Jag hade absolut ingen som helst idé om vad jag skulle skriva om att historien upprepar sig förrän jag var inne och läste hos Fritid och Tankar. Då var det plötsligt väldigt enkelt.
Jag glömmer nämligen väldigt lätt saker och ting här och där. Hittills har jag haft tur och fått tillbaka sakerna, men ofta har det inneburit ångest och osäker väntan. På den tiden man använde checkhäfte lämnade jag det en gång på disken på min bank. Det var en fredag och banken hade då stängt i två dagar innan jag kunde gå dit och fråga efter det.
Bilden från nätet
På måndagen hängde jag på låset och frågade darrande om de hade tagit hand om mitt checkhäfte. Kassörskan letade och sade att tyvärr kunde hon inte hitta något. Den stunden vill jag inte ha tillbaka någonsin! Tiotusen i kredit hade jag på det… Men jag bad henne titta ännu en gång och då fanns det där, som väl var. Numera är det betalkortet som någon gång inte har återfunnits i facket i plånboken...
Det är alltid besvärligt att glömma saker. Som när jag glömde en stor ost i en plastpåse på spårvagnen. Jag fick ringa till spårvagnsexpeditionen, som i sin tur kontaktade spårvagnsföraren och sen fick jag gå ner till spårvagnshållplatsen och vänta på att han skulle komma tillbaka från sin runda – med min ost förhoppningsvis.
Häromåret kom jag hem till huset utan handväska. Jag hade nycklarna till huset och bilnyckeln i fickan, så jag behövde inte öppna väskan för att komma in eller för att starta bilen. Kom då ihåg att jag måste ha glömt väskan i kundvagnen. Ringde affären omedelbart – jo, en snäll kund hade lämnat in väskan i kassan. Kastade mig i bilen och åkte de två milen fram och tillbaka igen. Men ögonblicket innan jag visste att den fanns där var mycket ångestladdat, med tanke på alla kort, pengar och körkort jag hade i min plånbok.
Till en av MM:s absolut främsta egenskaper räknar jag hans oändliga tålamod med att jag ständigt glömmer saker överallt. Jag kommer ihåg en gång när jag upptäckte att jag glömt min handväska hemma som jag ställt på soptunnan i trädgården – fullt synlig för alla förbipasserande. Vi hade åkt de två milen ända till Norrköping när jag kom på detta. Utan ett enda hårt ord vände han bilen och körde hem till Söderköping och hämtade den.
Bilden från nätet
Han har utan att klaga hämtat glasögon, noter eller min almanacka i olika kyrkor eller pastorsexpeditioner eller hos mina körsystrar, när han jobbade inne i Norrköping. Numera följer han för det mesta med mig på mina förrättningar och gudstjänster och håller reda på noter och glasögon.
Jag har ju ett par orgelglasögon som jag bara använder när jag spelar. Fast senaste gången, när jag glömde glasögonen på orgeln i ett kapell inne i Norrköping, hittade jag bara ett tomt glasögonfodral när jag kom dit igen dagen efter. Ett mysterium som aldrig blir löst!
