tisdag 31 maj 2011

Resa till Frankrike femte dagen – Utflykt till Vence

Eftersom jag tittat på norska väderlekstjänsten Yr innan jag åkte hemifrån Sverige som utlovat regn ALLA dagar under vår resa, blev jag inte förvånad när jag såg ut genom hotellfönstret och upptäckte att himlen var grå och igenmulen. Vi hade bestämt oss för att utforska Vence denna lördag 14 maj och besöka det berömda Matissekapellet – Chapelle du Rosaire – som ligger där.


Några mil upp i bergen från Nice ligger Vence. (Bilderna går att klicka större.)

Utrustade med paraplyer gick vi till busshållplatsen längst bort i Albertparken och betalade återigen en euro var för resan. Bussfärden gick stadigt uppåt på krokiga sepentinvägar endast försedda med ett löjligt lågt betongräcke vid sidan. Skulle definitivt inte hålla om en buss skulle få sladd. Jag satt för säkerhets skull inte vid fönstret och vågade knappt titta ut eller ner i djupet vid sidan…


Byn Saint-Paul-de-Vence högt uppe på toppen av ett berg några kilometer från Vence.

MM. däremot satt beredd med kameran och lyckades få en bild på den berömda byn Saint-Paul-de-Vence, en plats som lockat massor av konstnärer under årens lopp. De flesta i bussen steg av där och vi lovade oss att vi skulle göra ett besök där nästa gång vi åker till Frankrike. Vi fortsatte däremot med bussen till Vence några kilometer därifrån.


Vence, en stad med anor från romartiden, där många av husen är byggda med kullerstenar.

Här har en urmakare sin affär.


Marknaden i full gång trots regnet.

MM med utsikten från en terass i Vence i bakgrunden. Långt där borta någonstans ligger Matissekapellet.

Blommor överallt...

Vence har också varit en omtyckt vistelseort för olika konstnärer genom åren. Marc Chagall bodde där från 1952 till 1964, då han flyttade till Nice för att övervaka byggnationen av sitt museum. Som tack för tiden i Vence skapade han 1979 en mosaik som föreställer Moses i vassen som räddas av faraos dotter.  Denna mosaik finns att beskåda i den romanska katedralen från 1000-talet, La cathedral de la Nativité-de-Notre-Dame.

Katedralen i romansk stil är från 1000-talet.

Mosaik av Marc Chagall i katedralen. Faraos dotter hittar Moses i vassen.

Den lille Moses i vassen.


Klocktornet på katedralen.

Ingångsporten till katedralen.

Den lilla stan med sina fjortontusen invånare och det fantastiska läget med utsikt över Medelhavet i fjärran är mycket omtyckt även av turister, även om vi inte såg så många av dessa när vi strosade omkring i de smala gränderna. Vi tittade också in i några gallerier, som var öppna och uppvisade både tavlor och konsthantverk.

Jag vilar mig framför den berömda fontänen på Place de Peyra, kanske någon bloggvän vet något om den?
Här kör inga bilar heller...
Ännu en gränd i Vence
Gallerier med konsthantverk...

...och gallerier med tavlor.

Vi åt pizza igen på en trevlig restaurang och fick användning för våra medhavda paraplyer efteråt.

MM. njuter av en kopp kaffe efter pizzan.

Det fanns mycket att se i Vence som vi inte hann med eftersom det viktigaste för mig var att än en gång få uppleva Matissekapellet – Chapelle du Rosaire. Den kilometerlånga promenaden från centrum till kapellet bjöd på storslagna scenerier, bron över ravinen skickar fortfarande ilningar i benen på mig bara jag tänker på den.

På väg mot Matissekapellet.
 Matissekapellet - Chapelle du Rosaire

Bara att stoppa ner kameran...

Inne i kapellet fick man inte fotografera, och det var  tråkigt eftersom alla bilder från mitt häfte som jag köpte eller de från nätet inte alls gör det rättvisa. Kapellet är helt kritvitt, vilket inte framkommer på någon av interiörbilderna.


Bilden från en blogg på nätet

Denna bild också från nätet

De underbara färgerna på glaset i de jättestora fönstren - gult som solen, blått som havet och himlen och grönt som grönskan i naturen kommer heller inte till sin rätt, tyvärr. Ett av fönstren lyste också med en svagt blå-röd nyans.

Man får tänka sig väggarna kritvita - kapellet är lika vitt inuti som utanpå - kontrasten med färgerna mot väggarna blir väldigt mycket större då. Bilden från Matissehäftet.
Väggmålningen i bakgrunden innehåller scener från Golgata. En mycket kunnig och intresssant guide, som talade franska MYCKET långsamt och tydligt, fick oss att gissa på vad som hände vid siffrorna. Bilden från häftet om Chapelle du Rosaire.

Kapellet var samtidigt ett museum. Det var också mycket intressant att få se skisserna till allt Matisse gjort därinne. Han designade inte bara fönstren och väggarna utan även allting som finns inne i kapellet och utanpå, ljusstakar, lampkronor, mässhakar, antependiet och korset på taket etc.etc. Kapellet blev färdigt 1947. Jag var med på en utflykt dit 1952 och blev helt hänförd av de vackra kyrkfönstren.
En mässhake designad av Henri Matisse. Bilden från häftet om Chapelle du Rosaire.

Allt sedan dess har jag haft en speciell kärlek till glasmålningar, som det heter på svenska, trots att det inte är målningar i den bokstavliga betydelsen, utan beteckning för fönster med blyinfattat glas. Glasmosaik är inte transparent, så den termen kan man inte använda.

Termen glasmålning används också för vanliga målningar på glas, vilket är högst förvirrande. Min uppsats i konstvetenskap, som handlade om Bo Beskows glasmålningar, var inspirerad av denna tidiga upplevelse.

Chapelle du Rosaire - bilden från Matissehäftet.

På väg upp till kapellet träffade vi ett svenskt par som vi pratat med vid busshållplatsen i Nice. De berättade att det var ”Museets dag” i Nice på kvällen och att museerna skulle vara öppna sent och dessutom gratis! Naturligtvis nappade vi på detta när vi kom tillbaka till Nice, men det tar jag nästa gång...

14 kommentarer:

olgakatt sa...

När jag var student i Lund hade jag en affisch med en av skisserna till madonnan i kapellet från Skissernas Museum där det finns några stycken. Det var en stor upplevelse att sedan, många år senare, få se kapellet som var mindre än jag förställt mig men andlöst vackert.

Musikanta sa...

Olgakatt:
Första gången jag var där visste jag mycket lite om Matisse och ingenting alls om kapellet. Jag tror att det var professor Al*f Lom*bard (berömd professor i franska i Lund på den tiden) som tog oss och några stycken till med på en utflykt dit.

Det blev i alla fall en omtumlande upplevelse, som jag aldrig glömt sen dess. Det var roligt att återse det igen. Håller med dig om att det just är "andlöst vackert"!

Evatina-beth sa...

Så mycket vackert det finns att se.

Äventyret framtiden sa...

Så mycket fint du bjuder oss andra att vara med på. Härliga smala gränder!
Tack!

Karinkram!

Ingela sa...

Så mycket fint! Hit kommer jag redan imorgon bitti, för det var inte gjort i en "hannavänning". Dags att krypa till kojs!

Kram Ingela

Musikanta sa...

Eva:
Ja, men det finns det också här hemma! Har varit ute med Mina Damer hos en av damerna i skärgården i ett hus med havsutsikt idag - helt underbart vackert i det strålande sommarvädret!
Kramar från Ingrid

Musikanta sa...

Karin:
Ja, jag tror nog att det är den smalaste gränd jag sett hittills - och då finns det rätt smala i gamla stan i Stockholm också!

Roligt att du uppskattar sightseeingen.
Kramar från Ingrid

Musikanta sa...

Sov gott och välkommen igen i morgon!
Kramar!

Eleonora sa...

Åter till din härliga Frankrike-resa. I Vence bor mitt X och hans nya fru. Dom har en lägenhet där och reser ner när vädret är för kallt och trist i Sverige.

Många fina bilder var det att titta på. Tack för denna fina trippen!

Trevlig långhelg och kram från
Eleonora

Bloggblad sa...

Jätteintressant! Trots att jag inte ligger åt den konst-iga hållet, gillar jag det! Speciellt de färgade fönstren.

Tur att han inte tog de röda... ;)

Musikanta sa...

Eleonora:
Vence är en underbar liten stad så det är inte underligt om någon vill flytta dit när det är kallt och ruskigt här hemma.

Är just nu på Öland tillsammans med Mirrfamiljen. Här är underbart vackert just nu med alla blommande oxlar och syrener.
Kramar från Ingrid

Musikanta sa...

Bloggblad:
Kapellet imponerar eftersom det är så rent och avskalat och färgerna blir så intensiva mot allt det vitkalkade.
Skönt i all sin enkelhet...

Cecilia N sa...

Kan det vara så att människoögon som är kopplade till en människohjärna fattar att de vita väggarna är vita.
Medan en kamera som bara är kopplad till ... film? ... helt enkelt registrerar det som finns att registrera: ett rum belyst med gula och blå fönster, därför ett rätt så gult (grönt) rum?
Hjärnan "begriper" att "subtrahera" så att väggarna blir vita.

Jag tyckte det var skoj att skarabén som rullar den egyptiska solen över himlen fick vara med på mosaiken.

Haha! Wv den här gången är "inglas"!

Musikanta sa...

Cecilia N:
Såg när jag återvände till inlägget att jag inte har svarat på din fina kommentar. Bättre sent än aldrig!

Jag tänkte aldrig på skarabén, bra att du nämnde det!

Intressant om färgerna och den mänskliga hjärnan.
Kramar!