måndag 21 mars 2011

Överraskande och kärt besök

Vid Slussen i Söderköping en söndagsförmiddag i slutet av mars - inte en turist så långt ögat når. (Alla bilder går att klicka större.)

Klockan halv åtta i lördags morse ringde Mirren och undrade om vi var hemma eftersom de tänkte göra en utflykt till Busfabriken i Norrköping med åtföljande besök hos oss. Det blev en rask uppstigning och inte någon tidningsläsning vid frukosten för min del. Det var nämligen ett tag sen jag städade ”gästavdelningen” med tillhörande toa och duschrum…

En ensam vandrare i stan denna soliga söndagsförmiddag

Babyyogurt (små miniyoghurtar) var det enda som önskades, men det innebar i alla fall att vi måste åka våra tio kilometer för att handla. Det räcker heller inte långt med en och en halv liter mjölk när det kommer en hel familj med två små gossar.

MM ställde sig att hacka lök, morötter och paprika som så småningom blev till en god grönsaksröra tillsammans med quornfärs och krossade tomater. Bra att ha färdigt eftersom pojkarna brukar vilja ha mat omedelbart när de blir hungriga.

När Mirrfamiljen anlände vid tretiden på eftermiddagen dröjde det i alla fall en liten stund för barnen innan det blev middagsdags. Eftersom de inte hälsat på sen nyåret hade mormors och morfars leksaker nyhetens behag i nästan en hel timme och vi fick lite tid att dricka en kopp te och prata med varandra.

Casimir och Caspar koncentrerade över leksakerna i mormors leksakslåda

Till kvällsmat lagade vi chokladpudding och vispade grädde tillsammans.

Casimir, 3,5 år vill inte gärna bli avbruten med vispningen genom att bli fotograferad. Caspar, 1,5 år, är glad trots sin ögoninfektion och har själv klättrat upp på kökspallen för att få vara med och vispa.

Klockan halv sju på söndagsmorgonen blev jag väckt av Caspar. Då hade Mirrmaken redan varit uppe en timme och försett honom med två miniyoghurtar och en smörgås.

Jag erbjöd mig storsint att vara barnvakt så att Mirrpappan kunde gå in och lägga sig en stund hos Mirren och Casimir, som inte hade kommit i säng förrän vid halv tiotiden kvällen innan. Caspar och jag lekte en stund, men eftersom jag inte lyckades bygga någon bra tågbana med trärälsbitarna tröttnade han på mormor efter en stund och gick och väckte sin övriga familj.

Casimir visar hur många år han är

När alla hade ätit frukost åkte vi bil in till Söderköping och gick en promenad längs kanalen. Minilekplatsen vid Slussen med sina tre gungor och en gunghäst är en av de mycket få som finns i denna turiststad. En lekpark med diverse attraktioner och smådjur kanske vore någonting för kommunen att satsa på i framtiden. Då hade nog turisterna hittat till stan även andra tider än under de två sommarmånaderna…

Den ena gungan

Den andra gungan

Jag och Mirren vid den tredje gungan

Mirrmaken med yngste sonen

När gossarna hade tröttnat på att gunga efter en stund tillkännagav de samstämmigt att de var hungriga och ville åka hem till ”mormors hus” igen. Som tur var hade jag även inhandlat tjock grädde dagen innan så det blev våfflor till lunch, vilket uppskattades av alla utom MM, som räknar points och håller sig till grönsaker och annat nyttigt.

Mormors våfflor är smaskens

14 kommentarer:

Mirren sa...

Tack för senast!
Väldigt fint och trevligt inlägg! Alltid roligt med bra bilder dessutom.

Till protokollet så behövde vi varken städning, matlagning eller handling heller för den delen. Som du vet lagar jag gärna mat när jag kommer! Men, det var förstås både trevlig och gott att sätta sig vid dukat bord.

M&P

Mirren sa...

Trodde för övrigt aldrig att jag skulle få tillfället att säga det här - men du har stavat fel till yoghurt. M&P

Västmanländskan sa...

Så mysigt med sådant besök! :)

Äventyret framtiden sa...

Så härligt det låter med alla dina Mirrar i olika storlek och ålder:).

Ha det finfint!
Kramar
Karin

Tankevågor sa...

Vilket trevligt besök ni fick och vad mycket roligt ni hann med.
Några såna där lådor med leksaker har vi också kvar här hemma. Barnbarnet tycker alltid att det är lika roligt att dyka ner i dem och botanisera. :-)

Kram
Lisbeth

Musikanta sa...

Mirren:
Tack för snäll och rar kommentar! Roligt att kunna bjuda igen eftersom jag själv alltid får sätta mig till bords hos er utan att behöva bekymra mig för matlagning etc.

Jag stavar ALLTID fel på "yoghurt", (TRE gånger i det här inlägget t.o.m.) men jag brukar för det mesta se det meddetsamma och ändra. Kanske var det förledet "baby" som förvillade. Nu är det i alla fall åtgärdat! M&P

Musikanta sa...

Västmanländskan:
Ja, det hör till livets glädjeämnen!

Karin:
Jag får börja kalla dem vid riktiga namn nu när de ska få en liten syster (förhoppningsvis). Mirren skriver ju ut deras riktiga namn på sin blogg, så då kan jag ju göra det också.
Många kramar från Ingrid

Musikanta sa...

Lisbeth:
Kul att höra ifrån dig på bloggen också! Det är så roligt att båda två vet precis var allting finns och plockar direkt fram leksakerna så fort de kommer hem hit...
Kramar från Ingrid

Ailas sa...

Vilken mysig liten familj du haft på besök! Jag förstår precis hur saliga ni var alla! Du förstås... men även "mirrarna" i alla storlekarna, eftersom du skämde bort dem med både det ena och det andra.

Tack för att du så generöst delade med dig av både text och bild. Trevligt!

olgakatt sa...

Spontana besök blir ofta de bästa!

Musikanta sa...

Ailas:
Tack för rar och uppmuntrande kommentar - det värmer!

Olgakatt:
Lite lagom spontana besök som detta är de bästa. När man får sju timmar på sig att städa av det värsta, att handla och att göra lite mat i förväg. Vuxna kan ju VÄNTA på maten några timmar om det skulle knipa, men inte dessa små herrar...

Annika sa...

Verkligen en mysig Mirrhelg. OCH de måst ha haft det toppen med världens bästa mormor!!
Kram!!

Musikanta sa...

Annika:
Tyvärr tror jag inte att jag är världens bästa mormor - jag tröttnar ganska fort när de bråkar med varandra. Mirren håller med mig helt och hållet. De har, som tur är för Mirren, däremot världens bästa farmor som har ett obegränsat tålamod med dem. Men visst älskar jag dem!
Kramar från Ingrid

Musikanta sa...

Annika:
Tyvärr tror jag inte att jag är världens bästa mormor - jag tröttnar ganska fort när de bråkar med varandra. Mirren håller med mig helt och hållet. De har, som tur är för Mirren, däremot världens bästa farmor som har ett obegränsat tålamod med dem. Men visst älskar jag dem!
Kramar från Ingrid