogata kyrka kl.15 och antecknade naturligtvis även detta.

Dopet i Sankt Anna gamla kyrka var också kl.15, det hade jag ju antecknat. Eftersom det var yrsnö och halt väglag ville jag åka i god tid. Kent är alltid med och håller reda på på noterna och när jag ska börja spela om jag inte hör klockorna och att jag inte glömmer orgelglasögonen. Jag tyckte vi skulle åka en dryg timme i förväg, alltså lite före klockan två.

Vid elvatiden gick jag en promenad och efter det in i duschen. När jag var färdig gick jag ut till Kent, som hade börjat laga middag. Gott om tid, men plötsligt fick jag för mig att jag skulle kolla i almanackan, som låg på köksbänken - för säkerhets skull. Där stod det att dopet var redan kl. 14. Jag som var helt övertygad om att det skulle vara kl.15, samma tid som bröllopet veckan därpå.

Nu kanske det inte låter så farligt, men man behöver inte ha så stor fantasi för att föreställa sig vad det innebär för en kantor att komma en timme försent till ett dop eller bröllop. Folk har kommit till kyrkan lång tid i förväg och när äntligen brudparet har kommit dit eller dopbarnet är färdigklätt är inte kantorn där. Det finns heller ingen i församlingen som kan gå och sätta sig vid orgeln. Och NU när kantorn inte är där är naturligtvis musiken ju det viktigaste av allt! Annars tänker man inte så mycket på det. "Man saknar inte kon etc."

Jag har kommit en timme försent till ett bröllop en gång. Man hade ändrat tid utan att meddela mig. Jag var hemma i godan ro när prästen ringde och undrade varför jag inte var där. Han sa att brudparet stod och väntade i vapenhuset.

Som väl var hade jag klätt om mig, men jag tror aldrig jag har åkt den milen till kyrkan så fort i mitt liv. Det var sommar och bra väglag, så jag kom bara en kvart efter att bröllopet skulle ha börjat. Jag fick springa in i kyrkan och slänga mig ner vid orgeln och börja spela Mendelssohn direkt. Jag kände missnöjet i luften och irritationen från brudparet, som hade fått stå och vänta i en kvart.

Det hade inte varit möjligt att åka så fort i det väglag som var idag.Jag tror att det var min skyddsängel som viskade i mitt öra att jag skulle ta en titt i almanackan igen. Varför gjorde jag det annars när jag var så tvärsäker på att dopet var kl.15?

En annan oförklarlig händelse för några år sedan drar jag mig också till minnes. Jag skulle ut på väg 210 från Mogatavägen och hade som vanligt kollat att det inte kom någon bil söderifrån. Sikten var lite skymd av högt gräs just där jag skulle åka ut på vägen. Något fick mig trots allt att stanna till och titta åt vänster. Varifrån bilen med hög fart kom susande vet jag inte - jag hade i alla fall inte sett den på en kilometers håll. Jag är säker på att det var min skyddsängel som också var med vid det tillfället.

Har du någon sådan händelse att berätta om - när du blivit varnad eller kommit på något i sista stund som gjort att du inte råkat ut för något obehagligt eller t.o.m. katastrofalt? Där din skyddsängel eventuellt kan ha gripit in...



17 kommentarer:

Pettas sa...

Naturligtvis så har jag också varit med om liknande, många gånger:)
Kanske ett temaämne lite längre fram?
Skönt att du kom i tid!
Jag tänker på bröllopet som du kom femton minuter för sent till. Det var ju knappast ditt fel om du inte hade fått veta om tidsändringen, så där borde ju inte några sura miner ha förekommit alls, utan tvärtom, glada sådana för att du trots allt kunde komma dit så snabbt.
Ha det bra!
Kram!

Musikanta sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Musikanta sa...

PettasKarin:
Ja, men det visste väl inte församlingen om - ingen hade upplyst dem om det och ingen tänkte säkert göra det heller efteråt! Prästen hade väl ingen lust i alla och hen visste väl inte om det heller förrän allt var slut.

Det vore ju ett bra temaämne - jag kan säkert plocka fram mer tillfällen när skyddsängeln har fått jobba.
Kram tillbaka från Ingrid

Bloggblad sa...

Jag tror förstås också på skyddsänglar där andra säger"vilken tur!"
Almanackan och tider kollar jag alltid jättenoga. Missadeändå en tid förra veckan, men det var inte så allvarligt.

Musikanta sa...

Bloggbald:
Jag lär mig aldrig! Men det ska bli ändring på det nu - det var nära ögat.

Gunnel sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Gunnel sa...

Visst är det många gånger man inser att det måste vara någon mystisk hjälp man fått. Jag glömde dra åt handbromsen en gång när jag skulle in och anmäla mig i luckan för att besiktiga bilen. Helt plötsligt vände jag mig om och såg bilen komma rullande mot mig. Jag hann hoppa in och stoppa den.

Karin sa...

Oj, javisst känns det som om jag har oavbruten änglavakt. Mina barn förmanar mig att jag måste börja uppträda vuxet någon gång och inte rusa omkring och ta allehanda risker... Och det har de nog rätt i.

Att de där skyddsänglarna alls hinner med andra också förundrar mig!

Vad fin den är, din lilla ängel!

Karin sa...

PS. Och vilka stämningsfulla vinterbilder i ditt huvud! Har tänkt kommentera flera gånger men glömmer det och vips är där en ny fin bild. Har verkligen njutit av de senaste veckornas fotogalleri!

Annika sa...

Underbar tanke med skyddsänglar. OCh ja, jag tror nog också på dem.
Tror på det vi "inte kan förklara" överhuvudtaget. Jag har varit med om ett par oförklarliga händelser, både hört och sett.
Kramar

Musikanta sa...

Gunnel:
Det är just det jag menar. I vanliga fall brukar man ju inte vända sig om när man ska gå och få sitt nummer...
Kram

Musikanta sa...

Karin:
En präst sa en gång i en predikan att man inte skulle köra fortare än att skyddsängeln hinner med. Jag tänker ofta på det.
Jag tror nog att varje människa har sin skyddsängel, i ditt fall kanske du har flera stycken :-)!

Ängeln finns i olika varianter iden lilla butiken. Bra present till barnbarnen, som har var sin. Casimir fick en senastsom spelade något som liknade en gitarr i alla fall.
Roligt att du uppskattar mina vinterbilder!
Kram

Musikanta sa...

Annika:
Ja, det är mycket som händer som man inte kan förklara. Jag föredrar att tro att jag har en skyddsängel som håller lite koll på vad jag gör. Tyvärr är hon ibland borta på annat uppdrag...
Kramar tillbaka

Ölandsvindar sa...

När jag arbetade sa jag ofta till kollegor: Kom ihåg att du är ditt eget skyddsombud, när jag såg att de tog på sig för mycket och inte vågade säga ifrån.En dam jag träffade på julmarknaden var övertygad om att vättarna skyddade henne i många situationer.Så vi kanske har enhel liten kår av skyddsandar i olika former omkring oss. Men jag tror på änglarna också, kan inte komma på någon speciell händelse men det har ju gått hyfsat bra hittills.
Kram /Kerstin

Musikanta sa...

Tänkvärt för kollegorna - hoppas några tog rådet ad notam!
Att man har vättar som skyddsväsen har jag aldrig hört :-).
Kram tillbaka!
Ingrid

Eleonora sa...

Tänk var en liten ängel kan åstadkomma! Tur att du hann komma i tid.

Ännu ligger jag lågt med besök på datan och via bloggen. Skönt att slippa känna sig tvingad av inre krav. Jag har suttit alldeles för mycket vid datan tidigare.

Kommer nog snart tillbaka i min blogg. Kramar om jättemycket!!!

Musikanta sa...

Eleonora:
Ja, det blir många timmar som rinner iväg när man sitter vid datorn som man kanske kunde ha gjort något annat nyttigt.

Just nu håller jag mig hemma eftersom jag inte har varit riktigt bra sen jag fick min öroninflammation. Efter det fick jag nagelbandsinflammation i en tå, vilket gör att jag inte kan gå så långt utan att det gör ont. Så när den ena penicillinkuren var slut fick jag starta en ny!

Jag räknar dock med att åka med Åsa upp till Mälarhöjden i slutet av februari - då ska väl jag fara fit for fight igen :-). Då måste vi träffas och äta lunch och PRATA!
Kramar från Ingrid