Mellan åren 1994 och 1999 jobbade jag extra som frilansreporter tillika fotograf på Norrköpings Tidningars lokalredaktion i Söderköping. Allt som allt hann det bli 156 reportage med många foton, en del i färg men de flesta i svart-vitt som det var på den tiden.
Jag skrev mycket om olika musik- och kyrkliga evenemang och jag åkte ofta långt ut i skärgården när det var något på gång där.Det hände ju en massa trevliga saker just på helgerna och då var ordinarie journalister oftast lediga.
Det var en väldigt rolig tid. Hade jag fått leva om mitt liv hade jag gärna jobbat på en lokalredaktion någonstans. Man får ju skriva om allt som händer, komma ut och träffa trevliga och spännande människor. Jag fick vara med om konserter, ofta jazzdito, teaterföreställningar, jubileer av diverse slag och till och med fotbolls- och basketmatcher. Ofta blev jag också bjuden på kaffe.
På den tiden fanns inte digitalkameran, åtminstone inte på NT:s lokalredaktion eller hemma hos mig. Man fick ta sina 24 bilder och åka in med filmen till redaktionen i Norrköping efter att man skrivit klart reportaget. Det var bråttom för det mesta, man var tvungen att lämna filmen senast klockan 20 på kvällen. Inte heller hade man någon aning om hur bilderna blev - förhoppningsvis var det något eller några som blev bra. Det blev en överraskning dagen därpå när artikeln kom i tidningen på Söderköpingssidan.
Här kommer några bilder från den tiden. Jag fick för det mesta behålla EN förstoring av dem. Framför allt de i färg. Jag har inga sparade svartvita tyvärr utom de som jag mycket noggrant klistrat upp i mina tidningsklipps-album tillsammans med artiklarna. Det är väldigt roligt att gå tillbaka och titta på tidningsklippen. Man får lite perspektiv på tillvaron när man ser den lille pojken i trean stå och titta på en modell och man vet att han numera är en framgångsrik kock...
Mogata skola får konstfull matsal.
Det här var det allra första reportaget jag gjorde den 20 januari 1994. Det är jag som är fotograf till samtliga bilder. Alla texter under bilderna har jag saxat från tidningen.
Konstnären Tord Kempe berättar om sina konstverk – fresker –
som nu pryder väggarna i matsalen på Mogata skola. (Bilderna går att klicka större.)
Brofest
Den 10 juli 1995 var det 20 år sedan Lagnöbron byggdes. Innan dess hade man fått stå i kö för att åka med färjan över Lagnöströmmen i timmar på sommaren.
Sommargäster och ortsbefolkning samsas på kajen. Många
tyckte det vanns vissa likheter med den berömda strandpromenaden Croissetten i
Cannes denna ljumma julikväll. Men det är klart, riktigt så fashionabelt som
nere på den Franska Rivieran kanske det inte var och båtarna var väl av något
mindre luxuös karaktär än nere hos den franska ”kusinen.” Det var ju tur att 20-årsjubiléet
inte firades på den ”riktiga” dagen, någon gång i november. Då hade nog inte
flanerandet varit så behagligt.
Skärgårdsfest
Dags för skärgårdsfest igen, 14 juli 1997 - denna gång i Tyrislöt på Södra Finnö.
Mängder av folk samlades på lördagen till sommarens stora
skärgårdshändelse, kajfesten i Tyrislöt. Många hade bänkat sig vid långborden
på kajen för att ta en öl eller fika och prata med gamla och nya bekanta. Man
kunde också roa sig med annat, t.ex. spikslagning, tävlingsrodd och armbrytning
och göra av med pengar på hantverk och lotterier.
Skällvik
tioårsjubilerar som farledskyrka
Artikeln i NT 28 juli 1997. Farledskyrkan i Skällvik innebär att det var musikgudstjänster/konserter under vissa dagar under en vecka i augusti. I början hade vi alla dagar i veckan, sen blev det måndag, onsdag, fredag, lördag och söndag. När jag var kantor i församlingen 1987-2001 brukade vi alltid ha Cousins som invigde Farledskyrkan på måndagen, Bandet där bland annat Peter Johansson och Matilda Grün - (Hansson på den tiden) - båda musikalartister numera, var med och sjöng och spelade.
I år ligger Farledskyrkan för första gången på lördagarna under hela sommaren i stället. Bilden visar kaptenen för Karolinerna, ett antal herrar, som många gånger var med vid invigningen och öppnade Farledskyrkan genom att taktfast tåga in i kyrkan.
Första veckan i augusti pågår Farledskyrkan i Skällviks
kyrka vid Stegeborg.
Fruntimmer som roar.
Gunilla Dahlgren talade om vardagen med humor och glädje. Så stod det i underrubriken på reportaget den 6 april 1998. Det var en mycket givande kväll för mig som fick nöjet att prata med Gunilla som dessutom gav mig boken Lilla Fruntimmersboken i present. Hon signerade den och ritade dessutom av mig på förstasidan. Sedan dess är jag en av hennes trognaste fans och har fått nådig tillåtelse att lägga ut hennes bilder på min blogg då och då om jag länkar till henne.
Ett 70-tal damer och en handfull herrar hade mött upp till
trivselkväll i Börrums bygdegård på torsdagskvällen. Gunilla Dahlgren, mamma
till bl.a. Fruntimmersböckerna kåserade humoristiskt och medryckande om vardagens
vedermödor och glädjeämnen.
Sågverk i miniformat
av unga konstruktörer i Mogata skola.
Artikel på Söderköpingssidan i NT 19 november 1998. Som sagt, en av pojkarna i trean är en stjärnkock idag. Det är han med glasögon, nummer fyra från vänster. Även aktiv i min barnkör på den tiden.
Eleverna i trean är fulla av beundran för de olika
modellerna av sågverk som eleverna i
årskurs fem har byggt. Det är resultatet av ett projekt i skolans där uppgiften var att omvandla en roterande rörelse till en
framåtgående.
Bambi har funnit sig
tillrätta i Anderssons kök. 17 november 1998.
Den 17 november kunde man läsa om Bambi. Familjen hade tagit hand om det lilla kidet som var övergivet av mamman när hon var fjorton dagar gammal. Man gissar att geten blivit påkörd av en bilist och flytt in i skogen och där dött. Kidet matades med komjölk blandat med avkok av klöver. Eftersom hon bet sönder nappflaskan var mamma Gun-Britt och dottern Ann-Sofie tvungen att mata med sked. Bambi, som nu hade blivit ett halvår, följde Ann-Sofie vart hon gick.
Den lilla rådjursflickan Bambi har funnit sig väl tillrätta
i familjen Anderssons kök på gården i nedre Yxnö i Sankt Anna. Med sina svarta
ögon med långa ögonfransar och sin ljusbruna päls med vita fläckar är hon en
exakt kopia av Walt Disneys Bambi.
20 kommentarer:
Vad roligt att få se dina reportagebilder! Fina! Jag förstår att du gillade jobbet.
Då har alltså bron funnits i 40 år... Jag tycker inte det var så länge sen som jag köade vid förjan från Yxnö lägergård och hem på söndagskvällarna... Men det var alltså sista året utan bro, förstår jag nu. Och det var sista året som jag jobbade på Yxnö som lägerledare.
Killen i glasögon tycker jag mig känna igen, jag tror att jag hade honom i musik på mellanstadiet.
Karin:
Ja, det passade mig perfekt. Lite lagom svårt och väldigt omväxlande och trevligt.
Ha det gott!
Ingrid
Bloggblad:
Jag tror han var den ende på Mogata skola som hade glasögon.
Glömmer aldrig när jag spelade på ett bröllop i Börrum på midsommarafton i början på 70-talet och skulle hem till Äsphom efter det. Jag stod i fyra timmar i kö. Man kunde inte gå ur bilen heller eftersom det rullade några meter framåt då och då.
Med andra ord Ingrid, så har du varit pressfotograf! En fjäder till i hatten. Förstår att du gillade det!
Jag visste inte att du jobbat som fotograf för en tidning. Nu förstår jag varför du alltid visar så fina foton. Mycket trevligt inlägg. Kram
Nostalgi!
Detta hade jag inte en aning om att du hade sysslat med. Intressant att få veta och se på dina fina bilder. Tänk så fort det går nu med all teknik ... du gjorde ett fantastiskt bra jobb.
Glad Påsk/ kram
Vad roligt! En själsfrände! Visst är det roligt att jobba som reporter, man får träffa så många intressanta människor. Precis som du, fotar jag själv till mina reportage. Det jobbiga är den långa pressläggningstiden, det kan vara knepigt att få till somriga bilder i februari :)
Svar: Är du inte lite sjåpig nu? Du får väl vara barnbent ;)
Kram och ha det så bra
Pettas:
Ja, det var en väldigt rolig tid! Jag hade ju två jobb också samtidigt och detta vid sidan av. Förstår inte hur jag hann - men då hade jag ingen blogg förstås :-).
Kram från Ingrid
Gunnel:
Tack för rar kommentar. Den värmer!
På en lokalredaktion finns det aldrig någon extra fotograf utan de journalister som jobbar där måste ta foton själva.Jag tog alla kort själv med min vanliga kamera och var glad om någon bild blev bra.
Kram från Ingrid
Hannele:
Ja, det kunde platsat på förra stället! Men då hade jag inte fått med så många bilder.
Ingrid
Ann-Britt:
Det var en väldigt rolig och lärorik upplevelse. Men jag förstår inte att de överhuvudtaget tog in mina artiklar som är ungefär tre gånger så långa som dagens. Men tidningen var i dubbelt så stort format på den tiden. Jag har ju klistrat in alla så det blir som en liten historiebok.
Kram från Ingrid
Lotta:
När det gällde mina artiklar togs de för det mesta in i tidningen dagen därpå. Men jag vet att för sådana reportrar som du är det en evigt lång pressläggningstid - upp till 3-4 månader.
Svar: Mina ben ter sig bättre ut i strumpor. Helst ska de gömmas i långbyxor...
Kram
Tänk vad mycket olika saker du har fått göra under ditt arbetsliv! Trevliga reportage. Det med Bambi var ju helt underbart! Tänk att ha ett rådjurskid i köket!!! Alla barns dröm verkligen :-)
Det är rätt fantastiskt att de lyckades rädda det lilla rådjuret. Det var i väldig dålig kondition när de upptäckte det. Sen släppte de väl ut det när det blev större, antar jag.
kram
Då är du ju ett riktigt proffs när det gäller fotografering!
Så kul att se dina bilder.
Kram, Ingrid
Så intressant, trevligt att läsa och att få se alla fina foton.
Du är en duktig fotograf också.
Härligt med Bambi i köket.
Må bra och kram från Wiolettan.
Ingrid:
Jag är varken bättre eller sämre som fotograf bara för att jag var tvungen att själv fotografera till mina reportage. Jag bara knäpper...
Roligt att du gillade bilderna!
Kram från Ingrid
Wiolettan:
Jag kan ingenting om fotografering, jag bara knäpper, som jag skrev till Ingrid. Ibland blir bilderna bra, ibland dåliga. En duktig fotograf är en sån som kan fota folk i rörelse och insekter och blommor på nära håll. Det kan inte jag...
Ha det så gott i Göteborg!
Kram från Ingrid
Skicka en kommentar