1537 På turné med Marianne till Mjölby

Så var det återigen dags att följa med vännen Marianne - alias Bloggblad - på turné till Mjölby, där hon skulle berätta om sin uppväxt som barn till officerare i Frälsningsarmén. Förra gången jag var med som ackompanjatör har jag berättat om här.

Marianne på pendeltåget till Mjölby. (Bilderna går att klicka större.)

Den här gången var det Pingstkyrkan i Mjölby som var platsen för Mariannes framträdande. För mig var det en liten upplevelse bara att åka tåg dit från Norrköping eftersom jag inte har åkt tåg på närmare trettio år. Åker jag upp till Stockholm för att hälsa på barn och barnbarn är det alltid Swebus som gäller. Annars åker vi ju alltid bil dit. Jag kunde bara konstatera att det hänt en del på tågfronten på trettio år.

För mig, som inte åkt tåg på 30 år  var tågresan en upplevelse. Marianne tog fotot.

Vi blev hämtade vid stationen i Mjölby av Håkan, kassör och medlem i Pingstkyrkan. Samtidigt träffade vi Mariannes goda vän Eva med make Lars, som åkt från Vårgårda enbart för att lyssna på Marianne. Eva är författare och föreläsare och har skrivit handböcker för lärare, bland annat om mobbning. Mer om henne och hennes böcker om ordning i skolan kan man läsa på hennes hemsida.

Marianne, Eva och Lars vid kaffebordet i pausen.

Trots att jag hört Mariannes berättelse om sin barndom som "frälsisbarn" flera gånger, är det alltid lika roligt. Dels för att Marianne är en engagerad och livfull berättare och dels för att hon alltid har något nytt vad gäller ord eller bild att komma med. Hon illustrerar sitt föredrag med slides och sånger och det är där jag kommer in i bilden.

Det var många som hade kommit till eftermiddagsträffen för att lyssna till Marianne. 

Förutom att Håkan var väldigt trevlig och välkomnande visade han sig vara en alldeles utmärkt tenor. Han sjöng nämligen lite på den bordsvisan som de brukade använda i kyrkan och som jag fick noter till. Vi pratade lite om körer och röster och jag sa att jag tyvärr inte sjöng så mycket numera nu när jag fyllt åttioett. Jag litade inte riktigt på min röst längre. Han kommenterade inte detta.

Marianne i berättartagen. Mammans bonnet till vänster på pianot. 

När vi skulle avtackas fick jag till min förvåning höra Håkan säga till församlingen att han var imponerad över att jag både spelade så bra och att jag var "så snygg" trots att jag fyllt åttioett. Det framkallade applåder hos församlingen. Första och säkert sista gången jag får applåder för att jag är så gammal :-).

Jag, Håkan och Marianne efter framträdandet. 

Efter att vi sagt adjö till arrangörerna av kaffeträffen gick Eva, Lars, Marianne och jag och åt mat på en kinesrestaurang i närheten. Vi hade mycket trevligt och satt och pratade någon timme innan Marianne och jag tog tåget hem till Norrköping och Eva och Lars åkte hem till Vårgårda.