Visar inlägg med etikett noter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett noter. Visa alla inlägg

tisdag 28 november 2017

1498 Råskog - ett julklappstips

Den som har följt min blogg i några år vet att jag har en förkärlek för IKEA:s Råskog. Vi har sammanlagt fem stycken sådana hemma.* Det är en fantastiskt praktisk förvaringsmöbel för diverse grejor som man vill ha nära till. Eftersom det är en rullvagn är det lätt att ställa undan den. Jag har tre stycken i min "ateljé" som samtidigt är gästrum. Här kan man se hur det ser ut där. Sedan jag skrev inlägget finns ytterligare en svart Råskog i rummet.)


Adventsstaken är på plats och flankeras av två vita orkidéer från IKEA dit vi gjorde en utflykt idag. (Bilderna går att klicka större.)

I dessa har jag målarburkar, penslar, mappar med foton på framtida motiv som jag ska måla tavlor av och mappar med gamla foton på tavlor som jag målat. Måleriböcker med tips om hur man ska rita och måla. Bland annat.

När barnbarnen kommer på besök måste jag flytta in hela "ateljén" i garaget. Därför är det bekvämt att rulla bort vagnarna med alla målargrejorna dit. Men nu kände jag att jag skulle behöva en Råskog till. För att lägga mina aktuella noter i.

Jag försöker öva på flygeln en timme varje dag men tycker inte det är kul att spela samma stycke om igen varje gång, även om det inte är färdigövat. Därför har jag ett antal noter som hittills legat i en angränsande fåtölj med pianostycken som jag väljer bland. Olyckligtvis är det ett mellanrum mellan sitsen och stolsryggen så noterna allt som oftast hamnar på golvet.


Här hade det behövts en Råskog. 

Jag hittade alltså den perfekta lösningen för att ordna dessa noter - nämligen Råskog. Den fanns till min glädje i en ny, rödbrun nyans som går ihop med övriga möbler i vardagsrummet. Dessutom var den nedsatt med 100 kr - som hittat! Det är ju alltid trevligt att göra en utflykt till IKEA i Linköping också, i synnerhet idag som det har regnat nästan hela dagen.


Nu är det lättare att hitta noterna. Dessutom slipper jag krypa på golvet efter dem. 

Vi brukar åka tidigt, Kent och jag, så att vi är där till klockan 11 när lunchen börjar serveras. Kommer man senare är det jättelång kö. Min favoriträtt är den panerade rödspättan med remouladsås som fanns på menyn även idag. Grönsaksbullar för Kents del. Som vanligt blev det en hel del annat handlat också, bland annat två vita orkidéer. IKEA:s orkidéer brukar blomma snällt några månader.


Jag skålar i flädersaft.

På IKEA kan man få en lunch för två med kaffe, en liten chokladmousse plus valfri dryck för ungefär lika mycket som enda varmrätt kostar på en vanlig restaurang. Inte undra på att det brukar vara lång kö på lunchen. Min rödspätta smakade förträffligt tillsammans med ett glas flädersaft. Kent tog bilden.

* Numera har vi sex stycken Råskog hemma.

söndag 31 januari 2016

1238 Fototriss Många

Den här veckan har Fototriss rubriken MÅNGA. Det finns ganska många saker att skriva om - egentligen oändligt många. Men jag gör det lätt för mig idag genom att gå hemma och fota på några ställen i huset. Och scanna en av bilderna. Övriga trissare hittar man på hemsidan.

Inlägget går i musikens tecken. Först ut är en sida av Chopins Polonäs i Ass-dur. Det var till den här sidan jag kom en gång i min ungdom när det tog det stopp. Nämligen där oktaverna i vänster hand börjar längst ner. ( I klippet i slutet på inlägget kan man se med vilken enorm virtuositet Stefan Lindgren avverkar dessa.)

Det är många noter på nedanstående sida. För en man, som oftast har några centimeter längre fingrar än jag, är det jobbigt att spela men inte omöjligt, som det är för mig. När jag tänjt ut mina fingrar så långt det går kan jag väl spela oktaverna, men efter två takter är jag helt utmattad. (Det är ytterligare sidor med bara oktaver i vänster hand.) De där extra små noterna i mitten får man spela hur fort man vill d.v.s. helst kolossalt mycket snabbare än övriga noter i stycket.



Notsida från Chopins Ass-dur polonäs. (Bilderna går att klicka större.)

Sen jag fick min flygel förra våren har jag försökt spela minst en timme om dagen. Med undantag av de gånger jag varit och hälsat på i Mälarhöjden har jag faktiskt hållit mitt nyårslöfte från 2015 - att spela så länge varje dag. 

Jag önskar bara att jag kommit på detta lite tidigare i stället för att nästan uteslutande ägna mig åt orgelspel de senaste 30 åren. Det är pianot som är mitt huvudinstrument och inte orgeln. Det är 88 tangenter att hålla reda på på flygeln och det är ganska många.


Just nu spelar jag ett par stycken av Händel, gubben i peruk på notstället.

Noterna som jag samlat på mig genom ett helt liv har också blivit många. Detta är inte alla som jag visar på bilden nedan. Bakom flygeln har jag en gammal orgelbänk 1,5 m lång där jag har alla aktuella noter liggande i högar. Några hyllor med körnoter finns i "barnkammaren" och här i mitt arbetsrum ytterligare några hyllor. I garderoben finns också en ouppackad stor kartong med min farfar skolkantorns gamla noter. Någon dag har jag tänkt att packa upp dem...



Jag tar bloggpaus tills på lördag eftersom jag ska upp till Stockholm och träffa barnbarnen och göra stan osäker i allmänhet.

BONUS

En fantastisk tolkning av Chopins polonäs i Ass-dur kan man lyssna till här. Det är Stefan Lindgren som spelar. Visste inte att det fanns sådana pianister i Sverige.

fredag 8 oktober 2010

Fredagstema Show&Tell - Historien upprepar sig...

Pettas står för fredagstemat denna vecka. Övriga fredagsbloggare finns länkade hos henne.

Jag hade absolut ingen som helst idé om vad jag skulle skriva om att historien upprepar sig förrän jag var inne och läste hos Fritid och Tankar. Då var det plötsligt väldigt enkelt.

Jag glömmer nämligen väldigt lätt saker och ting här och där. Hittills har jag haft tur och fått tillbaka sakerna, men ofta har det inneburit ångest och osäker väntan. På den tiden man använde checkhäfte lämnade jag det en gång på disken på min bank. Det var en fredag och banken hade då stängt i två dagar innan jag kunde gå dit och fråga efter det.

Bilden från nätet

På måndagen hängde jag på låset och frågade darrande om de hade tagit hand om mitt checkhäfte. Kassörskan letade och sade att tyvärr kunde hon inte hitta något. Den stunden vill jag inte ha tillbaka någonsin! Tiotusen i kredit hade jag på det… Men jag bad henne titta ännu en gång och då fanns det där, som väl var. Numera är det betalkortet som någon gång inte har återfunnits i facket i plånboken...

Det är alltid besvärligt att glömma saker. Som när jag glömde en stor ost i en plastpåse på spårvagnen. Jag fick ringa till spårvagnsexpeditionen, som i sin tur kontaktade spårvagnsföraren och sen fick jag gå ner till spårvagnshållplatsen och vänta på att han skulle komma tillbaka från sin runda – med min ost förhoppningsvis.

Häromåret kom jag hem till huset utan handväska. Jag hade nycklarna till huset och bilnyckeln i fickan, så jag behövde inte öppna väskan för att komma in eller för att starta bilen. Kom då ihåg att jag måste ha glömt väskan i kundvagnen. Ringde affären omedelbart – jo, en snäll kund hade lämnat in väskan i kassan. Kastade mig i bilen och åkte de två milen fram och tillbaka igen. Men ögonblicket innan jag visste att den fanns där var mycket ångestladdat, med tanke på alla kort, pengar och körkort jag hade i min plånbok.

Till en av MM:s absolut främsta egenskaper räknar jag hans oändliga tålamod med att jag ständigt glömmer saker överallt. Jag kommer ihåg en gång när jag upptäckte att jag glömt min handväska hemma som jag ställt på soptunnan i trädgården – fullt synlig för alla förbipasserande. Vi hade åkt de två milen ända till Norrköping när jag kom på detta. Utan ett enda hårt ord vände han bilen och körde hem till Söderköping och hämtade den.


Bilden från nätet

Han har utan att klaga hämtat glasögon, noter eller min almanacka i olika kyrkor eller pastorsexpeditioner eller hos mina körsystrar, när han jobbade inne i Norrköping. Numera följer han för det mesta med mig på mina förrättningar och gudstjänster och håller reda på noter och glasögon.

Jag har ju ett par orgelglasögon som jag bara använder när jag spelar. Fast senaste gången, när jag glömde glasögonen på orgeln i ett kapell inne i Norrköping, hittade jag bara ett tomt glasögonfodral när jag kom dit igen dagen efter. Ett mysterium som aldrig blir löst!