Caspar, Mirrmaken och Casimir utgör välkomstkommittén när MM och jag kommer fram till sommarhuset på eftermiddagen. (Bilderna går att klicka större.)
Har just kommit hem från ett par synnerligen omväxlande dagar i Mirrfamiljens sommarhus på norra Öland. Samtidigt har jag haft en välbehövlig vila från datorn. Även om min lilla rosa laptop var med, hade jag inte en sekund över för att sätta mig vid den. Och inte ork heller för den delen efter en hel dags samvaro med barnbarnen…
När MM hade åkte hem efter en dag för att måla staket tog den snälla Mirrfamiljen med mig på utflykt till Byrums raukar, där jag aldrig tidigare varit. Trots att min salig svärfar bodde de sista tio åren nära Köpingsvik och vi ofta var där och hälsade på.
Någon mil norr om Löttorp tog vi av från 136:an och följde den smala kustvägen förbi Alvedsjöbodarna, där vi stannade och beundrade utsikten över Kalmarsund med Blå Jungfrun i bakgrunden. Där fick jag min önskan att fota cikoria uppfylld med råge. Bakom en mur av ölandskalksten utbredde sig ett stort fält med de vackra ljusblå cikoriablommorna.
Utsikt från stranden vid Alvedsjöbodarna, som är ett genuint öländskt fiskeläge som ännu fungerar som sådant. Blå Junfrun i bakgrunden.
Ett gammalt ankare vid Alvedsjöbodarna
Några av sjöbodarna vid Alvedsjöbodarna. Fiskebåtar vid stranden.
Blommande cikoria.
Färden gick vidare till Byrums raukar, där vi inte var ensamma, trots att turistsäsongen för svenskarna var över. Tyskarna däremot har ju som bekant semester i augusti, så det fanns flera tyska familjer där.
Välkommen till Byrums raukar.
Mirren i färd med att sätta på sig sjalen till Clarissa.
Då var det klart.
Inget bra ställe för en mormor med barnbarnspojkar på nyss fyllda fyra och två år att vara på. Även om det var en otrolig naturupplevelse för en som aldrig sett en rauk annat än på TV.
Caspar tittar efter pappa...
...men ställer sig gärna framför en imponerande rauk när mormor vill ta kort.
Jag hade hjärtat i halsgropen och ilningar i benen när pojkarna hoppade upp och ner för raukarna eller sprang och kröp längs med dem. På de flesta ställen sluttade det ner mot havet men på några stupade det brant. Pojkarna var i högform och ville helst vara kvar där och hoppa och kasta stenar ner i vattnet hela dagen.
Casimir har gått ända ner till vattnet...
...efter att ha klättrat en stund utmed en rauk.
Kul att hoppa och springa på raukar.
Lunch åt vi på Café och Restaurang Svea i Skäftekärr, känd för sin goda mat. Här märktes det dock att turistsäsongen var över eftersom vi nästan var de enda gästerna på restaurangen. Efter att ha ätit en mycket välsmakande soppa och dagens rätt, kalops – en inte fullt lika kulinarisk upplevelse trots reklamen – drack Mirren och jag te i lugn och ro medan alla tre pojkarna undersökte den närbelägna hinderbanan.
Café och Restaurang Svea i Skäftekärr.
Gamle kungen Gustav V ser inte ut att gilla småbarn...
Clarissa sov som vanligt i sjalen. Vi festade och delade på en sagolikt god chokladpunschtårta och en mandelkaka med kolaglasyr till teet, extra gott efter två veckors avhållsamhet för min del.
Pannkaka till barnen, som dock endast uppskattades av äldste sonen.
Clarissa har också just fått mat...
En liten sväng i det likaledes berömda arboretumet eller trädparken på vanlig svenska, som omgav gästgivargården, hann vi också med innan vi åkte hem. Här är några bilder från parken.
Casimir bakom en nordafrikansk atlasceder
Trädfråga 1. Vilket träd är detta?
Trädfråga 2: Vilket träd är detta?
Trädfråga 3: Vilket träd är detta?
15 kommentarer:
Många härliga fina bilder från en till synes härlig vistelse på Öland!
Jag har varit i land på Blå Jungfrun, en väldigt vacker ö, svår att landa med båt vid..
Clarissa är förstås väldigt go´liksom sina storebröder.
Ha en fin helg!
Karinkram!
Raukarna har jag sett i sommar, och jag har varit nere vid fiskeläget också. Svea missade jag dock, det får bli vid nästa besök. Och Blå jungfruturen fick ställas in på grund av kvardröjande bränningar åt fel håll.
Träden var svåra, hördu. Det är svårt att se riktigt hur de ser ut även om man förstorar dem. Jag törs nästan åtminstone _gissa_ att trean är en sykomorlönn eller liknande, nån lönnvariant i alla fall. Men de båda andra? Tvåan kanske nån sorts valnöt? Fast jag tror inte riktigt på det ändå. Nä, bäst att vänta på facit!
Karin:
Det blir nästa utflyktsmål - blå Jungfrun! Har ju läst så mycket om denna ö - Heidenstam gifte sig väl där vill jag minnas.
Det är fantastiskt hur mycket det finns att upptäcka på denna ö...
Kramar från Ingrid, som just har bytt bilden av tavlan om informationen så att den går att uppförstora lite med.
Miss Gillette:
Nej, det var inte en sykomorlönn. Håller med dig att det är svårt att se eftersom de inte går att förstora upp så mycket. Få se om det är någon annan som gissar rätt - annars ska du få ett tips av mig. Det var det enda jag själv hade rätt på, de andra hade jag ingen aning om.
Roligt att du också var därborta vid bodarna och raukarna! Dina små tjejer var kanske inte lika hoppbenägna som killarna, eller?
Trädfrågan ger jag upp direkt. Kan bara de vanliga.
Jag hoppas att jag är lika alert som du när jag blir pensionär... Nu är jag det inte!
Nr 3 är en platan, det syns på den konstiga barken som flagar. Det lärde jag mig på franskan en gång i tiden.
Resten av träden har jag inte någon aning om.
Men raukäventyret. Hade du inte skrivit att det var på Öland så hade jag helt naturligt att ni var på Gotland.
Bloggblad:
Jag hade t.ex. ingen aning om att det fanns så mycket oxlar på Öland. Visste inte vad det vad för träd förrän jag kollade på nätet...
När du blir pensionär har jag nog glömt vem du är...
Miss Gillette:
Cecilia N. har svarat rätt på nr 3. Jag hade tänkt tipsa dig att gå in på mitt förra inlägg och titta på den näst sista bilden annars.
Cecilia N:
Alldeles rätt - nr 3 är en platan. Att barken flagar av syns om man förstorar upp bilden. Jag såg ju många plataner i Frankrike, så det trädet kan jag. Kul att Slottsträdgårdsmästaren har ett inlägg om just platanen när jag tittade in där igår.
De två andra hade jag ingen susning om, men har googlat så jag vet att det stämmer.
Jag klarade bara det tredje trädet, platanen. De andra kan jag inte identifiera alls.
Olgakatt:
Kan tala om att träd 1 är vanligt i USA.
Träd 2 har frukter som man kan rosta.
Mysiga dagar. Burum är ett fint ställe, men jag förstår att du blev nervös när pojkarna klättrade. Så fin hon är lilla Clarissa.
Västmanländskan:
Om du har varit i Byrum så vet du ju hur högt det är på sina ställen. Casimir är försiktig men Caspar är helt oförvägen, så honom måste man passa hela tiden. Älskar att klättra som sin storebror. Jag var glad när vi åkte därifrån...
O vilka mysiga små buspojkar och lilla goa Clarissa har växt på sig en hel del - så fort allting går!
Vilka fina bilder (som vanligt) på såväl natur, blomster, buspojkar, fikabord som träd! Vilken mysig vistelse ni haft. Kramar till dig.
musikanta: Attans, jag tänkte skriva "... eller platan ..." men lät bli. Men jag trodde att platanen och lönnen var släkt. Nåväl.
O jo, mina tjejer är riktiga klättergetter. Det har de varit båda två sen späd ålder. Och säkra på foten är de. Jag är aldrig orolig när de ger sig upp i träd och berg och vad det kan vara. (Fast Maken är det istället, han kan bli vansinnig på mig som låter dem hållas. Men jag anser att de har visat så många gånger att de inte ger sig in på nåt de inte är säkra på att klara av, så jag har fullt förtroende för dem.)
Skicka en kommentar