(bilderna går att klicka större)Sista lördagen i april är sedan ett tiotal år tillbaka vikt för Mogata Marken. Då invaderas det lilla samhället av knallar och tillresta från grannsocknarna och t.o.m. från den närbelägna lilla och stora staden. Att ta sig fram med bil är denna dag ett äventyr eftersom man som vanligt parkerar sina bilar på de smala vägarna ner till villorna. De som knappt går att mötas på ändå…
Vädret var vackert på förmiddagen och jag passade på att gå upp de trehundra metrarna från vårt hus till kyrkplan, där de flesta knallarna hade satt upp sina stånd. Fastnade en stund hos penséfarbrorn, som sålde ovanligt stora och vackra penséer.
Gick vidare och stannade till vid ett loppisstånd, där jag inhandlade en turkos kisse från Guldkrokens keramik för femtio kronor. Som hittat!
Träffade några vänner och pratade en stund, men hittade ingenting mer att handla. Tog i alla fall några foton till bloggen.
Janne och Gudrun i bakgrunden
Sedan bestämde jag mig för att gå och handla penséerna. Jag behövde fyra lådor med tjugofyra i varje à sju kronor styck, och efter en stunds prutande slog penséfarbrorn av etthundra kronor till ömsesidig belåtenhet. Lådorna verkade dock vara ledade ungefär som dragspelsbussar, så det var inte tal om att bära hem dem. Inte heller bilen var något alternativ, eftersom den inte gick att ställa någonstans.
MM, som jag hämtat, och som optimistiskt hade trott att vi skulle bära hem var sina två lådor under armarna, fick raskt gå hem igen och hämta skottkärran att köra blommorna i.
8 kommentarer:
Å så många färgglada penséer! Härligt, de skulle nästan kunna bo kvar i skottkärran.
Kul med sådana där marknader, även om man inte köper så mycket är det lite folkliv och skoj.
Kram!
Hej Marianne:
Du var snabb med att kommentera - kul!
Nu gäller det bara att plantera alla penséer - inte lika roligt som att köpa dem. Det är ju kallt och eländigt ute fortfarande...
Varma kramar
Ingrid
MM klär bra i penséer och skottkärra....
Jag fattar inte att marknader kan vara ett så stort folknöje. Det händer att jag tar ett varv ner till centrum när det är här i stan - men åker rätt snabbt hem igen.
Gissningsvis är det fynd som lockar... eller är det att träffas och prata?
Min bestående tanke under såna här jippon - som man ju inte kan låta bli att besöka då och då: Oj, vad världen är full av saker man inte vill ha!
För ett tag sen körde maken och jag förbi Kiviks marknadsplats och funderade då på om vi ska gå på Kiviks marknad en gång i livet innan vi dör. Men, nej, jag tror inte det, faktiskt.
Men penséer vill man ju ha! Många!
Bloggblad:
Jag var ju bara tvungen att före-viga honom!
Både och antar jag. Jag vann i alla fall åtta kronor och så de hundra som jag prutade på att köpa penséerna på marknaden i stället för på Plantagen. Och så var de här större också :-)
Olgakatt:
Jag går egentligen dit bara för bloggen och för att marknaden äger rum i vår lilla by. Jag åker också gärna in till lilla Söderköping när det är marknad där eftersom man alltid träffar så många bekanta. MM följer ALDRIG med, jag fick gå hem och hämta honom och skottkärran...
Jag har heller ingen åstundan efter att köpa något på marknaden, men brukar förstås alltid hitta något att dra hem till det redan överlastade huset...
Penséerna är nu satta på våra tre gravar, nu återstår bara att sätta de återstående sextiosju i krukor och lådor. Men det får bli i morgon!
Åh, en sådan blå katt har vi där hemma!! Jag har alltid tyckt att den var så fin och eftersom den stått i källaren i 20+ år nu ska jag nog ta den med mig nästa gång jag är hemma!
Petra:
Visste inte att katten var så gammal, haha! Den är värd att komma upp ur källaren. Om tjugo år till är den kanske en raritet...
Eftersom Mirren är höggradigt allergisk för alla sorters pälsdjur får jag nöja mig med en keramikkatt i förnstret. Men det är inte det sämsta.
Ha en skön söndag!
Skicka en kommentar