torsdag 11 augusti 2016

1311 Luftslottet

Igår var Kent och jag i Norrköping - Kent för att prova ut nya glasögon och jag för att köpa lister till mina tavelramar som vi fixar själva. Eftersom vi hade en dryg timma kvar på parkeringsbiljetten föreslog Kent att vi skulle titta in på Konstmuseet en bit bort. Utställningen Luftslottet har pågått ända sedan i februari och slutar 28 augusti.


Sara - Vide Ericson Enchantment. Olja på duk. Det är meningen att vi ska fundera över vad som hände innan linnet hängdes upp till tork och vad som kunde tänkas hända efteråt. (Bilderna går att klicka större.)

Så här står det i katalogen:"Luftslottet - ordet beskriver något ouppnåeligt, något man förknippar med fantasins värld. Det kan handla om drömman, illusioner och längtan." Det är sjutton konstnärer som visar sina verk, det ena mer fantasifullt än det andra. Redan i foajén hängde mobiler som både vuxna och barn hade klippt av papper som låg framlagt på ett bord.


Massor av mobiler i foyén som besökare har skapat.




Åsa Cederqvist - Gestures and Gaps 2015. Digitaltryck på textil, trä, skumgummi, textilapplikation digitalprintat fotografi. Det här konstverket tog upp en hel vägg från golv till tak.

Jag har inte varit särskilt intresserad av att se den utställningen men var glad över att jag kom dit innan den försvann. Tidigare har jag bara sett bilder på gubbar som hängt i ställningar inlindade i plast och trodde att det inte var så mycket för mig att se. De fanns också med, men det var så mörkt i utrymmet som de hängde och svängde och plingade i att jag inte tyckte det var någon idé att fota.




Annika von Hausswolff - Utan titel med bubbla. 


Man fick en mycket surrealistisk känsla redan när man gick in i utställningshallen eftersom museet andades och gäspade ibland. Det var en ljudinstallation av Johanna Byström Sims och bidrog till den lite overkliga stämningen. Luften och rörelsen var ett återkommande tema.


Det visade sig att det fanns massor av roliga saker att titta på. Tavlor, textilkonst, vanliga skulpturer och glasskulpturer. Allra roligast var Erik Hedmans animerade film Tusen och en natt, som jag visar lite av på videosnutten sist i inlägget.



Matti Kallioinen - Samröre. Empati. Akristal, glasfiber och billack.


Här är Drömväggen där besökarna fick skriva något om de ville med bokstäver som man kunde trycka dit. Det fanns inte så många bokstäver kvar, så man var ju tvungen att låna lite från andra. Jag kunde naturligtvis inte låta bli att skriva något.


Jacob Dahlgren - From Art to Life to Art 2009. Konstnären, som bara åt konserverad mat under ett år, har gjort en skulptur av alla konservburkarna. Ja, varför inte? Färgglatt är det i alla fall.


Janina Nilsson - Fantasivärlden Jhax 2013. Keramik, glas, syntethår, cyberlox, kretskort, spegelmosaik, ljuskällor playvood. I katalogen står det så här:"Jhax är en svävande ö i en parallell värld som bebos av olika varelser, var och en med sin egen historia." Jag kan tänka mig att barn skulle tycka det vore roligt att fundera över figurerna.


Det var en mycket spännande och intressant utställning och jag rekommenderar den varmt - även för barnen eftersom det till och med fanns en skulptur som man kunde ligga på och känna vågor i. Något jag dock inte prövade.




Erik Hedman - Tusen och en natt.

16 kommentarer:

Ditte sa...

Trevligt att passsa på att se utställningen när ni ändå var i närheten.
För mig känns den lite "alltför långt bort" men vore jag i Norrköping had ejag nog också gått in och tittat.
Tack för fina bilder och förklaringar. Behövdes verkligen för min del.
Och nu såg jag också din nya header! Jättefint foto!
Kram!

Musikanta sa...

Ditte:
Ja, det behövdes verkligen en del förklaringar utom till den animerade filmen, som jag tyckte var väldigt rolig.
Roligt att du gillade mitt "höstfoto".
Kram tillbaka från Ingrid

Annika sa...

Spännande utställning. Jag gillar speciellt fotona med tuggummibubblorna och ljudinstallationen med andningen låter också fascinerande. Men att äta konserver ett helt år ....skulle vara att ge upp lite väl för konstens skull (säger matälskaren av rang).
Kram

Bloggblad sa...

Jag har gått på Skagenmuseet flera gånger, och älskat vad jag sett. Men den här sortens konst ger mig inte ett dugg. Speciellt inte den stora grejen där det ser ut som om de hängt upp något som blivit över vid fetmaoperationer...

Ingrid sa...

Tänk så mycket konstig konst det finns. Jag är nog inte tillräckligt kreativ och fantasirik för att uppskatta just den här formen, eller också är det ren okunskap.
Ha en skön helg!
Kram, Ingrid

Musikanta sa...

Annika:
Konstnärer måste väl vara lite galna - men jag håller med dig. Aldrig att jag skulle stå ut med att äta konserver ett helt år. (Fast han kanske åt annat också...)
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Bloggblad:
Jag är väldigt imponerad över den fantasirikedom som dessa konstnärer visar upp även om jag inte skulle vilja ha särskilt många av konstverken hemma. Även om man inte förstår sig på den sortens konst kan man ju tycka den är rolig att titta på i alla fall. Jag skulle gärna suttit mycket längre och tittat på Tusen och en natt t.ex. Den sortens bisarra humor gillar jag.

Musikanta sa...

Ingrid:
Man behöver inte vara konstutbildad för att tycka att det är kul att se på de här helt vansinniga verken - som jag tyckte en del var. Vilken fantasi det måste till för att skapa - och våga visa - sådant! Det är nog barnet i mig som gillar sånt här. Jag tyckte utställningen var väldigt rolig och man fick sig även en tankeställare och lite att fundera över. Inte alltid som man får det när man ser mer vanlig föreställande konst.
Kram tillbaka från Ingrid

Tredje året i Hjo sa...

Verkar kul. Konserverad mat under ett år låter väl sådär. Och du finns det konserverad potatis? Nog fanns det en gång, men nu...

Musikanta sa...

Hans:
Det VAR kul! Konserverad potatis har jag aldrig ätit - det finns säkert fortfarande. Jag kom ihåg att jag tyckte det var höjden av oföretagsamhet när jag var ung.
Ingrid

Gunnel sa...

Mina ögon fastnade direkt på MUSIKANTA på den där väggen. Ibland har man lite förutfattade meningar om saker och ting, men då är det så kul när man blir positivt överraskad. Kram

Musikanta sa...

Gunnel:
Haha, du är den första som kommenterat det.
Kram tillbaka från Ingrid

Ronny sa...

Ja, det är märkligt hur fort ögonen fastnar på avvikelser i mönstret - eller på igenkännelser. "MUSIKANTA" stack ju liksom ut. :)

Eleonora sa...

Det var en rolig och underfundig utställning ni hamnade på sisådär appropå!
Det är mycket som händer i din lilla stad och alltid har ni något nytt och trevligt att bese.

Hoppas vägarna bär till stora staden snart så att vi kan ses antingen inne i stan eller hemma hos mig.

Kram kram från din vän
Eleonora

Musikanta sa...

Eleonora:
Ska försöka komma upp till Stockholm kanske några dagar i vecka 35 i slutet av augusti. Är du hemma då?
Kram tillbaka från vännen Ingrid

Musikanta sa...

Ronny:
Haha, man måste ju passa på alla tillfällen att marknadsföra sig!
Ingrid