Tummelisa lyser sig med facklan när hon ska gå till Herr Mullvad i den underjordiska gången. (Bilderna går att klicka större.)
En och annan av mina bloggvänner kanske gnuggar sig i ögonen när han eller hon får se denna bild. Så ser väl inte bilden på tändsticksasken ut, eller? Det är alldeles riktigt. Här är förlagan till tändstickspojken från bilderboken Tummelisa som jag köpte på Tradera för ett tag sen. Det är Einar Nerman som illustrerat denna saga av H.C. Andersen.
Jag visste inte att Einar Nerman, som jag skrivit tidigare om här och här, var så mångsidig. Förutom att ha skrivit egna barnböcker och illustrerat dessa har han också komponerat barnvisor som jag kommer att visa lite längre ner i inlägget. Det var hans lille son som fick stå modell för H.C. Andersens Tummelisa, som jag tycker mer påminner om en liten gosse än en liten flicka. Jag tror dessutom inte att hon klarat censuren idag eftersom hon inte har någonting på sig utom en liten skjorta.
Tummelisa utanför åkerråttans hus, hon som erbjuder henne en fristad till en början med.
Herr Mullvad som lever sitt liv under jorden och tål inte solen.
Som väl är kommer svalan, som Tummelisa räddat från att frysa ihjäl och räddar henne i sista stund. Tillsammans flyger de till varmare länder där Tummelisa sedan träffar en liten man som sitter i en blomma med en guldkrona på huvudet. Han är prins i blomsterlandet och frågar henne om hon vill bli hans fru. Och det vill hon gärna. Bästa bröllopspresenten är ett par vingar som hon får av en stor vit fluga så att hon också kan flyga från blomma till blomma. En saga med lyckligt slut som omväxling mot de flesta andra Andersensagor.
Svalan flyger med Tummelisa på ryggen till varmare länder. Selma Lagerlöf måste ha läst den här berättelsen som barn, kanske hon fick inspiration till Nils Holgersson av den?
Einar Nerman har både komponerat musiken och skrivit texten till visorna i sångboken. Melodierna är lättsjungna och texten rolig och underfundig. Förstår egentligen inte varför dessa visor har helt fallit i glömska. Åtminstone fanns inte denna visbok med bland alla andra visböcker av Alice Tegnér eller Felix Körling som fanns i mitt föräldrahems notbibliotek.
Den här visboken är ett fynd som jag gjort på Tradera. Här finns bland annat en sång som jag faktiskt hört talas om: Riddaren Finn Komfusenfej. De andra är okända för mig. Lägger in noterna till några eftersom de första verserna står på den sidan. Kanske också någon kan ha intresse av att spela dem på piano?
14 kommentarer:
Som vanligt ett trevligt och intressant inlägg! Det finns en annan bloggare (någonstans i världen) som också uppmärksammat Einar Nerman, i inte mindre än fem inlägg. Till exempel: http://50watts.com/filter/sweden/Illustrated-Sheet-Music-Covers-by-Einar-Nerman .
Det här är också en bloggare som jag försöker ha lite koll på. (Men nu har sidan stått stilla i över ett år, tyvärr.)
De där barnvisorna könde jag inte till. Jag ärvde ett par häften med barnvisor av mamma, hon blev barnträdgårdslärarinna 1943, i samma veva som hon träffade pappa. Några av böckerna är från 30-talet, men väldigt svårsjungna med avancerade melodier i höga lägen. Jag har använt en eller två bara till barnkören.
Du har uppenbarligen veritabla skatter i dina gömmor!
Ronny:
Jag tror att jag har varit inne och tittat där för ett tag sen. Det var där jag fick tips om hans "gubbar". Sen har jag köpt några ex av dessa böcker dels på antikvariat och dels på Tradera. Jag får ju alltid reportage från hans Londontid med BVT då och då. Men jag ska gå in på din länk - tack för den!
Ingrid
Bloggblad:
Höga lägen är bra för barn. För det mesta sjunger barn på förskola och skola i samma läge som sina lärare - ofta alt. Ett fördärv för barnrösten har jag lärt mig från LA. Inga melodier är för avancerade för barn, det har jag också fått lära mig sedan barnbarnen kommit in på denna skola. Du anar inte vilka sånger de små pojkarna sjunger i Stockholms gosskör heller. Melodier som jag själv har svårt att komma ihåg.
De här sångerna som Einar Nerman har komponerat (stulit en hel del tycker jag mig märka) är väldigt enkla och lättsjungna däremot.
Var rädd om dina gamla sångböcker. Den här Nermanboken tar de 1000 kr för på Bokbörsen. Jag fick den mycket billigt på Tradera eftersom det var auktion och ingen annan var intresserad.
Aina:
De här tidningarna är ju en annorlunda samhällshistoria än den man får sig till livs i historieböckerna. Visserligen vänder den sig bara till medel- och överklassen (företrädesvis kvinnor) men likafullt är de intressanta som tidsdokument.
Ingrid
Vilka kulturhistoriska skatter du har! Och vad intressant om Nermans mångsidighet.
Einar Nerman känner jag till som illustratör men jag visst inte alls att han ockås komponerade visor.Men nu vet jag.
Och dessa gamla böcke rär ju fantastiska att äga.
Jag har en del gamla böcker från min barndom, i sluter av 40-talet, och dessa vårdar jag. Fick dem av en faster som ägde en bokhandel i Kristinehamn. Mina döttrar har haft dem, men nu är de åter hos mig, men barnbarnen tar del av böckerna när de är hos mig.
Tack för detta fina inlägg!
Kram!
Karin:
Ja, han är verkligen en intressant konstnär. Synd att jag inte kan dela med mig av de många men tyvärr för det mesta långa reportagen eller novellerna i tidningarna av unga författare som numera är klassiker. Hasse Z skriver ofta i tidningarna men också hans kåserier är väldigt långa och finstilta.
Ingrid
Ditte:
Jag läser också FIB:s gyllene böcker från 40-talet för barnbarnen och som de vill höra varje gång de är här. Så underbart det måste ha varit att ha haft en faster som hade en bokhandel! Jag förstår att du måste ha läst mycket när du var liten. Kul att du gillade inlägget - det värmer med lite uppmuntrande ord.
Kram tillbaka från Ingrid
Tack för noter Ingrid, väldigt kul! Jag gillar Nermans bilder, minns dem från det jag var barn men kan inte säga exakt vilka böcker/sagor. Men han har en egen stil. Och vuxensånger har han ju också skrivit, som den fina Beatrice Aurore, om kornhamnstorg,antikvariatet och den gamla drömboken. Den har jag sjungit med mina körsångare!
Du hittar dina guldkorn på nätet! antikvariat.net och bokbörsen handlar jag på ibland. Där hittar man det mesta man söker.
Anna:
Inte har jag tänkt på att det är Einar Nerman som skrivit Beatrice Aurore. Kul att du påminde mig.
Kram från Ingrid
Hans:
Just i det här fallet var det ju oerhört mycket billigare på Tradera. Men en annan Nermanbok som jag hade tänkt bjuda på var ganska mycket billigare på Bokbörsen. Det lönar sig att jämföra innan man bjuder på Tradera. Jag brukar gå och botanisera på Alfa när jag är i Stockholm. Det var där jag hittade en Alf Henrikssonbok billigt.
Ingrid
Skicka en kommentar