onsdag 21 maj 2014

929 Konstresa till Öland 2

Man måste ha lite fantasi för att tänka sig hur utsikten från Vida Museum kan se ut en dag när solen lyser och himlen är blå. Den här dagen var det därför ganska skönt att vara inomhus, i synnerhet när det fanns så mycket färgrik konst att titta på.


Utsikt från en av konsthallarna. (Bilderna går att klicka större.)

I förra inlägget berättade jag om Ulrica Hydman Valliens konstverk. Det är den ena av de två permanenta utställningarna på museet. I den andra permanenta utställningen återfinns Ulf Trotzigs färgsprakande tavlor. Vår guide, Barbro, berättade mycket medryckande om Ulf och Birgitta Trotzig. Om hur de träffades den ena dagen och flyttade ihop nästa och sedan levde tillsammans i hela sitt liv. Och om hur fattigt och eländigt Ulf och Birgitta, författaren och sedermera akademiledamoten, hade det i början av sitt äktenskap. De flyttade tidigt till Paris där de från början levde med ett barn i ett bara ett rum med en spis. För att Ulf skulle få tid att måla och för att Birgitta skulle få tid att skriva var de hemma med sitt barn varannan dag. Här nere har jag lagt in några av de första målningarna som Ulf Trotzig gjorde i Paris. 


Målningen av spisen är från 1948.


Tavlan med kvinnorna som spelar gitarr och blåser flöjt är från 1959. Intressant är att se hur UT utvecklades under årens lopp till den färgsprakande konstnär han blev så småningom.

Ägarparet till museet, som tidigare hade galleri i Borgholm, har under årens lopp haft ett nära samarbete, både med Ulrica Hydman Vallien - som också har en egen konsthall på museet - och Ulf Trotzig. Familjen Rasjö började tidigt samla på Ulf Trotzigs konst och deponerade ett stort antal av sina Trotzigtavlor på museet. Så föddes idén till en separat konsthall, som bara skulle visa konst av UT. 2005 invigdes Trotzighallen på Vida Museum, till vilken Ulf hade målat ett antal nya tavlor. 


Trotzighallen på Vida Museum på Öland.


Barbro berättade att det nästan alltid finns fåglar och träd med på Ulf Trotzigs tavlor. Redan som barn brukade han klättra upp i ett träd och rita av fåglarna som han såg där.



Det är fantastiska färgsprakande målningar som han har gjort. Man kan ana en fågel till vänster om mannen som plockar upp något från marken. 

Museet visade också Trädgårdsbilder av Sven Ljungberg, som skulle fyllt 100 år 15 december 2013. Han dog 97 år gammal den 28 juli 2010 i Italien. Det är de tavlor som han målade de sista åren och tills någon månad innan han dog. Eftersom han fick svårt att röra sig när han blev så gammal blev trädgården en plats där han hittade sina motiv. Han målade de grönsaker, träd och blommor som fanns i trädgården. Grönsakerna skulle stå i snörräta rader, men blomfröna kastade han ut lite hur som helst så blommorna fick växa som de ville. Här kan man läsa mer om denna fina konstnär som har fått ett eget konstmuseum i Ljungby.


Blommande fruktträd. Tavlorna är rejält stora.


Petunior?


Krasse.


Ett hörn av trädgården.


Blommande fruktträd igen.


Den sista tavlan han målade månaden innan han dog 97 år gammal. Symbolik med den trasiga staketpinnen?

11 kommentarer:

Tove Olberg sa...

Även här ... sinnenas ögonfröjd, fantastiska bilder!

Gunnel sa...

Så mycket vackert du har fått se.

Musikanta sa...

Tove:
Tack!

Musikanta sa...

Gunnel:
Det är därför det är så roligt att åka med på en sådan här resa - själv skulle man ju aldrig fara runt på det viset! God mat fick vi också och trevlig gemenskap.
Kram

Karin sa...

Vilka härliga bilder. Ulf Trozig var en ny bekantskap för mig. Spännande! Och så Ljungberg, alltid intressant och här är det ju ögongodis i långa banor. ("Petuniorna" är nog något annat, tror jag. Kolla bladen!) Den där sista bilden är både gripande och gåtfull när man vet att det var hans sista. Där, på andra sidan staketet, finns livet? Eller är det så att han hoppas på att gräset är grönare på andra sidan?

Karin sa...

...Trotzig...

Musikanta sa...

karin:
Jag skäms nästan för att säga att han också var helt okänd för mig tidigare eftersom han tydligen är en mycket etablerad konstnär. Dessutom var han ju gift med Birgitta Trotzig! Men, man kan ju inte känna till allt...
Jag gillade hans tavlor i alla fall.

Sven Ljungberg har jag alltid tyckt mycket om. Ska försöka besöka Ljungbergmuseet i sommar. Har tänkt gör det så många gånger när vi är ute och åker på E4. Men för det mesta har man ju alltid bråttom dit man ska.
Ingrid

Musikanta sa...

Karin igen:
Kan det vara Flitiga Lisa? Hoppas få svar av någon av mina hortonoma bloggvänner :-).
Fin tolkning av den sista tavlan du gjorde - kanske var det så.
Ingrid

Första året i Hjo sa...

Sven Ljungbergs träsnitt från Folket i Bild/Kulturfront-tiden är jag lite allergisk emot. Men det här gillar jag. Men U Trotzigs målningar är roligare. Körsbären gillar jag också. Det verkar som om jag gillar alltsammans.

Musikanta sa...

Hans:
Jag är heller inte särskilt förtjust i Sven Ljungbergs träsnitt trots att de är dem han är mest berömd för. Men jag tycker mycket om hans
tidigare konst från Ljungby. Håller också med om att UT:s tavlor är väldigt fina. Jag tycker färgerna är enastående.

Hade varit roligt att se körsbären mot havet och himlen när det var vackert väder.
Ingrid

Annika sa...

SÅ fint!
Förstår att du hade det fint på den resan!
Coolt körsbär där på första bilden!
Slås av skoskydden på bilden!! Haha. Ser så kul ut, och jag tänker "only in Sweden". Så bra att alla tog på dig dem på det golvet.
Så jättefina tavlor av blommande träd och blommor.
Kramar!