Cupcakes och Calles konfirmation

Calles får egna cupcakes dagen till ära. (MM har tagit alla bilder, går att klicka större.)

Vi har för någon tid sedan importerat ett nytt ord från engelskan till vårt ädla modersmål, nämligen cup cake. Det försvenskades tydligen direkt eftersom den engelska särskrivningen togs bort och det blev bara cupcake. Åtminstone heter det så i alla de recept som jag hittade på Google.

Nu är frågan den, hur böjer man detta ord? I plural förstår jag att man bara lägger till ett –s som i engelskan. ”Mina cupcakes blev OK”. Men hur blir det i bestämd form i singular eller plural. ”Han bet bara en enda tugga i cupcaken” eller :”De här cupcakesen misslyckades jag med.” Kanske man måste säga cupkakor, men då kan ju någon bli förvirrad och tro att man menar kroppkakor.

Vad som föranledde detta språkliga resonemang är att jag för första gången fick smaka Maries underbart goda exponent för detta kaksläkte i förrgår på festen efter Calles konfirmation. Marie och Leif är våra goda vänner och medlemmar i vårt band Mina Vänner. Calle är deras femtonårige son som alltså konfirmerades igår på Pingstaftonen i Sankt Laurentii kyrka i Söderköping.

Calle berättar om sitt val vid konfirmationen i Sankt Laurentii kyrka på Pingstdagen.

Calle är däremot inte en typisk representant för killarna i årskurs åtta. Han är glad, hjälpsam och snäll, artig och allmänt trevlig. Dessutom är han händig och ställer upp i alla sammanhang. Han sköter ljudet när vi spelar tillsammans t.ex. Hans intressen varierar från fiske till att laga gamla symaskiner och återställa dem i ursprungligt skick. Han gillar inte datorer. Just nu är Calle sin pappa behjälplig med att bygga om det gamla torpet, som är deras sommarställe och dit vi blev inbjudna på kalas efter gudstjänsten.

Sitt intresse för fiske redogjorde han för på ett avslappnat och trevligt sätt inför en fullsatt kyrka på konfirmationsgudstjänsten. Temat var vilka val man kunde göra i sitt liv och i det här fallet, vilka val konfirmanderna hade gjort under sin konfirmationstid.

Calle igen när han berättar om sitt intresse för fiske.

Torpet ligger vackert på ett litet berg med utsikt över en dalgång. Trots att torpet mycket liknade en byggarbetsplats inuti hade Marie fixat ett läckert buffébord med ostar, hembakat bröd, potatissallad och kassler för släkt och vänner. Efter konfirmationsgudstjänsten som varade i drygt två timmar smakade det verkligen helt underbart.

Marie hade dukat upp en härlig buffé med färgglada papperstallrikar och muggar.

Leif bygger själv både ut och till torpet. Här kan man ana takbjälkarna till en övervåning. Leif till vänster i bild och Marie i mitten. Kalle sitter vid bordet tillsammans med lillasyster Ida i lång hästsvans.

Till kaffet serverades hembakade kakor och även hembakade cupcakes, vilket föranledde ovanstående resonemang. Calle, som är språkpurist, vägrar att kalla bakverken annat än för muffins. Men muffins är ju heller inget svenskt ord från början och hur man ska böja detta ord i bestämd form i singular och plural är väl ännu inte heller helt utrett. De var gudomligt goda i alla fall och alla tankar på att hålla igen på socker, fett och vetemjöl försvann snabbt…

Brita och Johan tittar på när Yrsa ska föreviga en cupkake. Brita och Yrsa är stöttepelare i den lilla Sankt Annakören där jag själv var med för en tid sedan. Även Leif och Marie är med där och sjunger.

Här är det MM som zoomat in läckerheten. Glasyren är härligt frisk och god, kanske gjord på rabarber som rabarbergrottorna. (Detsamma som hallongrottor men med sylt gjord på rabarber i stället. Jättegoda!)