söndag 12 maj 2019

1671 Månadens illustratör maj 2019 - Gerda Tirén

Då jag häromdagen skulle städa rummet där jag har alla barnbarnens leksaker, symaskin, tvätt som ska strykas och manglas, inaktuella böcker och pärmar med noter, kom jag på att jag inte öppnat ett underskåp till en av bokhyllorna på många år.

Där hittade jag en hel del noter som jag letat efter och glömt bort att jag lagt där - bland annat Beethovens alla sonater i två band. Och så några barnböcker som den här slitna utgåvan av Robinson Kruse av Daniel Defoe från 1954 i serien Barnbibliotekets Saga.  


Den engelska titeln är "The Life and Strange Surprising Adventures of Robinson Crusoe." (Bilderna går att klicka större.)


De flesta har väl läst eller hört talas om den bortskämde pojken Robinson Kruse som, sin familj ovetandes, följde med en vän på en sjöresa där skeppet förliste någonstans utanför Afrikas kust. Robinson var den enda överlevande och spolades upp på en öde ö. 

När jag bläddrade i boken blev jag glatt överraskad över de fantastiska illustrationerna i denna,  gjorda av Gerda Tirén, en för mig okänd konstnär och illustratör. Det är bara omslaget till boken som hon inte har gjort - den är skapad av Bo Lindberg. Varför hon inte också fick göra detta är för mig en gåta. Det håller inte lika hög klass som hennes egna illustrationer enligt min mening.


Skeppet råkar ut för en fruktansvärd storm och alla utom Robinson drunknar i vågorna. 

Jag tänkte bara läsa några sidor här och där, men när jag väl hade börjat läsa kunde jag inte lägga ifrån mig boken. Jag kan förstå att den blev en sådan succé när den kom ut trots avsaknaden av en kärlekshistoria och framför allt kvinnor. De förekommer i sammanlagt två meningar. Den ena berättar att mamman är död och den andra om att de fångna spanjorerna, sedan de blivit räddade, har tagit några infödingskvinnor till hustrur. 


Eftersom Robinson är rädd för att bli uppäten av vilda djur sover han i ett träd de första nätterna på den obebodda ön.


Robinson dödar några lamadjur med sin egenhändigt tillverkade flintyxa för att få mat. Senare fångar han några och tämjer för att ha som lastdjur. 


Även sköldpaddorna på ön bidrar till mathållningen.

När de gamla kläderna är trasiga tillverkar Robinson själv nya av lamaskinn. Han gör också en parasoll i skinn för att skydda sig mot den brännande solen.


Gerda Tirén föddes 1858 i Stockholm och dog 1928 i Länna socken i nuvarande Norrtälje kommun. 1884 gifte hon sig med konstnären Johan Tirén och fick med honom fyra barn. De hade förmodligen träffats när båda gick på en sommarkurs som anordnades av hovintendenten och konstnären Edvard Perséus. Gerda Tirén studerade sedan vid Tekniska skolan - nuvarande Konstfack - och sedan vid Konstakademien i Stockholm. Hon gjorde också studieresor till Frankrike. 


"Vilden" Fredag som Robinson räddat från att bli uppäten av en fientlig stam, bidrar med många nya kunskaper i överlevnad. Bland annat visar han Robinson hur man gör upp eld. 


Familjen bodde en tid i Jämtland där både Gerda och Johan fick inspiration till tavlor med motiv från samernas värld. Men Gerda målade också landskap från Frankrike, porträtt, blomsterstilleben och barnbilder. Hon utförde också illustrationer till några utgåvor av jultidningen Jultomten, en syssla som annars var förbehållen Jenny Nyström. 


Fredag har visat Robinson hur man tillverkar en båt genom eld. Med denna tar de sig ut till ett skepp som verkar helt övergivet.



Fredag blir vettskrämd när han anfalles av ett par troll - som han uppfattar det - de enda överlevande varelserna på det övergivna skeppet.


Så småningom kan Robinson och Fredag återvända hem med ett annat skepp, vars besättning gjort myteri. Men genom de båda vännernas rådiga ingripande kan den tillfångatagne kaptenen få tillbaka sitt skepp och de värsta upprorsmakarna får stanna kvar på den obebodda ön.


Efter 28 år återvänder Robinson Kruse hem och mottas med öppna armar av sin far. 

Precis som Jenny Nyström ritade och målade Gerda Tirén jul- och påskkort. Men till skillnad från denna konstnär är Gerda Tirén helt bortglömd. I början på 1900-talet deltog Gerda i många utställningar, bland annat i Parissalongen 1885, Svenska konstnärernas förenings utställningar i Stockholm 1904 och 1909 och på Liljevalchs 1917. Sedan det visades en större minnesutställning med hennes konst på Liljevalchs 1935 har det varit helt tyst om henne. Kanske är det dags igen för en minnesutställning, varför inte på Sven-Harrys som hade en minnesutställning över Jenny Nyströms konst för någon tid sen? Här har jag berättat om denna.


Porträtt av Gerda Tirén av Sir John Lavery. Bild från nätet. 

18 kommentarer:

Ronny sa...

Trevligt inlägg (som vanligt).
Jo den där boken och bilderna kommer jag ihåg - d.v.s. du påminner mig. Den är nog en av de mest betydelsefulla under min barndomstid. :)

Ronny

Karin sa...

Men verkligen! Varför fick hon inte göra omslaget också?! Skickliga illustrationer och välkomponerade. Tack för (som alltid) spännande illustratörspresentation av en, som du skriver, helt bortglömd konstnär. Hoppas Sven-Harry nappar på ditt förslag!

Musikanta sa...

ronny:
Ja, för min del kommer Robinson för alltid att se ut så. Jag kan inte tänka mig att någon annan svensk illustratör kan ha vågat sig på att illustrera berättelsen.
Ingrid

Musikanta sa...

Karin:
Tack för din uppskattande kommentar - den gläder mig! Haha, jag kanske ska tipsa S-H. De är ju mycket för att lyfta fram lite udda konstnärer.
Ingrid

Klimakteriehäxan sa...

Undrar om det kan ha varit samma upplaga som jag hade? Läste boken tidigt. Tycker att jag känner igen bilderna. Spännande att se om du gör fler fynd i din skattkammare!

Marie i Skrifvarstugan sa...

Vilka minnen den boken framkallar. Skulle vilja läsa den igen. Illustrationerna är också så fina. Tack för ett fint inlägg. :-)

Pettas sa...

Ibland blir det som en extra födelsedagsfest när man hittar något man har saknat länge och dessutom hittar andra skatter samtidigt.
För ett år sedan hade jag den där upplagan i vårt lilla antikvariat som vi har här i anslutning till vårt café, men nu har den boken vandrat vidare. En underbar illustration, att bara njuta av.
Härligt och tack för trevligt inlägg igen!

Eleonora sa...

Tack vännen för ett underbart inlägg. En underbar bok som vi alla känner till härliga teckningar av en för migokänd konstnär
Kram o tack

Musikanta sa...

Aina:
Det måste de säkert vara. Har man en gång sett de här illustrationerna glömmer man dem aldrig. Åtminstone inte jag :-).
Ingrid

Musikanta sa...

Marie:
tack själv för en rar kommentar - den värmer!
Ingrid

Musikanta sa...

PettasKarin:
Ja, det finns mycket i huset som kommer fram då och då. Ska ta mig en titt igen i det "glömda" skåpet. Finns kanske mer gamla böcker som kan bli till nästa illustratörsinlägg?
Tack själv för din uppskattande kommentar!
Ingrid

Musikanta sa...

Eleonora:
Det är ju det som är så roligt med de här gamla böckerna, att man upptäcker bilderna i dem på nytt. När man var liten var det ju handlingen som var det viktiga, inte bilderna. Dem tog man för givet. Tack själv för din rara kommentar!
Kram tillbaka från vännen Ingrid

Lena i Wales sa...

Alltid lär man sig något nytt.
Trevlig läsning. Alltid intressant med kvinnoöden. Robinson och Fredag är ju välkända, men inte Gerda Tirén.
Ha det bra!

Musikanta sa...

Lena:
Nej, jag hade aldrig hört talas om henne. Men jag har ju sett illustrationerna till Robinson Kruse ända sen jag var liten. Det var roligt att få knyta bekantskap med henne.
Ingrid

Gunnel sa...

Den konstnären känner jag inte alls till. Jag har läst boken men har inte lagt på minnet vem som gjort bilderna. Porträttet på Gerda påminner mig lite om Renoirs damer. Kram

Eleonora sa...

Robinson K älskar man ju bara i vilken ålder man än befinner sig i
Jättefina teckningar av Gerda henne kände jag inte tilll så det var speciellt roligt att läsa om henne

Musikanta sa...

Gunnel:
Vem brydde sig om vem konstnären var när man läste illustrerade böcker i barn-eller ungdomen? Det är ju inte så länge sen jag blev intresserad av illustratörer i allmänhet. Visst är konstnären inspirerade av Renoir, det håller jag helt med om :-).
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Eleonora:
De flesta av "mina" illustratörer var helt okända för mig tidigare. Men det är kul att lära känna dem. Visst var hon en duktig konstnär?
Kram från vännen Ingrid