1626 Månadens illustratör december 2018 - Gunilla Dahlgren

För några år sen började jag med att skriva ett inlägg varje månad om en illustratör som jag gillade. Rubriken blev Månadens illustratör. Det började med att jag köpte ett antal Bonniers Veckotidningar på Tradera och upptäckte hur jättefina omslagsillustrationerna var i tidningarna. Det var i synnerhet en illustratör som jag inte hade hört talas om tidigare, Helge Artelius, som väckte mitt intresse.

Jag hittade fler bilder av honom på nätet och slogs av hur otroligt skicklig konstnär han var. Samtidigt räknas ju illustratörerna inte till de "riktiga konstnärerna" vilket fick mig att skriva ett inlägg med rubriken "Vad är konst". Det kan man läsa här.

En underbar småländsk illustratör - Ronny Lingstam - kommenterade inlägget och sen var jag fast. Vi har utbytt många tankar under de gångna åren och han har varit med i mina illustratörsinlägg ett par gånger. Han är också med bland mina favoritillustratörer i slutet av inlägget där jag lagt ut några länkar.

Det här är samlingen med Gunilla Dahlgrens böcker som jag har. Finns fler. 

Anledningen att jag skriver det här nu är att inlägget med Gunilla Dahlgren blir det sista på ett tag eftersom jag tänkte ta time out nästa år från illustratörerna. Åtminstone har jag inte för avsikt att skriva om en illustratör varje månad. Kanske blir det ännu ett med en av mina absoluta favoriter - Einar Nerman - så småningom eftersom jag har flera böcker i bokhyllan med hans fantastiska karikatyrer som jag ännu inte visat. Vi får se.

Gunilla Dahlgren är också en stor favorit och som syns på bilden ovan har jag samlat på mig många av hennes härliga böcker. Hon är också härlig som människa och kåsör vilket jag fick erfara när jag i slutet av 90-talet gjorde en intervju med henne för Norrköpings tidningar då hon var i Börrums bygdegård och pratade. Jag fick då också hennes bok Lilla Fruntimret av henne med dedikation och teckning av mig med smått utstående tänder. Det kan man titta på här.

Bilderna från Lilla Mansboken

Så här skriver Gunilla i inledningen till Lilla Mansboken. "Jag har verkligen försökt tänka mig in i hur en man upplever det här med karriär, äktenskap och samliv. Plötsligt insåg jag att det är lika svårt att vara man som det är att vara kvinna. Men det är just de så, mänskliga problemen jag vill skoja om. I första hand är vi människor och i andra hand män och kvinnor."

Bilderna från Lilla Fräckisboken

De här böckerna tar jag fram ibland när jag tycker det mesta verkar trist. Och jag behöver inte bläddra i dem särskilt länge för att bli glad igen. Jag förmodar att man kan köpa en del böcker av henne direkt om man tar kontakt med henne på hemsidan. 

Bild från Gunillas Pärlor

Bild från Lilla Fruntimret och Amor

Bild från Ingen ålder för en domkyrka.

Länkar till några av mina andra inlägg om illustratörer.

Ronny Lingstam
Einar Nerman
Gustaf Tenggren
Erkers Marie Persson
Einar Norelius
Kate Greenaway
Cicely Mary Barker

Fredagstema Show&Tell – Planering

Bilden av en av mina favoriter - Gunilla Dahlgren. Skulle gärna vilja veta i vilken bok av henne jag kan hitta bilden! Har hittat den här.

Englundskan i Livsrummet har bestämt att vi ska skriva om Planering denna fredag. Övriga fredagsbloggare hittar ni på hennes hemsida.

Planering gäller för det mesta endast den stunden när man planerar. I verkligheten är det inte mycket som stämmer. Det fick jag erfara de sista åren jag tjänstgjorde som lärare på mellanstadiet. Det var då jag hade bestämt mig för en noggrann planering av framför allt matten till hösten. Det var den terminen när jag hade fem kapitel kvar i vårterminens mattebok när det bara var några veckor kvar till sommarlovet.

Den här sajten verkar bra mycket trevligare än våra gamla matteböcker...

Vid höstterminens början satt jag därför en hel dag med almanackan och matteboken framför mig. Sexton veckor hade jag på mig att köra igenom tio kapitel. Det blev ungefär lite drygt ett kapitel i veckan – resten av tiden kunde jag ju ägna åt repetition…

Vi hade väl kanske högst fem mattelektioner i veckan. Den första lektionen tänkte jag gå igenom det nya kapitlet och sen skulle eleverna själva kunna klara av talen med viss hjälp. Jag gjorde t.o.m. upp en lista över vilka uppgifter som var -  A: obligatoriska (alla som började med a/) B: vilka som var önskvärda (alla som började med b/) och C: vilka som bara de snabbaste behövde lösa. (De som började med c/ - f/.)

Höstterminen började ganska bra. Visserligen gick två mattelektioner bort första veckan eftersom det blev en extra idrottsdag p.g.a. det vackra vädret. När första veckan hade gått hade visserligen inte alla räknat de obligatoriska uppgifterna, men jag körde vidare med kapitel två. Tyvärr byggde detta kapitel på kapitel ett, så jag var tvungen att ta en dyr lektion till att repetera vad som stod i kapitel ett. Veckans andra lektion gick alltså åt att gå igenom det nya kapitlet två.

Två mattelektioner gick bort nästa vecka eftersom lärarna hade en studiedag och alla elever var lediga. Veckan därpå var det teater som dock bara tog bort en mattelektion. Höstlov en vecka hade jag inte heller räknat med, det var ju så långt till november när jag gjorde upp min planering…

När vi hade kommit in i december hade jag tre kapitel kvar i höstens mattebok. Ett antal repetitioner till Lucia och efter det till julavslutningen gjorde att jag bara hann med ett halft kapitel till. Men hade jag inte planerat så noga hade jag säkert haft ännu fler kvar...

Nu för tiden planerar jag egentligen ingenting alls, utan tar dagen som den kommer. Enda undantaget är om jag ska ha många gäster, som jag ska bjuda på buffé. (Jag bjuder alltid på buffé, skulle aldrig klara av att servera varm mat vid sittande bord.) Då börjar jag minst en vecka innan med att handla fläskfärs till köttbullar och purjolök till pajer. En dag går åt att steka köttbullar och göra purjolökspajer. Dessa går bra att frysa.

Purjolökspaj, köttbullar, ostbriska, potatisgratäng, lax och kallskuret på buffébordet.

Nästa dag gör jag tårtor, som också går bra att frysa. Sen måste badrum och hus städas. Detta kan man göra två dagar innan. Dagen innan kalaset åker jag och handlar kallskuret (rostbiff eller skinka) och rökt lax, grönskaker, dill och persilja till uppläggningen. Kanske en sväng till systemet om jag ska bjuda på vin. Jag lagar också en potatisgratäng, den behöver inte frysas utan bara gratineras med ost när den ska serveras. På kvällen dukar jag bordet.

 

Gästerna kan komma...

Dagen D tar jag upp köttbullarna och pajerna tidigt ur frysen – de behöver ganska lång tid på sig för att tina. Tårtorna väntar jag med tills senare. En sväng till supermarketen för att handla färskt bröd. Sen måste frukost och lunchdisken in i diskmaskinen och uppläggningsfat tas fram för laxen och det kallskurna. Jag själv måste byta om och göra mig snygg också. Jag brukar vara färdig ungefär en halvtimme innan gästerna anländer.

Förra lördagen ringde jag Mirren vid tolvtiden på dagen. ”Men mamma”, sa hon ”Jag hinner inte prata. Har du glömt att jag ska ha födelsedagskalas för Caspar idag klockan ett för släkt och vänner och jag har inte börjat med maten…”

Det här är en liten del av det som Mirren brukar bulla upp när hon ska bjuda på lunch.

En tant

Bilden från Gunilla Dahlgrens "Ingen ålder för en domkyrka". (Bilderna går att klicka större om man har svårt att läsa vad det står.)

Ett förslag på vår nygamla damkör var Kantanterna. Tyvärr var det redan upptaget av en damkör i Stockholmstrakten. Lika bra var det, för nu vet jag precis vad som menas med en tant och till dessa varelser räknas INTE jag eller Mina Damer i min kör!

Anledningen till att jag först nu fått reda på vad det egentligen innebär att vara en tant är att MM fick ordet som lösning på en fråga i sitt korsord. Vi var därför tvungna att slå upp ordet för att se om det möjligen hade någon annan betydelse än det vi kände till. Frågan i korsordet stämde inte alls med svaret tyckte vi.

Det fanns ingen annan betydelse än den gängse, så MM måste ha löst fel någonstans. Men nu vet vi i alla fall vad en tant är. Så här förklaras företeelsen i Norstedts Svenska Ordbok:

Det påminner mig om när Mirren som sextonåring jobbade på EU-fakta i Linköping på kvällarna med att telemarketinga om fördelarna med att vara med i EU. En gång frågade jag henne vem som var chef där.
- Jo, det är en tant, sa hon.
- Hur gammal är hon då? frågade jag.
- Hon är väl ungefär tjugofem år, sa Mirren.

Allting är relativt som bekant. Nu tar jag bloggpaus på några dagar för att hälsa på Mirrfamiljen uppe i Mälarhöjden. Och även träffa bloggvännen Eleonora, om inget oförutsett inträffar. Det ser jag fram emot!

Även denna bild är skapad av Gunilla Dahlgren

Fredagsteman för november 2010

NU TÄNKER JAG PRESENTERA MINA FREDAGSTEMAN FÖR NOVEMBER 2010. Jag känner mig ungefär som svenska akademins ständige sekreterare – förstår att alla fredagsbloggare väntat med spänning på vad det kommer att bli för ämnen…

Ska försöka få till det med länklistan – men får jag inte det har den snälla Karin på Åland lovat att länka till alla fredagsbloggare på sin blogg som vanligt. Även om hon hoppar över temat någon fredag.

5 november
Bara en slump, eller?
(Egendomliga sammanträffanden har vi väl upplevt lite till mans. Ibland verkar det som om det existerade någon sorts tankeöverföring…)

12 november
Upp och ner

19 november
Ett möte jag aldrig glömmer
(Själv tänker jag väl närmast då på ett möte med någon person eller några personer. Men man kan ju tolka det som man vill…)

26 november
Vad jag samlat på under årens lopp (och kanske fortfarande samlar på…)

Båda bilderna är från Gunilla Dahlgrens lilla bok Ingen ålder för en domkyrka. (Bilderna går att klicka större)

Deltagare i fredagstemat

Tyvärr kunde jag fortfarande inte kopiera länklistan, men jag har lagt in alla en efter en själv. Så man får väl gå tillbaka till den här länklistan efter varje fredagstema om man inte vill kolla hos Pettas t.ex. Är det någon ny som vill vara med eller om jag har glömt någon, så hör av er!

Anki
Anna F&T
Annika
Bejla
Erica
Fritt ur hjärtat
HeLena
I am Annika
Inga-Britt
Jenny
Lindha
Lotta
Mais Oui
Marianne
Mrs Clapper
Musikanta
Nilla
Olgakatt
Pettas
Saltis
Strandmamman
Taina

Fredagstema Show and Tell - Med öppet sinne tar jag emot...

Fredagstemat har denna gång blivit till ett måndagsdito eftersom jag inte varit hemma på en vecka. Pettas på Åland står för denna månads fredagsteman. Övriga fredagsbloggare återfinns hos henne.

Bilden av Gunilla Dahlgren, en av mina stora favoriter. Bilderna går att klicka större.

Med öppet sinne tar jag emot andra människors åsikter om saker och ting
- ifall de stämmer något så när med min egen uppfattning om dessa. Man kan ju inte acceptera att folk tycker vad som helst i viktiga frågor…

Med öppet sinne tar jag emot kritik från vänner och mina närmaste
- förutsatt att kritiken är befogad, och det är den ju sällan. Obefogad kritik gör mig arg och ledsen…

Med öppet sinne tar jag emot traditioner och seder från främmande länder
- fast jul, påsk och midsommar tycker jag förstås alltid ska firas på som vi alltid har gjort. Julklappar ska man ha på julafton och absolut inte på juldagen t.ex…

Med öppet sinne tar jag emot uppfattningen om att alla människor har lika värde
- men det är klart att jag är tacksam för att mina svärsöner och min svärdotter har hederliga gamla svenska namn, både som för- och efternamn…

Med öppet sinne tar jag emot förändringar i klädmodet
- med undantag av att jag tycker det är förfärligt när man ser halva baken på killar med nedhasade byxor och hela på tjejer ibland när de böjer sig framåt…

Med öppet sinne tar jag emot nya spännande lukulliska anrättningar från andra länder
- men jag måste erkänna att jag tycker allra bäst om vällagad svensk husmanskost. Nyttigast för hälsan är den också…

Med öppet sinne tar jag emot åsikten om att man ska dela på allt hushållsarbete
- men eftersom MM är dålig på att stryka skjortor, tvätta och städa, så brukar jag ta hand om det. Viss matlagning och gräsklippning och snöskottning står han däremot för…

Med öppet sinne tar jag emot förslaget om delad föräldraledighet
- åtminstone om det inte inverkar på familjens ekonomi. Man måste ju också ta i beaktande att mamman kanske är lite mer van att ta hand om sitt barn om hon har ammat under en tid…

Med öppet sinne tar jag emot den nygamla sexuella frigörelsen
- men skulle jag hitta en porrtidning hemma skulle jag bli helt galen. Sexscener på film och TV gillar jag heller inte, så då stänger jag av…

Med öppet sinne tar jag emot kommentarer om mitt utseende
- om det är positiva sådana vill säga. Annars kan folk låta bli att tycka något, som t.ex. att jag borde banta eller klippa håret etc.etc…

Även denna bild av Gunilla Dahlgren

PS. När det gäller traditionerna är jag inte helt ärlig eftersom MM är vegetarian och vi varken har skinka, köttbullar, revbensspjäll, korv eller leverpastej på vårt julbord och vi heller inte ger varandra julklappar…

Vad är en mormor?

Letade efter noter i en av mina pärmar och hittade då den här lilla skoluppsatsen som jag fick av min goda vän Berit, klippa i VIS-kören och Ringarums kyrkokör, mellanstadielärare på den tiden hon jobbade. Jag hade gett mycket för att få se den i originalskicket!

För inte tror jag att den som skrev uppsatsen kunde stava till ”särskilt", att det hette "mormödrar" (alternativt morfäder, se nedan) eller visste att man skulle skriva Gud med stor bokstav. Eller att man skulle sätta citattecken i texten här och var.

Det borde naturligtvis ha gått att byta ut mormor mot morfar, farmor eller farfar. Fast då fick det ju förstås bli ”en morfar är en farbror som…”

En mormor

En mormor är en dam som inte har några egna barn och därför tycker om andra människors flickor och pojkar.

Mormödrar har inget att göra, dom bara finns där.

Om dom går ut och går men en, går dom långsamt förbi alla vackra löv och skalbaggar.

Dom säger aldrig ”kom nån gång då” eller ”men skynda dig för Guds skull”.

För det mesta är dom tjocka, men inte för tjocka för att knyta skosnören.

Dom har glasögon och ibland kan dom ta ut tänderna.

Dom kan svara på frågor som ”Varför hatar hundar och katter varandra” eller ”Varför är Gud inte gift”.

Dom har inget emot att läsa samma saga om och om igen.

Alla skulle försöka att ha en mormor, särskilt dom som inte har TV.

Mormödrar är dom vuxna som alltid har tid.

Den lilla uppsatsen måste ha kommit till nån gång i mitten av femtiotalet när inte alla hushåll hade TV!
Bilden från Gunilla Dahlgrens bok Lilla Fruntimret och Amor

Missförstånd

När man som jag är 70+ får man acceptera att allt inte fungerar precis som det gjorde när man var 25. Man kan t.ex. inte vara uppe till två på morgonen efter att druckit halvannan flaska rödvin och sen stiga upp vid sjutiden och vara pigg som en mört. Nu räcker det med ett glas vin för att man ska känna sig ur form på morgonen, fastän man gått och lagt sig vid tiotiden.

Kaffe smakar inte heller gott, om det nu kan bero på att jag tidigare i mitt liv bälgat i mig tusentals liter av den varan. Jag har ännu inte kommit så långt som till silverte – varmt vatten, socker och mjölk – men det är inte långt ifrån…

När jag tappat något på golvet ligger jag gärna kvar på knäna en liten stund till för att se om det är någonting mer jag kan upptäcka att plocka upp därifrån.

Glasögon har jag haft sen elvaårsåldern, så det är inget nytt. Däremot har hörseln försämrats med åldern, vilket är en ständig irritation för de närmast anhöriga, eftersom jag ofta missuppfattar vad de säger.

Jag är tacksam ägare till ett par digitala hörapparater, som jag alltid har på mig när jag är ute bland folk, men som jag lägger av så fort jag kommer hem. De är små och behändiga och syns inte bakom håret. Men när man äter (och det gör man ju ofta) låter det som ett tröskverk inne i huvudet.

Inte heller kan jag ha hörapparaterna på mig när jag spelar orgel, för då hör jag inte ett ljud vad prästen säger eller sjunger. Jag har skaffat mig olika strategier för hur jag ska veta när kyrkklockorna har slutat ringa och jag måste börja spela. De finns nämligen ibland i en klockstapel en bit från kyrkan och då hör jag dem sämre.

För det mesta vinkar kyrkvaktmästaren med båda händerna över huvudet, när jag ska börja, om jag inte sitter på läktaren. Är det en begravning finns det nästan alltid en solist som viskar ”kör” i mitt öra när det är dags. Är MM med är det förstås lättare.

Jag har fått en vänlig tillåtelse av upphovskvinnan till denna tant, Gunilla Dahlgren, att använda hennes bilder för att illustrera mina inlägg närhelst jag behöver. Jag kan säga att det var denna bild som var inspirationen till mitt inlägg idag.


Det värsta med min dåliga hörsel, som är så pass bra att jag inte alltid behöver ha hörapparaterna i öronen, är att man missuppfattar vad folk säger i ett kör. Historien God dag yxskaft innebär alltså ingen särskild överraskning för mig. Eftersom MM älskar att lösa korsord rör sig ofta konversationen vid matbordet om ord i sådana.

- Fordras för staket, säger han och tittar frågande på mig. Jag lägger pannan i djupa veck och funderar.

- Kanske ribbor eller målarfärg eller nåt sånt, försöker jag. Han ser på mig med undrande blick.

- Varför skulle man behöva målarfärg när man ska skicka upp raketer?…

I morse var det särskilt bekymmersamt vid frukostbordet. Det började med att jag svarade MM på vad det vad för väder idag.

- Det är fem grader kallt, sa jag.

Det visade sig att något var borta och han hade frågat:
- Vart tog dom vägen?

En klurig korsordsfråga tyckte jag var en som han läste upp:
- Hit hittade Hitler tidigt till.

Tre bokstäver. Jag funderade och funderade men kunde inte för mitt liv komma på var någonstans Hitler kunde ha varit tidigt i sitt liv mer än i Österrike och München.

- Det blir Goa, sa MM.
- Varför och i vilket sammanhang var Hitler i Goa? undrade jag.

MM suckade och förklarade att det var Hippies, som var där tidigt och inte Hitler.

Sensmoralen är att man alltid ska tala extra tydligt till någon som inte har perfekt hörsel. Det räcker alltså inte med att bara höja rösten och skrika, som många tror.

Mirren har fulländat sin diktion när hon talar till mig, så att hon låter ungefär som en av presentatörerna på Svt. De som talar allra tydligast och bäst och rör på munnen så man nästan kan läsa vad de säger på läpparna. Men när jag är hos Mirrfamiljen och hälsar på måste jag i alla fall ha mina extraöron på mig, annars hör jag ju inte vad Lillmirren säger…

På tisdag kväll äntrar jag återigen mitt favvokommunikationsmedel, nämligen Swebus, för vidarebefordran till Cityterminalen i Stockholm, där jag även denna kväll blir hämtad av min käre svärson. Därför blir det bloggpaus veckan ut p.g.a. musproblem, eller rättare sagt, brist på sådant. Få se om jag kommer på att skriva något om Längtan – nästa fredagstema – när jag kommer hem. Annars får jag hoppa över denna vecka.