884 Skyddsängel

Att alla har en skyddsängel är jag helt övertygad om. För det mesta ger hon (jag vill gärna att det ska var en hon) sig inte till känna, jag bara känner att hon finns där och vakar över mig. Men ibland visar hon sig lite mer påtagligt.

Ängeln som jag köpte i Storkyrkobutiken före jul och som är gjord av träsnidaren Jozef Muniak.

Jag fick för tre veckor sedan en fråga om jag kunde spela på ett dop lördagen den 18 januari. Jag antecknade noga tid och plats i min kontorsalmanacka (vägrar att anteckna i mobilen) och tänkte inte mer på det sen. Veckan därpå fick jag en spelning på ett bröllop i Mogata kyrka kl.15 och antecknade naturligtvis även detta.

Dopet i Sankt Anna gamla kyrka var också kl.15, det hade jag ju antecknat. Eftersom det var yrsnö och halt väglag ville jag åka i god tid. Kent är alltid med och håller reda på på noterna och när jag ska börja spela om jag inte hör klockorna och att jag inte glömmer orgelglasögonen. Jag tyckte vi skulle åka en dryg timme i förväg, alltså lite före klockan två.

Vid elvatiden gick jag en promenad och efter det in i duschen. När jag var färdig gick jag ut till Kent, som hade börjat laga middag. Gott om tid, men plötsligt fick jag för mig att jag skulle kolla i almanackan, som låg på köksbänken - för säkerhets skull. Där stod det att dopet var redan kl. 14. Jag som var helt övertygad om att det skulle vara kl.15, samma tid som bröllopet veckan därpå.

Nu kanske det inte låter så farligt, men man behöver inte ha så stor fantasi för att föreställa sig vad det innebär för en kantor att komma en timme försent till ett dop eller bröllop. Folk har kommit till kyrkan lång tid i förväg och när äntligen brudparet har kommit dit eller dopbarnet är färdigklätt är inte kantorn där. Det finns heller ingen i församlingen som kan gå och sätta sig vid orgeln. Och NU när kantorn inte är där är naturligtvis musiken ju det viktigaste av allt! Annars tänker man inte så mycket på det. "Man saknar inte kon etc."

Jag har kommit en timme försent till ett bröllop en gång. Man hade ändrat tid utan att meddela mig. Jag var hemma i godan ro när prästen ringde och undrade varför jag inte var där. Han sa att brudparet stod och väntade i vapenhuset.

Som väl var hade jag klätt om mig, men jag tror aldrig jag har åkt den milen till kyrkan så fort i mitt liv. Det var sommar och bra väglag, så jag kom bara en kvart efter att bröllopet skulle ha börjat. Jag fick springa in i kyrkan och slänga mig ner vid orgeln och börja spela Mendelssohn direkt. Jag kände missnöjet i luften och irritationen från brudparet, som hade fått stå och vänta i en kvart.

Det hade inte varit möjligt att åka så fort i det väglag som var idag.Jag tror att det var min skyddsängel som viskade i mitt öra att jag skulle ta en titt i almanackan igen. Varför gjorde jag det annars när jag var så tvärsäker på att dopet var kl.15?

En annan oförklarlig händelse för några år sedan drar jag mig också till minnes. Jag skulle ut på väg 210 från Mogatavägen och hade som vanligt kollat att det inte kom någon bil söderifrån. Sikten var lite skymd av högt gräs just där jag skulle åka ut på vägen. Något fick mig trots allt att stanna till och titta åt vänster. Varifrån bilen med hög fart kom susande vet jag inte - jag hade i alla fall inte sett den på en kilometers håll. Jag är säker på att det var min skyddsängel som också var med vid det tillfället.

Har du någon sådan händelse att berätta om - när du blivit varnad eller kommit på något i sista stund som gjort att du inte råkat ut för något obehagligt eller t.o.m. katastrofalt? Där din skyddsängel eventuellt kan ha gripit in...