Från Rhododendrondalen till Industrilandskapet.

Industrilandskapet skymtar bakom lövverket. (Bilderna går att klicka större.)

Från Rhododendrondalen följde vi stigen längs med Strömmen som så småningom tar slut i hjärtat av Industrilandskapet. Detta som är unikt för Sverige där man har restaurerat de gamla textil- och pappersmassefabrikerna och även byggt nytt och gjort området tillgängligt för allmänheten. När jag var liten var det en sluten enklav som bara arbetarna och tjänstemännen vid fabrikerna hade tillgång till. På 60-talet, när det stora rivningsraseriet grasserade i Sverige, var det till och med tal om att riva alla fabrikerna.

Fängelset där många av Sveriges svåraste förbrytare förvaras ligger vackert med utsikt över Strömmen.

Drags fabriker till vänster i bild. Numera säte för Campus Norrköping

 

Utsikt åt andra hållet ner mot stan.

Moa Martinsson tittar ut på sitt torg. Arbisteatern i bakgrunden.

Som väl är gick förslaget inte igenom och numera har man byggt om fabrikerna både till bostäder och till universitetslokaler. Campus Norrköping, filial till Linköpings universitet, disponerar några av de äldsta fabriksbyggnaderna och i Strykjärnet, f.d. yllefabrik, är Arbetets Museum inrymt.

Jag ville gärna gå över den nya Campusbron, som dagligen kommenterats på  Norrköpings Tdiningars insändarsida sedan någon månad tillbaka av mestadels ilskna Norrköpingsbor. Dels för att den påstås förstöra utsikten över Industrilandskapet, dels för att den blev dubbelt så dyr som beräknat. Häromdagen kom för ovanlighetens skull en positiv insändare som hävdade att det var fantastiskt att gå på bron mitt över Strömmen och se och höra det strömmande vattnet forsa under fötterna.

Nya Campusbron

Kanske inte den vackraste bro man sett...

Jag gillar i alla fall den här bron, den vidgar bokstavligen vyerna.

Jag kan hålla med både de som gnäller och den sistnämnde. Står man på stranden på andra sidan bron skymmer den definitivt utsikten över Bergsbron. Står man där skymmer den också utsikten över de gamla fabrikerna. Men står man mitt på den lilla Campusbron har man en vidunderlig utsikt åt bägge håll!

Utsikt åt Dragshållet från Campusbron

Samma bild ur en annan vinkel.

Utsikt från bron mot Bergsbron.

Själva bron i sig är inte vacker tycker jag, men skulle man gjort den vackrare hade den säkert blivit ännu dyrare…

MM framför en riktig fabriksskorsten i de gamla fabrikskvarteren.

Den skorsten som syns till vänster om Arbetets Museum är en skulptur (!) som står mitt i vattnet.

Här kan man gå längs med fabriken och bara förundras över de brusande vattenmassorna.

Vi fortsatte promenaden med att gå upp till Dragsgatan förbi Arbisteatern,  fängelset och den judiska begravningsplatsen. På Arbisteatern började Brita Hertzberg sin karriär som sångerska – hon och maken Einar Beyron blev sedermera en mycket god vän till mina föräldrar. Brita var född och uppvuxen i Norrköping och hälsade ofta på släkten där.

Mimi, det var min mamma, fast hon hette egentligen Mimmi. Men Einar tyckte väl att hon skulle heta som Mimi i Bohème...

Jag brukade ackompanjera Einar Beyron när han och Brita var hemma på fest hos föräldrarna. Han sjöng gärna gamla operettmelodier – företrädesvis ur Glada Änkan - när han hade fått några glas vin. Brita däremot var mycket sparsam med sina framträdanden efter att hon slutat sin karriär som operasångerska 1955.

Enligt Judereglementet från 1782 var Norrköping tillsammans med Stockholm och Göteborg en av de tre städer där judar gavs rätt att bedriva handel och bosätta sig, läser jag i Wikipedia. Tänker på det när jag passerar den judiska begravningsplatsen vid Folkparken på väg till parkeringen. Här ligger t.ex. representanter för textilfamiljerna Wahren begravda. John Philipson, bankir, konsul, ordförande i stadsfullmäktige och riksdagsledamot, donerade 1895 pengar som gjorde det möjligt att anlägga Folkparken, som sedan dess betytt oerhört mycket för Norrköpingsborna. Han har också sin gravsten här bredvid Wahrens.

Judiska begravningsplatsen i Norrköping. Wahrens och Philipsons familjegravar längst till vänster.

Innan vi kommer fram till parkeringen måste jag ta ett foto på den lilla djurkyrkogården. Som alltid så här års är den smyckad med blommor.

Djurkyrkogården i  Folkparken i Norrköping.