Dagen därpå åkte Mirren och jag in till stan för att gå på Moderna Museet och se utställningen med Louise Bourgeois.* Här kan man läsa om denna i mitt tycke otroligt intressanta skulptris. Jag visste inte mycket om henne tidigare mer än att hon var mamma till Maman, den jättelika spindeln som är 9,3 m hög och 10,2 m mellan benen där avståndet är som störst. När jag läste konstvetenskap för tio år sen på universitetet var det inte många kvinnliga konstnärer som befanns kompetenta nog att tas med i kurslitteraturen...
Mirren vid jättespindeln Maman utanför Moderna Museet. Den är i brons och finns i sex ytterligare exemplar runtom i världen. (Bilderna går att klicka större.)
Vi inledde som vanligt med att äta lunch i restaurangen med den härliga utsikten över vattnet. Det dignande buffébordet med massor av grönsaker och soppa gjord på grönsaksbuljong passar Mirren, som är vegetarian, förträffligt. Annars fick man hålla till godo med en enda varmrätt. Det var rimmad oxbringa den här dagen och det var gott, men jag hade gärna sett att man hade haft en fiskrätt också.
Mirren med sin vegetariska tallrik.
Utställningen var en upplevelse och jag rekommenderar alla som har möjlighet att se den att gå dit. Den pågår till den 17 maj så än finns det tid. Här kan man läsa mer om den. Jag var oerhört imponerad av konstnärens otroliga produktivitet - visserligen levde hon länge men hon var samtidigt gift och mor till tre barn. Många av hennes skulpturer har anknytning till detta, hushållsarbetet kväver henne tycks det som.
Annars är det mycket med anspelning på sex, i synnerhet när man ser hennes skulpturer som hon skapat av sydda lappar. Jag suckar och tänker, vilket jobb! Utställningen består inte bara av skulpturer utan även av målningar och teckningar.
Dessutom finns det en hel vägg med tavlor med inramade sentenser som hon själv hittat på. Bara av den anledningen vore det roligt att gå dit igen, eftersom vi inte fick tid att beskåda och läsa dessa ordentligt.
Dagen var helt underbar med strålande sol och värme och utsikten på hemvägen från Skeppsholmsbron hänförande.
Installation med Louise Bourgeois egna kläder. Hon skapade denna efter sin pappas död, som hon tog mycket hårt.
En av hennes stående skulpturer.
Mirren har laddat ner appen med information om utställningen i sin mobil. Jag vet bara att denna kvinna/man saknar huvud
Kvinnan som har blivit ett hus...
Dessutom finns det en hel vägg med tavlor med inramade sentenser som hon själv hittat på. Bara av den anledningen vore det roligt att gå dit igen, eftersom vi inte fick tid att beskåda och läsa dessa ordentligt.
Den här installationen var bland de konstverk som berörde mig mest. Kvinnan (blått med hänvisning till jungfru Maria?) som sitter fången i en bur. Visserligen med dörren något öppen men ändå bunden till sitt hus.
* Anledningen till att utställningen fått rubriken I have been to Hell and Back... är att LB broderade detta på en näsduk till sin man. Fortsättningen på meningen är and it was Wonderful. Utställningen består av 105 konstverk.
34 kommentarer:
Du gör fantastiskt bra Konstreportage. Bra bilder med förklarande text. Det är jättebra att du åker omkring på olika utställningar! Moderna museet skulle jag gärna komma till igen (det måste vara 25 år sen sist).
(Sen kan jag inte låta bli att undra: Hur kan din dotter bli så vacker på bara grönsaker?)
Vackra bilder på både natur och konst. Intressant med konstens historia där.
Men vackraste bilden var på dottern, så snygg!
Kram, Gerd
Louise Bourgeois låter spännande. Jag gillar speciellt tavlan med kvinnan som delvis är ett hus.
Vilket spännande reportage Ingrid! Vad roligt att få göra såna här saker med sina sina vuxna barn :-) Jag gillar skulpturer. Ovanligt med skulpturer i tyg, de var verkligen speciella!
Den utställningen verkar väldigt intressant....skulle gärna besöka den! Och vilka fina bilder på din dotter!
Ronny:
Tack! Roligt att du gillar mina "reportage" från olika museibesök. Jag kan ju bara inte låta bli att dela med mig :-).
Dottern lever väldigt skötsamt för övrigt också. Men hon har alltid varit söt, tycker förstås jag som är väldigt partisk.
Ingrid
Gerd:
Det är något särskilt med döttrar, särskilt om de är snälla och rara också som våra är. Min äldsta dotter träffar jag inte så ofta, men hon är fin hon också.
Kram från Ingrid och en extra till Sara(h).
Annika i Californien:
Ja, den säger väldigt mycket om vår roll i tillvaron...
Kram från Ingrid
Anna:
Det är fantastiskt att få uppleva saker med yngsta dottern trots att det är så stor åldersskillnad mellan oss - 41 år. Men vi gillar ju ungefär samma saker.
Även utställningen på Norrköpings konstmuseum visade skulpturer i tyg för ett tag sen, men innan dess hade jag aldrig sett några. Här skrev jag om dessa: http://musikanta.blogspot.se/2015/02/1079-katrine-helmersson-och-abdoulaye.html
Kram från Ingrid
cissi:
Tack! Ja, det var en mycket intressant och tänkvärd utställning - en sådan som man inte glömmer i första taget.
Har du möjlighet tycker jag du ska försöka åka och se den - det är ju inte så långt från Nyköping till Stockholm :-).
Kram från Ingrid
Det där med att kvinnor inte platsar känner man ju igen....
Men att det egentligen är de senaste tvåhundra åren som männen jobbat hårt för att få bort och hålla kvinnor borta ur historien visste jag inte förut. Det gör man klart på Skarhults slott nära Eslöv där utställningen om den dolda kvinnomakten öppnar igen 1 april, nu med tillägg av barnens historia.
Louise Burgeois och hennes långa liv och verk är otroligt fascinerande och att lyssna till intervjuerna med henne tröttnar jag aldrig på!
Det var ett bra tips. Denna utställning har jag inte sett verkar intressant.
Namnet på utställningen förvånar mig faktiskt, kanske jag fattar då jag kommer dit.
Söt dotter du har.
Kram från Wiolettan
Vi ska upp till dottern i Sthlm i maj kanske. Då vet vi vad Moderna bjuder. Vi får se, det finns ju en massa annat också.
Okgakatt:
Konstigt att en sådan konstnär som LB inte någonstans fanns med i mina konsthistorieböcker. Inte Niki heller. Men henne har det ju skrivits så mycket om så henne kände jag till i alla fall.
Jag ska ladda ner en app nästa gång jag kommer till Moderna så jag får lite information om konstverken.
Ingrid
Wiolettan:
Även om man inte gillar det hon gör är utställningen mycket intressant i sig och ger många tankar. Det går ju att ladda ner en app med information för en inte alltför hög summa (som man har kvar när man kommer hem). Jag ångrar att jag inte gjorde det. Jag vet inte riktigt heller vad som menades med citatet, men det kanske man hade fått reda på då.
Dottern är väldigt snäll och rar också - inte en så dum kombination :-).
Kram tillbaka från Ingrid
Hans:
Tyvärr så finns det så mycket annat att gå på i Stockholm, men i det här fallet var det Mirrens årskort på Moderna och Nationalmuseum som avgjorde :-). Men jag ville väldigt gärna se utställningen också och det ångrar jag inte.
Min bloggvän Olgakatt hade ju skrivit om att den var intressant. Dessutom var jag nyfiken på la Maman och hade lovat Olgakatt att klappa ett ben som hälsning till henne...
Ingrid
sett lite bilder i Göteborgs-Posten
P.S.
dotterns nötvåfflor passar för "bantare".... LCHF med kokosgrädde, quinoamjöl och andra nyttigheter som gör en mätt och nöjd länge ♥
När man inte kan skilja på toner och inte bryr sig, då kallas man tondöv. Vad är man när man inte ser det konstnärliga eller fantastiska i det som i mina ögon är groteskt pyssel?
Den utställningen vi såg på MM i höstas liknade det kaos vi har i garaget... Konstiga saker väcker inga tankar hos mig. Ska jag gilla en tavla eller skulptur får det inte se ut som om nån plockat i soporna.
Jag sydde en jättesnigel av en gammal brun nylonstrumpa, med tentakler av ett halvcirkelformat papperskassehandtag till en pjäs i skolan. Kanske var det konst? Synd att den gick i soptunnan efteråt...
Ursäkta om jag låter negativ, dina reportage om konsten är jättebra även om jag inte förstår storheten i konsten.
Vilken intressant utställning!
Spännande bilder från utställningen... tack för att du delar med dig!
Fantastiskt vackert där vid Skeppsholmen... har bott på af Chapman några gånger - väldigt trevligt :)
Ha det gott!
Kram
Jag bara älskar jättespindeln och tack för den. Detta att se dina inlägg kan nästan jämföras med Kulturnyheter. Tack för intressant inlägg /kram
Ps Nej jag fuskar inte med mina foton utan det var ett naturligt foto
Hannele:
OK, jag ska prova receptet :-).
Ingrid
Bloggblad:
Den här utställningen gav mig en hel del att tänka på faktiskt. Längesen jag såg någon som så på pricken avbildade kvinnans situation sedan hon fått barn. Fast i hemmet med ansvar för hushållet och barnen. En bild säger mer än ord. Buren glömmer jag aldrig. Sen om det är KONST eller inte bryr jag mig inte så mycket om.
Men visst ska du tycka som du vill - tillsammans med miljoner andra som också vill se vad en tavla eller en skulptur föreställer. Vad beträffar Maman är den dock högeligen realistisk :-).
Tack för uppmuntrande kommentar om inlägget i sig!
Hanna:
Hej och välkommen till min blogg! Kul att du hittade hit.
Ja, visst är den det. Det fanns ju så enormt mycket annat att se, men det kan man ju inte lägga in på bloggen. Då blir det tjatigt...
Ingrid
Anki
Ja, jag blir lika förtjust varje gång jag går på Skeppsholmsbron. Lika vacker utsikt åt andra hållet - men när jag tog kortet var det motljus.
Chapman har jag aldrig bott på, men skeppet har legat där så länge jag minns.
Kram tillbaka från Ingrid
Ann-Britt:
Förlåt att jag misstrodde dig angående ditt fina foto. Kunde bara inte tro att det var naturligt, haha.
Tack för en väldigt snäll kommentar! Den värmer och sporrar till nya "konst"inlägg.
Kram tillbaka från Ingrid
Visst är det en fantastisk utställning! Jag måste gå dit igen och ta mig ordentligt med tid med teckningarna. Så mycket spännande där, med alla anteckningarna, dessutom. Och så Mamam, förstås, spindeln som väver sina nät och som kan laga dem om det behövs. Så fin!
Karin:
Ja, jag skulle gärna gå dit igen också - det är ju tid kvar. Jag hade inte tid att läsa på alla tavlorna på väggen. Ska hyra en app i så fall så jag får reda på lite mer om LB.
Ingrid
Det blir dubbelt trevligt när man är två och är det dottern så blir det lite extra. Jag gillar när det inte är så mycket folk, utan att man kan titta och känna in saker i sin egen takt! Kram
Veiken:
Det är alltid roligt att vara tillsammans med Mirren, extra kul när man kan dela upplevelser också. Det var väldigt lite folk just då och man kunde fotografera i lugn och ro.
Kram tillbaka
Skicka en kommentar