måndag 13 februari 2017

1390 Månadens illustratör februari 2017 - David Roberts

Det här med att gå på jakt efter illustratörer ger många fina nya upplevelser. När jag var i Mälarhöjden senast botaniserade jag bland alla böckerna i barnens rum och hittade några rariteter som jag lånade hem. Bland dessa var en nyutgåva av Det susar i säven - The Wind in the Willows - av Kenneth Grahame och illustrerad av David Roberts.


Herr Mullvad, Herr Vattenråtta och Herr Padda på utflykt. (Bilderna går att klicka större.)

Den mest kända illustratören av denna bok är naturligtvis E.H.Shepherd, han som gjorde Nalle Puh oförglömlig och som ingen efteråt har försökt att göra om. Inte ens Disney. Men här har David Roberts, född 1970, gjort en fantasifull och rolig konstnärlig nytolkning av sagan Det susar i säven. Roberts studerade modeteckning och jobbade som modedesigner några år i Japan innan han återvände till England och började illustrera barnböcker. Jag tycker man kan se att han inspirerats av den japanska konsten i sina bilder.


De tre vännerna, Herr Grävling, Herr Mullvad som i svensk översättning kallas Mulle och Herr  Vattenråtta - Råttentott, sitter och myser tillsammans med en kopp te en vinterkväll.

David Roberts har också tillsammans med sin syster Lynn, som skriver texten, skapat många egna barnböcker, bland annat har de skrivit om de klassiska sagorna Rödluvan, Askungen, Snövit, Törnrosa och Rapunzel. Här kan man gå in och kika och läsa om dessa böcker.


Här kan man se Paddas allt uppslukande intresse - husbilen som syns i bakgrunden - innan han blev passionerat intresserad av BILEN, som gjorde att han råkade hamna i så många farliga och tråkiga situationer. Intressant är att just 1908, när boken gavs ut, hade Henry Ford just lanserat sin T-ford. Ser ni vad som mer smyger i vassen?

Naturligtvis har jag hört talas om denna barnboksklassiker som har blivit både film, TV-spel och teater och getts ut i miljoner exemplar genom åren. Men jag har aldrig läst den själv förrän nu. Den handlar som jag redan berättat om en mullvad, en vattenråtta, en grävling och en padda - Mole, Ratter, Badger and Toad, som råkar ut för en massa äventyr.


De små åkerråttorna sjunger Carols utanför Mulles hus. 



Herr Padda har satts i fängelse eftersom han tillgripit en bil.

Historien kom till när Grahame hittade på sagorna åt sonen Alastair i fyraårsåldern. Nu fick jag en chans att äntligen läsa boken, som är ganska omfattande och skriven på ett språk som inte är särskilt lätt, åtminstone inte för barn. Och sedan jag tagit av mig 2017 års feministiska glasögon och satt på mig ett par från 1908, fick jag en njutningsfull litterär och konstnärlig upplevelse.


Här har Padda lyckats rymma från fängelset med kläder som han fått låna av en snäll tvätterska. 

Alla fyra huvudfigurerna är män och även andra smådjur som förekommer är av manligt kön. Några kvinnor finns med i berättelsen, en pråmdragerska - tjock och otrevlig - och en tvätterska som folk inte tar någon som helst notis om, vilket är till stor fördel för Herr Padda visar det sig. Men, som sagt, efter att ha konstaterat detta, blev jag helt charmad av berättelsen.


Elaka vesslor och lekatter har ockuperat Herr Paddas fina hus medan han varit borta. Som väl är hittar den listiga och kloka Mulle på ett sätt som gör att de skräms bort.


De fyra vännerna kan återigen vara tillsammans i lugn och ro och ägna sig åt båtutflykter på floden och ha picknick under sommaren.

Det susar i säven finns att köpa på Bokbörsen med illustrationer av Shepherd och av David Roberts, samt av några andra illustratörer som jag inte känner till. William Horwood har skrivit en uppföljare till Grahames verk Vinter i säven med illustrationer av Patrick Benson, som också finns att köpa där. 


Här är de tre vännerna inbjudna till fest i Herr Paddas fina hus. 

12 kommentarer:

Ditte sa...

Vad trevligt att siifta bekantskap med en för mig ny illustratör, David Roberts. Jag har sett en gammal upplaga av boken och där var illustratören E.H. Shepard och sedan en nyare version i höstas där Robert Ingpen illustrerat boken. Boken är ju underbar och jag har läst den för mina elever i skolann många gånger. Har även sett den några gånger som teatre på stadsteatern i stockholm och också tillsammans med skolklasser. Så bra!
Så fint du tar upp boken och bilderna och roligt att få veta mer om David Roberts.
Tack för detta!
kram!

Musikanta sa...

Ditte:
För mig var det en väldigt trevlig överraskning att boken var så underhållande. Men jag undrar just om nutidens barn kan uppskatta den, de som är vana vid att det händer massor av saker hela tiden. Jag kan tänka mig att den är sevärd som teaterföreställning däremot. Men i boken är det ju diskussioner fram och tillbaka och mängder av funderingar på vad som är rätt och fel och moraliskt riktigt etc. etc.
Kul att du uppskattade inlägg och tack för kommentaren!
Kram tillbaka!

Vonne sa...

Verkar vara en duktig illustratör. Gulliga fina illustrationer.
kram på dig och ha en riktigt god och glad alla hjärtans-dag!

Musikanta sa...

Vonne:
Ja, det tycker jag också. Roligt med färg till skillnad från övriga illustratörer av boken.
Kram tillbaka!

Geddfish ♥ sa...

Ett mycket fint och välskrivet inlägg om denna bok, som kom ut exakt när min mamma föddes. Så hade jag haft boken i min hand när jag var liten, hade den passat perfekt.
Fina illustrationer, tycker då jag.
Kram på alla hjärtans dag 💗

Annika sa...

Det är en fin berättelse! Det finns en filmversion som gjordes av Monty Python-gänget (eller delar av det) som jag älskade och såg om och om igen. Illustratören var också duktig - använde så vackra och klara färger :) .
Kram

Gunnel sa...

Det är ingen illustratör jag känner igen. Jag har faktiskt inte heller läst boken, men nu har du fått mig nyfiken på den. Kram

Paula i pörtet sa...

Hej, vet du, ett tag var jag orolig för att alla illustratörer skulle försvinna från jordens yta när digitala möjligheter kom. Tänkte att alla plockar bland digitala bilder istället för att rita själv. så blev det tack o lov inte. Jag känner inte till några illustratörer, det har aldrig blivit aktuellt för mig, kan knappt minnas vilka barnböcker jag läste, sen h ade jag en dotter som jag läste för men hon är ju 40 plus nu, o sen blev det inga fler. Men jag gillar vissa typer av ritade bilder, andra tilltalar mig inte alls. Vem illustrerade Elsa Beskows sagor tro, dem minns jag. Det framgår inte varför du grävt ner dig bland illustratörer, är det professionellt intresse eller privat?

Musikanta sa...

Gerd:
Min mamma var född 1910 så hon var bara två år yngre än din mamma. Ja, illustrationerna är helt olika dem i de tidigare böckerna och det kan ju vara lite kul med förnyelse. Jag tycker också hans färger är härliga.
Kram och ett hjärta till dig från Ingrid

Musikanta sa...

Annika:
Jag skäms verkligen för att jag inte läst denna förtjusande saga förrän nu! Men jag är inte så säker på att jag skulle uppskattat den som barn. Och, som sagt, jag skulle kanske frågat varför det inte var några flickor med i berättelsen.
Kram tillbaka och ett hjärta till dig på Alla Hjärtans Dag!

Musikanta sa...

Gunnel:
Vem hade hört talas om denne illustratör tidigare, haha. Men det är kul att göra nya bekantskaper. Roberts är naturligtvis mest känd i England, men den här boken har letat sig hit i alla fall. Ingen av syskonens klassiker finns här vad jag kan se. Men de kanske kommer. Den här svenska boken är tryckt 2013 så den är ganska ny. Just den här upplagan är väldigt fin och tryckt på blankt papper - nästan lika stor som A 4. Kanske en present?
Kram tillbaka!

Musikanta sa...

Paula:
Elsa Beskows sagor illustrerade hon själv. Hon var en framstående konstnär. Här är en länk till ett inlägg som jag skrivit om en av hennes böcker - en sångbok - som hon illustrerade. http://musikanta.blogspot.se/2014/08/972-arets-saga-augusti.html
Jag har alltid varit intresserad av illustrationer i barnböcker - älskade Ingrid Vang Nymans bilder av Pippi med kompisar när jag var liten till exempel. Jag har målat och ritat mycket själv och målar fortfarande, så det är väl därför jag är intresserad.

Men idén till att skriva om en illustratör varje månad fick jag sedan jag köpt och samlat på mig ett antal Bonniers Veckotidningar från 1920-talet som alla har underbara omslagsbilder av dåtidens illustratörer och konstnärer. Jag tyckte att illustratörerna var en förbisedd grupp som var väl värd att uppmärksammas. Själv har jag lärt mig mycket genom detta. Kul när man får sådana här frågor i en kommentar!
Ingrid