fredag 16 mars 2012

Gammal kärlek, kapitel 1



Kapitel 1.

Hen fick plötsligt en ingivelse att titta in i den nybyggda gallerian i affärskomplexet och handla ett par strumpor när hen åkte förbi. Väl innanför svängdörrarna såg hen henom innan hen såg henom. Hen var sig lik och hens hjärta slog ett par extra slag. När hen fick syn på henom spred sig ett stort leende över hens ansikte.

- Det var länge sen sist, sa hen och gav henom en kram.
- Ja, sa hen lite trevande, det var nog minst trettio år sen.
- Du ser precis likadan ut som då, sa hen och hen tyckte att också hen såg ut precis som hen alltid hade gjort.
 - Ska vi gå och fika någonstans och prata gamla minnen? frågade hen.

Hen tyckte det var en bra idé och sen tog hen henom i handen precis som hen hade gjort när hen var ung. Hen kom ihåg att hen hade gillat mazariner på den tiden och beställde en till henom själv och en till henom. Hen såg henom djupt i ögonen.

- Du har inte glömt att jag gillade mazariner, sa hen och log samma strålande leende som hen mindes så väl.
- Nej, sa hen. Det är mycket som jag kommer ihåg från förr från den tiden vi var inseparabla.*
-Vi måste träffas igen, sa hen efter en stund. Och det höll hen med om.

Slut på första kapitlet.
Det här är alltså det första kapitlet i den spänningsroman som jag så småningom räknar med att bli en bestseller.  Eftersom folk läser så lite böcker nu för tiden, har jag tänkt hålla kapitlen föredömligt korta för att inte läsaren ska tröttna. Inget kapitel ska vara mer än en sida.

Inte ens i slutet av den första romanen (jag räknar så småningom med en trilogi) kommer jag att avslöja något om de båda huvudpersonernas identitet – det är det som är det nya, spännande greppet i min roman.
Nu har jag bara lite bekymmer om vilket förlag som kommer att bli det lyckliga att få ge ut romanen. Jag har funderat på Bonniers eller Norstedts, men jag kanske skulle ge ut den på något lite mindre förlag, vars lycka i så fall skulle vara gjord i och med denna roman!

*Jag kommer också att försöka undvika gamla svenska ord som t.ex. ”oskiljaktiga” eller ”oåtskiljbara” och använda sådana som är mer i tiden för att underlätta läsningen.

17 kommentarer:

Bloggblad sa...

Jag kan följa med som moraliskt stöd till tv-sofforna sen och spegla mig i din glans!

Jag har nog missuppfattat det där med hen. Trodde att man bara skulle använda det vid såna tillfällen där jag skriver h_n.

Karin sa...

Mycket föredömligt! Ser fram mot kommande kapitel, gärna i lantlig miljö där henomases släktgård förfaller och den kognatiska arvsföljden ställt till med oreda i bygden!

Musikanta sa...

Bloggblad:
Nej, det har ju skrivits en barnbok på sistone där han och hon konsekvent bytts ut mot hen, hens och henoms, om jag inte har helt fel.

Allt för att man inte ska få reda på vilket kön barnen i boken har. Sen kan jag ju tala om att Caspars favorit alla kategorier är Fifi i "Fifi och blomsterfröna." Som definitivt är en liten flicka. Så det behöver ju inte vara så att det tvunget måste vara pojkar som läser om pojkar eller vice versa. Det är väl det som den barnboksförfattaren är ute efter, antar jag.

Musikanta sa...

Karin E:
Tack för tipset - det måste tillföra ett extra spänningsmoment i berättelsen! Nästa kapitel ska just handla om hens och hens uppväxt och hur de träffades. Kanske en logdans vore något - jag får fundera...

Mirren sa...

Det är klart att om det är en kärlekshistoria så är det kanske poängfullt att skriva ut vilket kön personen har. I andra fall kanske det inte är det. Hur länge tror du att Caspar kommer att fortsätta att titta på "Fifi" innan någon kamrat upplyser honom om att det bara är "tjejer" som gör det? Varför motsätta sig hen, när syftet är att bryta den totala dominans som han har idag då du inte har en susning om vilket kön personen/djuret/saken har? Hur många gånger pratar du själv inte om ekorren som en han, eller grävskopan som en han? Hur stor är sannolikheten att Clarissa kommer att gilla grävskopor ifall dessa konsekvent benämns som han?
För övrigt så har jag ett bloggtips till dig:http://linneassprakblogg.com/2012/01/22/den-valgorande-vaginabararen-fran-hagersten/
Glöm inte att de som är mest arga på hen är de som vill att "pojkar ska vara pojkar och flickor, flickor". M&P

Mirren sa...

http://linneassprakblogg.com/2012/01/22/den-valgorande-vaginabararen-fran-hagersten/

Bloggtipset igen...

Mirren sa...

Förresten är orginalartikeln ganska skojig att läsa också. Helt off topic - ser du att det är min gamla kollega Marie som initierat debatten?

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/det-behovs-ett-nytt-ord-i-svenska-spraket_6784859.svd

M&P

Eleonora sa...

Kan bara föreslå Pirat-förlaget. Eller?

Trevlig helg i alla fall!! Kram

Musikanta sa...

Mirren:
Jag ska titta på länken. Vad gäller Clarissa tror jag inte att hon bryr sig om man säger han eller hon om ekorren. Gräskopan är väl "den" för det mesta, men kanske kallas för "han" ibland eftersom den som kör alltid är en sådan. (Har aldrig sett någon kvinna vid spakarna...)Jämställdhet kommer inte av ett pronomen tyvärr.
M&P

Musikanta sa...

Eleonora:
Haha! Piratförlaget blir utmärkt!
Kramar!

Mirren sa...

Musikanta: Ta Sagan om Ringen och byt ut alla män mot kvinnor och vice versa. Fråga dig sedan om du tror att boken hade blivit lika populär. Nähä, skulle inte tro det. Stora C berättade för övrigt att filmmakarna kom fram till att "Prinsessan och Grodan" inte gick så bra på grund av titeln. Killarna valde helt enkelt bort den filmen. Därför heter nästa film om en flicka "Trassel"... Jag läste för övrigt en bok om en uggla för Casimir idag. Tjugo sidor med "lilla ugglan" och sedan ett "han" på sista sidan. Så himla onödigt, speciellt när Casimir hela tiden trott att det var en flicka boken handlade om. Då hade hen varit alldeles utmärkt, då kan man läsa det man vill. (Nu bytte jag ut han men det hjälper ju knappast nästa gång då det är farmor som läser för honom). M&P

Musikanta sa...

Mirren:
Jag bara menar att om man skriver hen, hens och henom konsekvent kan det bli väldigt konstigt...

Bibeln är inte bättre vad gäller jämställdhet i översättningen - hörde i dag att Jesus mättade 5000 MÄN med två fiskar och fem kornbröd.
För det mesta när det gäller barnböcker och antropomorfa djur har ju dessa ett namn, som t.ex. Kalle Kanin eller Maja Gräddnos. Och då blir det ju automatiskt han eller hon.

Jag kan till nöds accepetera "hen", men "henom" blir ju bara "honom" felstavat. "Hanne" går ju inte heller att skriva av naturliga skäl...
M&P

Mirren sa...

"om man skriver hen, hens och henom konsekvent kan det bli väldigt konstigt..." skriver du - men sanningen är ju den att i majoriteten av världens länder gör man just det utan att det är särskilt konstigt. Du har ju läst kinesiska, kändes det konstigt? Vad gäller berättelsen så tror ju jag vet vilka den handlade om, så för mig spelar det ingen roll om det står hen ;-). M&P

Musikanta sa...

Mirren:
Haha! Säg inte något...
M&P

Bloggblad sa...

Senare såg jag att de pratade om den boken på tv.

På 70-talet skrevs en bok där alla "man" byttes mot "kvinna" och liknande... rakt över. Det var så jobbigt att läsa att jag bara orkade några sidor.

olgakatt sa...

Jag tycker hen är utmärkt när man inte vet om det är han eller hon eller inte inte ids ta reda på det eller när det är ointressant vilket.
Minns en underbar uppläsning där han resp. hon byttes mot kreti resp. pleti. Det var MYCKET effektfullt.

Musikanta sa...

Bloggblad:
Jag tror fortfarande inte på att ordet någonsin kommer att få fäste i talspråket, men det kan naturligtvis ha ett visst berättigande i skriftspråket.

Olgakatt:
Om jag skulle byta ut alla mina hen och henom mot kreti repektive pleti i första kapitlet i min roman, skulle det nog bli ännu tjatigare. F.ö. skulle man ju få reda VEM som sa vad, och då skulle ju spänningsmomentet gå förlorat.