Bilderna går att klicka störreSom vanligt blev jag förvånad över de konstskatter som finns i de gamla svenska kyrkorna. Det välbevarade altarskåpet i Drothems kyrka är imponerande med allt sitt bladguld. Det tillverkades av en nordtysk träsnidare i slutet av 1400-talet. Tanken svindlar när man tänker på hur många generationer som har beskådat detta vackra altarskåp under seklernas lopp…
En tavla, säkert från samma tid, av en kvinna med sju svärd i sitt hjärta gjorde mig konfunderad tills jag kom hem och googlade. Det måste vara Jungfru Maria med smärtornas svärd i sitt hjärta. Här kan man läsa mer om detta.
När gudstjänsten var slut gick alla tvärsöver den lilla gränden till församlingshemmet, där det skulle serveras kaffe och underhållning.
Denna skulle goda vännerna Leif och Mari med barnen Kalle och Ida stå för. Jag var medbjuden som ackompanjatör. Det blev lite blandad kompott, som Mari inledde med den svängiga Rågsved till Leifs och mitt ackompanjemang. Mari fortsatte sen med I Duvemåla Hage och Man borde inte sova.
Sen sjöng Kalle en visa av Hasse och Tage till de gamla damernas förtjusning och Ida spelade flöjt– en och annan gammal herre fanns faktiskt också bland publiken. Ida sjöng också passande Idas visa med sin lilla ljusa och klockrena röst.
När vi blivit avtackade med applåder vidtog den obligatoriska auktionen på handarbeten och fikabröd. Jag ropade in en sockerkaka (trots MM:s viskande protester), som kom väl till pass på söndagen, när jag bjöd min VIS-kör på denna och kaffe före gudstjänsten i Gusums kyrka.
6 kommentarer:
Så mycket trevlig det händer i de kyrkliga träffarna och givetvis med god och trivsam musik därtill. Du är verkligen duktig som åtar dig så många olika evenemang. Det måste väl nästan till en speciell almanscka bara inför dessa träffar.
Ha det gott i vårsolen och kram
Eleonora:
Det är inte så mycket fråga om duktighet som att jag tycker det är så förskräckligt roligt att musicera tillsammans med andra. Kantorsjobbet är oftast ensamt.
Vad beträffar almanackan använder jag samma men med olika färger omkring privata och kyrkliga träffar. Grönt för kyrkan och rosa för annat. Blå ringar sätter jag omkring noteringar om när jag har städat, så att jag kan se hur lång tid det har gått mellan varven, haha!
Varm kram/M
Ja vilka fantastiska skatter det finns i kyrkorna runt om i landet. Tänk, 1400-talet ... Har du förresten varit i Istanbul och sett Hagia Sofia och de andra bysantinska kyrkorna? Otroligt vackra mosaiker och annat. Om du inte har varit där borde du verkligen ta en sådan resa!
Kramar!
Om jag inte hade varit på kalas, hade jag förstås kommit och lyssnat!
Tänk, tavlan med svärden har jag aldrig sett, måste titta nästa gång.
Jag gillar att lyssna på musik och att fika - men de segdragna auktionerna efteråt är inte favorit...
Marianne:
MM har varit i Istambul flera gånger i jobbet, så därför har det inte blivit av att vi åkt dit. Men nu när han har gått i pension kanske vi kan åka tillsammans. Jag har blivit så nyfiken efter alla entusiastiska inlägg jag läst hos dig!
Kram Ingrid
Blggblad:
Du hade nog roligare på kalaset...
Jag roar ju mig genom att spela, lyssna är inte fullt lika kul!
Man kan ju inte bara sticka iväg när det blir auktion - det ser ju gräsligt snålt ut. I synnerhet som pengarna går till välgörande ändamål. Men jag hade gärna gjort det.
Hade aldrig hört talas om Jungfru Marie sju smärtor förrän jag googlade. Trodde att det var något helgon först. Man lär sig av bloggen i alla fall.
Skicka en kommentar