Barnvisning på Nationalmuseet.

Jag har nu kommit hem från en vecka i Mälarhöjden och håller på att sortera mina foton och intryck. Mest av allt är jag förvånad över hur väsensskilt livet ter sig för en familj med tre barn under fem år och för en familj på två pensionärer.

Mälarhöjden 15 april. Casimir på väg till barnvisning på Nationalmuseum. (Bilderna går att klicka större.)

Tystnaden i huset när jag kommer hem igen slår mig omedelbart. En tystnad som inte bara varar en timme eller två när de två pojkarna är på förskolan och lillasyster sover, utan en tystnad som bara bryts när MM och jag får lust att prata med varandra, äter tillsammans eller när jag spelar piano eller orgel. Eller om någon bil åker förbi på gatan.

Många undrar om jag inte tycker det är skönt att komma hem igen till lugnet och stillheten efter en vecka tillsammans med de tre barnbarnen. Visst kan det ha sin tjusning men när jag är uppe hos Mirrfamiljen har jag inte tid att reflektera något över mitt liv, min ålder, meningen med livet etc.etc. Jag lever helt och fullt ut och dagarna går i ett. När kvällen kommer är jag så trött att sängen är det enda alternativet.  Jag sover aldrig så gott som däruppe…

Det händer ju lite mer också när jag är i Stockholm och hälsar på Mirrfamiljen än det gör här hemma på landet, där hämtningen av posten i postlådan ibland är dagens höjdpunkt. Vi åkte upp tillsammans, MM och jag förra lördagen till Mälarhöjden för att vara med på barnvisningen på Nationalmuseum på söndagen.

Den här gången handlade det om Monster och Mönster – av vilka monstren i de gamla målningarna var i klar minoritet. Museet äger inga målningar av Bruegel tyvärr berättade intendenten, men det var kanske tur det, så otäcka som en del av hans målningar är. 

Lunch i Atriumrestaurangen.

Vi började med lunch i Atriumrestaurangen, som har en riklig och välsmakande vegetarisk buffé, lämpligt eftersom både Mirren och MM är vegetarianer. När vi hade ätit färdigt och var mätta och belåtna var det dags för barnvisningen.

Helena hälsar barnen och föräldrarna välkomna - även mormor och morfar fick vara med.

Helena, som museiintendenten hette den här gången,  började med att beskriva ett stilleben från 1600-talet. Några speciella hemska monster fanns inte i tavlan, men väl en mängd småkryp, sniglar, fjärilar och annat som barnen upptäckte på egen hand.

Blomsterstilleben med fruktskål och ostron av den holländske 1600-talskonstnären Jan Davidsz de Heem.

Klickar man på bilden kanske man kan upptäcka diverse småkryp...

Även om sköldpaddorna inte är precis monsterlika fick de var med på visningen. Denna målning är tillskriven hovmålaren coh konterfejaren David Klöcker Ehrenstrahl som levde på 1600-talet i Sverige. Konterfejare kallades en som målade porträtt. Sköldpaddorna, som förmodligen fanns vid hovet, var då mycket exotiska och säkert oerhört dyra.

På en broderad festduk kunde man upptäcka drakar och diverse andra odjur. En tavla med två sköldpaddor demonstrerades också, även om de inte var precis monsterlika. Mönster illustrerades av en utsirad dörr, där det även fanns två små lejon i nederkanten, inlagda av någon som aldrig sett ett lejon i verklighten.

Mirren och Casimir beundrar det konstfulla bordtäcket från 1500-talet.

Här kan man läsa om det spännande täcket.

Praktdörr från Tidö slott som byggdes av Axel Oxenstierna 1629-1639. Dörren som är helt i intarsia fick representera Mönstren. Slottet hade ett 40-tal sådana dörrar!

När visningen var över gick alla barnen med följeslagare ner till ateljén för att fortsätta att måla monster på egen hand. Mirren har berättat om det på sin blogg. Helena lärde barnen att klippa ut djurschabloner och sedan ströppla. Jag hade gärna varit med, men eftersom det var första gången MM var på muséet fortsatte han och jag att titta på renässansmålningar och bese ett par utställningar som pågick.

Utsikt från Blasieholmskajen.

På hemvägen promenerade vi genom Kungsträdgården, där körsbärsträden just hade börjat blomma så smått. Det var det ganska kyligt och man kunde inte tro att det var i mitten av april när man såg alla täckjackor och tjocka halsdukar som folk fortfarande gick omkring i.

Casimir, Mirren och jag på hemväg från museet.

Körsbärsträden i Kungsträdgården har börjat blomma så smått.