lördag 15 oktober 2016

1335 Rundresa i Kroatien - Landsbytur

Under denna något kryptiska rubrik döljer sig en utflykt från Makarska som vi gjorde under onsdagen till en liten by på andra sidan berget. Solen sken men vinden var kall och jag var glad att jag tagit med mig min lätta täckjacka och tunna halsduk. Dessa plagg var för övrigt med under resans återstående utflykter.


Vägen dit gick om möjligt ännu högre och var ännu mer slingrig än tidigare, men jag såg till att inte sitta 
vid fönstret och att inte titta ner i djupet nedanför. Kent däremot fotograferade friskt genom bussfönstret. (Bilderna går att klicka större.)

Målet var att besöka en gammal kroatisk by och ta del av del av den urgamla kulturen, både vad gäller mat, vin, odlingar och bebyggelse. En familj väntade på oss där för att berätta om sina traditioner och för att bjuda oss på en lunch bestående av traditionella kroatiska maträtter samt eget hemgjort vin och grappa.


På vägen dit stannade vi vid en rastplats på vägen för att ta foto av denna ravin. Man kan ju ana hur högt vägen går här!


Små cyklamenblommor växte här vilt.

När vi kom fram till den lilla bondgården som ägdes av Bobo, en god vän till Marija, blev vi bjudna på gårdens egenhändigt tillverkade grappa. Det är starksprit som man gör av pressade druvrester som blir över. Mer om hur det tillverkas kan man läsa om här. Enligt Bobo, som talade utmärkt engelska, var denna dryck bättre än någon medicin. Grappan innehåller mellan 40 och 50 procent alkohol men jag avstod eftersom jag hade migränkänning och inte riktigt litade på  Bobo. Övriga i gruppen lät sig dock väl smaka.


Bobos fru bjuder Krores gäster på grappa och olika likörer som man också framställde på gården. 


Marija översätter Bobos berättelse till svenska.

Ett av de gamla husen hade Bobo inrett som ett litet museum. I detta fanns "en och en halv säng" - enligt Bobo - som delades av hans farmor och farfar när de levde. De gamla husen var alla byggda på samma sätt med sammanfogade stenar och med en tillyxad triangulär sten på toppen.


 Här sitter Kent och vilar sig utanför det lilla "museet".


Sängen verkar onekligen trång för två personer. 


Vi åt utomhus men så här ser husets inomhusmatsal ut med familjefoto i på väggen.

När gruppen bänkat sig vid lunchborden utomhus fick vi ta del av hur man bakar en sorts glödpizza - en kroatisk nationalrätt. Först kavlade tjejen (fick aldrig veta vad hon hette) ut degen så att den blev exakt lika stor som det runda bordet. När det var färdigt la hon på en fyllning av olivolja, lök, mangold och ost. Så bakade hon ytterligare en lika stor degrundel och la ovanpå fyllningen och nöp till i kanterna.

Den jättestora "pizzan" förpassades sen in i bakhuset och lades ner ovanpå glöden som fanns där på golvet. Hela tiden borstade hon glöden fram och tillbaka över bakverket och när det ansågs färdigt borstades all aska av. Det smakade förträffligt som förrätt.



Degen bakas ut på ett runt bord med löstagbar skiva. Den andra skiva syns i bakgrunden.


Fyllningen läggs på. Osten finns i krukan till höger på golvet. 


Glöden borstas runt hela tiden så att det inte blir bränt någonstans.


Färdigborstat.

Under lunchen med så mycket vin vi önskade, underhölls vi av en dragspelare som mestadels spelade gamla italienska schlagers. Det är ju ganska nära till Italien här och många italienare kommer hit som turister.


Ett extra inslag i underhållningen svarade Marija och Bobo för genom att klä sig i folkdräkt.


Kamerorna gick varma.

Till gården hörde också ett hus där man bryggde vin, grappa och fikonlikör och pressade oliver till olivolja. På vägen dit mötte vi gårdens lilla åsna. Det var svårt att ta foton i det mörka brygghuset men några lyckades Kent fota med blixt. Som den här krukan med puttrande fikon.


Kruka med jäsande fikon


Åsnan var ungefär lika stor som ett rådjur, dock lite bastantare.

På hemvägen fick vi se lite mer av byn. Husen är alla byggda av sten och taken lagda med det vackra enkupiga teglet. 





Foto som Kent tog genom bussfönstret på hemvägen

Tidigare inlägg om rundresan i Kroatien:

15 kommentarer:

Bloggblad sa...

Jätteroligt att få vara med på utflykterna hemma från soffan.

Annika sa...

Härligt! Låter som er Kroatien-resa var en riktig matsemester . . . precis i min stil :) . Min kroatiske bekant pratade ibland om hur han och hans fru brukade resa ner till kusten, ta en båt ut till öarna och festa på färsk fisk och vin i timmar. Jag läste förresten just en bok om Kroatien, fast den mörka svåra delen, om kriget och barnen som upplevde det. Sara Novic (hon är en amerikansk författare, andra generationen kroat).
Jag gillar verkligen åsnor också fast de för ett jädra liv när de börjar skrika...
Kram

Musikanta sa...

Bloggblad:
Tack för uppmuntrande kommentar!

Musikanta sa...

AnnikaCA:
Ja, det var alldeles för mycket mat - men väldigt gott! Hotellfrukostarna och hotellmiddagarna var överdådiga - luncherna lite mer vanliga som väl var. Men det tar tid att komma in i de gamla vanliga gängorna igen. Blodsockret har stigit väldigt under resan, tror jag eftersom jag hade migrän de första dagarna efter att vi kommit hem.
Tack för boktipset. Guiderna berättade inte så mycket om den svåra tiden - kanske för att de flytt till Sverige och Norge när kriget började?
Kram tillbaka från Ingrid.
P.S. Den här lilla åsnan var väldigt tyst och snäll.

Eleonora sa...

Heder åt fotografen, som tagit såå många fina bilder. Alla klara och sköna. Tänk vilken fin och underbar resa ni har fått göra. Långt ifrån vanliga charterresor antar jag. Upplevelse på upplevelse har ni fått och jag känner nästan litet avund.

Skönt i hemmet igen tror jag och nu ser jag fram emot nästa Stockholmsmöte - kanske dags för afternoon tea igen??

Kram och tack för fina resebilder.
Eleonora

Ingrid sa...

Så roligt att få följa med på den här utflykten också!
Den verkar ju jättetrevlig och att få äta såna specialiteter är ju toppen.
Kram, Ingrid

Musikanta sa...

Eleonora:
Jag funderar på att komma upp i mitten av november. Jag hör av mig senare.
Jag är glad över att Kent tog så många bilder när min kamera gick sönder. Att fota med mobilen tycker jag är svårt, även om jag tog några bilder med den.

Det var en mycket ambitiös resa med utflykter VARJE dag. Upp på morgonen och hem sent på eftermiddagen. Efter middagen på kvällen somnade jag direkt! Men visst fick man se mycket. Så här efteråt glömmer man ju alla strapatser.
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Ingrid:
Roligt att du fortfarande hänger med. Det kommer ett par inlägg till - kul att själv ha dessa att titta tillbaka till. Man glömmer så lätt så det är bäst att passa på att skriva medan minnet ännu är relativt färskt.
Kram tillbaka från Ingrid

Gerd ♥ sa...

SÅ mumsiga bilder! Så kul att uppleva det riktiga livet, inte bara det turistiga.
Jag gillade Kroatien, som sagt.
Måndagskram, Gerd

Veiken sa...

Kroatien, ja hela Balkan är ett otroligt intressant resmål! Jag ser att ni hade en jättefin utflykt! Jag förstår dig om du inte satt närmast fönstret!
Kram
Svar:
Kungen har ingen makt i Thailand. Han har varit en sammanhållande länk! En ikon! Just nu är det militären som styr! Innan var det Thaksin Shinawatra, som fördrevs till ett liv i exil på grand av korruption!
Nu får vi se hur det blir!

Klimakteriehäxan sa...

Ser så härligt ut! Min dotter
är i Kroatien just nu. Rapporterade nyss om ljuvligt dopp i havet ...

Musikanta sa...

Gerd:
Ja, även om byturerna var tillrättalagda för turister, fick man ändå uppleva något av det gamla Kroatien. Det var nog till syvende och sist det som var den största upplevelsen med resan.
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Veiken:
Jag vet ju inte så mycket om Thailand, så jag borde inte ha skrivit någon kommentar på din blogg överhuvudtaget. Har aldrig heller varit i Thailand. Bra att du talade om för mig hur det ligger till med regimen där. Då kan jag bättre förstå att folk sörjer sin kung.
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Aina:
Roligt att dottern får vackra dagar på sin semester. Hemresedagen var det strålande och varmt väder, men då hade vi redan packat ner badkläderna och ställt undan i bagagerummet så det blev inget bad för vår del. Men det var många som badade den dagen.
Ingrid

Pettas sa...

Fantastiska vyer!
Där ser man, man lär sig så länge man lever. Jag trodde att det var Italien som hade monopol på grappa men tydligen inte alls.
Det lilla huset med en och en halvsäng påminner starkt om Santanahusen på Madeira, formationen i alla fall.
Den jättestora pizzan med mangold måste ha smakat mycket gott, jag skulle gärna ha varit där och fått mig en liten bit.
Tack för det här inlägget, nu tar jag tag i nästa