fredag 16 mars 2012

Tiggeri av olika slag – hur reagerar du?

Fredagstemat har fortfarande Olgakatt som värdinna och den här fredagen ska vi skriva om hur vi reagerar på tiggeri av olika slag. Övriga fredagsbloggare finns länkade på hennes hemsida.

Jag kan nog säga att min inställning till tiggeri är ambivalent. Aldrig någonsin kommer jag att glömma den lille handikappade åttaåringen som man placerat under ett träd i ambassadkvarteren i Peking den sommar vi bodde där. Han satt där hela dagarna med sin lilla bössa och kunde till nöds häva sig upp för att kissa bakom trädet när jag kom förbi vid ett tillfälle.

Jag gav honom ofta lite småslantar då och då även om jag visste att han aldrig skulle få behålla några själv. Sommaren därpå när vi var i Peking igen var han borta. Kanske någon hade förbarmat sig över honom.
Några år innan OS var vi i Peking igen. Då hade nästan alla tiggare försvunnit från gatorna. Man rustade upp trottoarerna och gatorna och då var väl tiggarna en sanitär olägenhet. De som fortfarande tiggde var mödrar med barn. Poliserna får nämligen inte gripa mammorna när de har barn med sig.

Utanför ”vårt” kinesiska varuhus blev vi riktigt goda vänner med en mamma med en liten pojke som var helt suverän på att tigga. Hon berättade att de var illegala invandrare från landsbygden och hade som sådana inga rättigheter alls. Givetvis inget arbete, ingen sjukvård och ingen skola för barnet. Att ge några yan till henne var inte särskilt svårt.

Mer tveksam är jag till de stora, starka karlar som ligger på knä på gatorna i Stockholm och tigger. De får inga pengar. Inte heller ger jag något till dem som tigger på tunnelbanan. Här i Sverige med vår sociala omsorg behöver egentligen ingen tigga. Några intressanta artiklar hittade jag i SvD om just tiggeri.

12 kommentarer:

Pettas sa...

Det är svårt det här med tiggeri och hur man skall förhålla sig till sådant. Vad är äkta och vad är inte äkta...ibland är det business i större skala än man kan ana.

Precis som du har jag också svårt att förstå till synes friska, starka, unga människor som bara sätter sig ner med en mugg framför sig och förväntar sig manna från ovan
Dem går jag förbi också

Mitt inlägg om tiggeri kommer någon dag senare

Kramar!
Karin

Musikanta sa...

Pettskarin:
Det här blogginlägget som jag länkat till i mitt inlägg är nog tyvärr alltför sant ofta. Sen blir jag alltid förvånad över hur många tiggare som både har råd att röka och hålla sig med stora hundar.

Väntar med spänning på ditt inlägg!
Kram från Ingrid

Annika sa...

Visst är det svårt...
OCh ett väldigt flytande ämne utan direkta gränser.
Var går egentligen gränsen mellan tiggeri och välgörenhet? Inte lätt att veta, alla ggr.
Kram och ha en fin fredag!

Musikanta sa...

Annika:
Håller med dig! Det är inte lätt att veta. Jag tror dock att det finns mycket svindleri i tiggarbranschen - åtminstone här i Sverige.

Läste om någon läkare som var en duktig violonist och som (på skoj) tjänade ihop lika mycket i tunnelbanan på ett par timmar som han tjänade på en hel dag. Men jag har också svårt att gå förbi duktiga musiker som tigger utan att ge en liten slant...
Kram från Ingrid

Karin sa...

Visst var det lättare förr, då man bara stötte på tiggare utomlands. Nu, när de finns inpå knutarna blir det liksom annorlunda. Även om det säkert finns en del ömmande fall här också, vid sidan av det mer "industriella" tiggeriet. Men hur ska man veta vilket som är vad?

Channal sa...

Usch, det är så tragiskt att människor idag 2012 ska behöva tigga för att överleva! Det är fel någonstans!!! Fint om man kan hjälpa till på något annat vis, med t.ex. insamling av olika slag!

Fin fredag till dig! Kram Anna

Klimakteriehäxan sa...

Allt tiggeri berör mig illa - ingen borde behöva tigga. Men tiggeri i Sverige kan göra mig riktigt arg. Ger inga pengar till folk på gatan.

Musikanta sa...

Karin E:
Jag förstår att det inte är lätt för dig att gå förbi en tiggare med ditt lilla barnbarn vid handen. Man lär ju barn tidigt att man ska dela med sig!
Jag tror nog att här i Sverige kan man lugnt utgå ifrån att ingen behöver tigga för att äta sig mätt. Möjligen för att kunna handla alkohol eller droger...

Musikanta sa...

Anna:
Det är just det jag INTE tror, att människor här i Sverige tigger för att överleva. Möjligen för att få ihop till den dagliga ransonen av sprit och cigaretter.

Däremot vet man ju att Frälsningsarmén hjälper många människor som är i nöd, i synnerhet på jularna. Och då lägger jag gärna en slant i deras bössor eller köper Stridsropet.
Jag önskar dig en skön helg!
Ingrid

Musikanta sa...

Klimakterihäxan:
Jag blir också upprörd när jag ser fullt friska unga män som tigger på t.ex. tunnelbanan. Ger aldrig heller några pengar till tiggare i Sverige med undantag av en slant till någon ung, duktig musiker som står och spelar i något gathörn någon gång.

Eleonora sa...

I Stockholm har vi plötsligt fått många som sitter på en filt på gatan och håller fram en mugg.

Det sägs att det är folk som kommer in på turistvisum (3 månaders) - i Sverige är ju tiggeri förbjudet. Värst är när de invaderar T-Banevagnarna. Jag blir illa berörd, men det skulle inte falla mig in att ta upp plånboken på gatan. Har jag några lösa slantar i fickan, så kanske .....

I St Petersburg gav jag en gång alla småslantar jag hade i min ficka till en liten kille, som stod precis utanför vår buss. Eftersom det var främmande pengar för mig hade jag inte en aning om hur mycket det kunde vara. Några kronor var det i alla fall. Men grabben tittade i sin hand, grinade illa och slängde bort alla slantarna. !!!

Trevlig helg kära Ingrid, Kram

Musikanta sa...

Eleonora:
Nej, jag tar aldrig heller upp plånboken på gatan sedan jag har fått förhållningsorder av Mirren att alltid ha tunnelbanebiljetterna tillgängliga i fickan.
Men tiggarna måste väl få ihop en hel del i alla fall, annars skulle de väl inte hålla på.

Det måste nog ha varit VÄLDIGT lite pengar till pojken i St. Petersburg eftersom han inte kunde tygla sin besvikelse. Man vet ju inte vilka efterräkningar som väntade om han inte fick ihop tillräckligt...
Kramar från Ingrid