Marabouparken med Mirren

Marabous fabrik i Sundbyberg innan de flyttade till Upplands Väsby. Bilden från nätet. (Bilderna går att klicka större.)

Varje gång jag är och hälsar på Mirren i Mälarhöjden hittar hon på något nytt att göra eller upptäcka i Stockholm. När pojkarna är på förskolan och bara lilla Clarissa är medföljande, kan vi ägna åt oss saker som inte behöver vara barnvänliga t.ex. att äta på någon trevlig restaurang eller gå på något museum.

När jag var uppe i Mälarhöjden för några veckor sedan, hade hon ett trevligt parkbesök på agendan - Marabouparken i Sundbyberg. Trots att jag bott nästan tre år i Stockholm hade jag aldrig hört talas om denna park. Kanske det har berott på att jag aldrig satt min fot i Sundbyberg tidigare och med undantag av Bromma inte varit norröver någonsin.

Jag framför en blommande magnolia (?).

Marabouparken har en intressant historia. Ursprungligen var det Sundbybergs gård som ägde marken, som Marabouföretaget köpte 1916. Gårdsparken fick förfalla, men när Marabouledningen ansökte om att få riva den gamla gården för att skapa en park för sina anställda, krävde kommunledningen att även allmänheten skulle få tillträde till parken. Mer om hur parken kom till kan man läsa här.

Mirren och Clarissa framför Lekande björnar av Gustav Vigeland

2006 köpte Sundbybergs kommun tillbaka parken från Marabou, som hade flyttat sin tillverkning till Upplands Väsby. Parken utsågs till Sveriges vackraste park 2008 och har även fått andra utmärkelser. Skulpturer är utplacerade på olika ställen i parken och på sommaren är plaskdammen vid Arvid Knöppels hjortdjur fylld med vatten.

I anslutning till parken fanns en trevlig restaurang med utsikt över parken, där vi intog vår lunch innan vi gav oss ut på strövtåg i parken.

Lunch på Marabouparkens restaurang.

Hjortdjur av Arvid Knöppel. Plaskdammen är ännu inte fylld med vatten...

Vi visste också att det fanns en särskild skulpturavdelning inom området men hade svårt att hitta dit från restaurangen. Efter många trappsteg som vi drog barnvagnen uppför, hittade vi denna till slut. Där fanns också en plaskdamm, men som ännu inte fyllts med vatten.

Många ställen fanns att pusta ut på...

Den förlorade sonen av Leonard Baskin

Hade vi inte gått fel  hade vi aldrig fått se Eric Grates Förvandlingarnas brunn.

Så småningom hittade vi till den intressanta skulpturparken. Tid att besöka konsthallen som låg bredvid hade vi inte. Det får bli nästa gång jag kommer till Stockholm eftersom jag efteråt har läst att konsthallen har en permanent utställning med ett stort antal verk av Hilding Linnqvist – en konstnär som jag är mycket förtjust i.

Bror Hjorts Margit var den första som mötte oss vid vår skulpturrunda.

Vi kanten av bassängen fanns de här två tjejerna - Undinerna av Henri Laurens.

Poseidon eller Zeus, snygg är han i alla fall. Vem som har skapat honom vet man inte.

Kvinna vid havet eller Sjömanshustrun av Ivar Johansson. Det är samma kvinna som större är placerad vid Sjöfartsmuseet i Göteborg.

Även denna skulptur - Isak - är skapad av Leonard Baskin.

Nils Möllerberg skapade denne machokille - Boxaren.

Från den här lilla skulpturparken gick det att komma rätt ut på den vägen som ledde till parkeringen, inga besvärliga trappsteg att forcera. Nu vet vi till nästa gång! När vi kommit hem och stärkt oss med en kopp te på stående fot var det dags att hämta gossarna från förskolan och åka till det utlovade Spårvagnsmuséet. Men det är en annan historia...