torsdag 31 augusti 2017

1463 - Jag är en synestet

Jag lider av - om man nu kan kalla det för att lida av eftersom det inte gör det minsta ont - synestesi eller sinnesanalogi, som det översätts med. Det visste jag egentligen inte om förrän igår när jag läst färdigt Karin Alvtegens En sannolik historia. En alldeles utmärkt bra bok förresten.


Bilderna går att klicka större.

I slutet av boken berättar särlingen Verner att han ser färger omkring människor som ingen annan kan se och som ger honom möjlighet att förstå hur den människan känner sig och är. En vetenskaplig term för detta är synestesti.

Synestesi kan yttra sig på många olika sätt. Det vanligaste är att de som är synesteter ser färger när de tänker på bokstäver eller ord. Man antar att bara 0.001 - 2 % av Sveriges befolkning tillhör gruppen som har synestesi. Det har jag läst på Wikipedia där det står mycket mer intressant om detta fenomen. Där kan man också läsa att synestesi är något vanligare hos kvinnor än hos män och att många synesteter är kreativa och skapande människor. Några synesteter ser t.ex. färger när de hör olika toner.

Jag har alltid - sedan jag var liten och lärde mig läsa - förknippat bokstäverna i alfabetet med färger. Även de ord jag tänker på ett och ett, färgas av initialbokstäverna. A för mig är t.ex. svart, B är svagt ljusgrönt. M är rött som ungefär färgen i färsk fläskfilé, N är en något mörkare nyans av M. P har en lugn, ganska ljus, grön färg och Å är mörkt blått. Ordet Mamma har således en ganska mörk gammalrosa färg medan ordet Pappa är helt igenom grönt. Namnet Åsa är mörkblått.

De färger som mina bokstäver och även siffror får, inne i mitt huvud, har sett likadana ut sedan jag var liten. De är mycket dova för det mesta. De enda bokstäver som sticker ut är E, som är ljusgult och I som är klart vitt. Därför blir mitt namn - Ingrid - väldigt vitt när jag tänker på det som ett ord. C är ljust silvergrått - följaktligen är barnbarnens namn, Casimir, Caspar och Clarissa ljust silvergrå. Casimir är det ljusaste ordet - förmodligen eftersom det finns två I:n med.

I tonåren målade jag mycket just med de här inre färgerna. Jag har kvar en gouache som jag gjorde när jag var 13 år. Där finns nästan alla bokstavsfärgerna med utom I och C.


Skulle jag namnge personerna på bänken till vänster i enlighet med de inre färger jag ser, skulle de heta Elin, Jonas (beror på O:et som är svartbrunt) Mattias, Patrik och Åsa. Den fjärde från vänster på den högra bänken skulle hetat Peter. (Bilden ser lite konstig ut vilket beror på att tavlan är inramad med glas.)

Siffrorna får också för det mesta färg av bokstäverna. Det är logiskt att allt på 30 är gult (både E och T har gul färg) och allt på 50 är gammalrosa (troligen beroende på M:et) men varför jag förknippar 40 med en ganska dämpad bladgrön färg och 80 med en vinröd färg har jag ingen förklaring till. 

Skriv gärna och berätta om också du, som läser det här, upplever samma fenomen. I så fall kunde vi ju bli en grupp på Facebook, haha. Det står vidare i artikeln, som jag läst i Wikipedia att  synestesin försvagas för vissa när de blir äldre. För mig har bokstäver, siffror och ord exakt samma färg som de alltid har haft. Och det är ju hoppingivande.

23 kommentarer:

Ingrid sa...

Jag måste säga att jag aldrig tänkt i de här banorna. Visst har jag skrivit bokstäverna i färg ibland, men har absolut inget system för det. Det kan bli hur som helst, så någon synestet är jag uppenbarligen inte.
Kram, Ingrid

Geddfish ♥ sa...

Vad spännande! Det har jag aldrig hört talas om och ej heller upplevt.
Däremot har jag andra gåvor med synen, som kan komma för mitt inre. Och jag har flera gånger sett auran och vilken färg den har, runt en person.

Finns de som är färgblinda och ändå upplever färger på olika sätt, och någon hade fått tillbaka färgsinnet något genom ett par speciella glassögon.

Ha det gott, kram, Gerd

Monet sa...

Himla intressant. Jag som tänker mycket i färger, siffror och bokstäver har absolut inte något sådant system som du. Däremot är årstider, månader, dagar, alfabetet och siffror ordnade på ett visst sätt. Lustigt nog så som man lärde sige dem från svarta tavlan i småskolan! Jag blev så fantastisjt gkad och lverraskad då jag såg ett handskrivet brev från mitt äldsta franska barnbarn, ptta år. Han går i traditionell fransk skola och skriver med skrivstil. Och med exakt samma slängar och krumelurer på stora M som jag gjorde, då för över sextiofem år sen!

Ronny sa...

Skumt! Jag hörde/läste alldeles nyligen om "förmågan", för det verkar det ju vara och ingen direkt besvärande egenskap? Det närmaste jag själv kommer är nog känslan, när jag letar efter namn eller ord, att det ska finnas en viss bokstav (eller ljud) någonstans i ordet. Men det är ju inte mycket att komma med. ;)

Bilden från skoltiden är ju riktigt bra! Intressant motivval och projicering - även utan färgkodningen.
Ronny

Gunnel sa...

Så intressant! Detta kände jag inte till. Själv upplever jag inte varken bokstäver eller siffror som färger, men det måste onekligen vara spännande. Kram

em sa...

På P2 talar de rätt som oftast om synestesi - särskilt när det intervjuar musiker som har det. Någon sa en gång att det kanske var fler än man trodde, som har förmågan, eftersom många tror att det är så för alla, och därför aldrig talat om det.
Själv såg jag som barn bilder till namn och ting - men inte tinget, det kunde var burkar, pärlor och klossar. Tyvärr har det klingat av, även om jag minns en hel del av "synerna".
Margaretha

Musikanta sa...

Ingrid:
Det är inte färgen på bokstäver man skriver och ritar som det handlar om. Det är klart att man har ritat och skrivit bokstäver i olika färger på papper under årens lopp.
Du gav mig i alla fall ett tips. Jag ska försöka måla alfabetets bokstäver som jag ser dem inne i mitt huvud innan färgen där kanske försvinner. Ännu ser jag färgerna ganska tydligt.
Kram tillbaka

Musikanta sa...

Gerd:
Spännande med att du kan se en aura runt en person. Då är du en synestet enligt det jag läst på Wikipedia. Läs gärna den här boken och se om du känner igen dig!
Kram tillbaka

Musikanta sa...

Monet:
Jag ska också höra med mina barnbarn om de eventuellt ser färger på samma sätt som jag. Kul att dina gamla slängar i bokstäverna går igen - det är mycket i generna som man inte har en aning om.
Kram

Musikanta sa...

Ronny:
Nej, det är verkligen ingen besvärande åkomma även om artiklarna pratar om symtom etc. Jag kanske såg färgerna lite tydligare när jag var yngre eftersom jag i flera år höll på att måla med just de färgerna. Sen var jag ju förstås väldigt influerad av kubisterna, i synnerhet Picasso.
Jag fick kritik för bilden, kommer jag ihåg, eftersom det stod folk i gången när det fanns sittplats...
Ingrid

Musikanta sa...

Gunnel:
Det är inte särskilt spännande - för mig har det alltid varit så naturligt. Jag blev förvånad när jag förstod att det i min omgivning bara var jag som bokstäverna,orden och siffrorna hade sin speciella färg när jag tänkte på dem.
Kram tillbaka

Olgakatt sa...

Synestesi hör man mest talas om när det gäller den typ du beskriver, att färger är kopplade till bokstäver eller siffror. Jag tror att även min upplevelse att oftast se olika linjer och krumelurer framför mig när jag lyssnar på musik kan räknas dit. Det är som en tunn tuschlinje som "tecknar" det jag hör.
Våra hjärnor är fantastiska!

Musikanta sa...

Margaretha:
Det måste också vara en form av synestesi - den kan ju yttra sig på många sätt. Jag pratade ju aldrig om detta när jag var barn eller växte upp - trodde naturligtvis att alla hade samma upplevelse som jag. Skriv ner det du minns, innan du glömmer bort allt! Jag ska, som sagt i en kommentar ovan, försöka måla av mina inre bokstäver medan jag minns dem något så när.
Ingrid

Musikanta sa...

Olgakatt:
Välkommen in i klubben! Synestesi kan ju ta sig väldigt många olika former, läste jag. Så dina streck och linjer när du lyssnar på musik hör definitivt dit också. Hade jag varit yngre så hade det varit ett kul forskningsprojekt. Håller absolut med dig om att våra hjärnor är fantastiska och som vi ska vara rädda om. Inte förstöra dem med alkohol eller boxning, t.ex.
Ingrid

Äventyret framtiden sa...

Jag har en viss talang åt det hållet jag också. Undrar om inte alla har det sist och slutligen. Man tänker kanske inte på det förrän det kommer på tal. Jag ser människor i färg många gånger, hur de strålar. Men också mycket annat. Nu måste jag tänka till och se efter hur jag ser :)
Mycket intressant är det verkligen.

Bevare mig väl sa...

Riktigt spännande .... jag är enligt din förklaring och berättelse om om din synestesi inte så klar i min ... ord, inte så mycket enskilda bokstäver i sig själv. Det är som orden får färg i skrivandet och färger i målningen kan bli ord, det harmonierar och överraskar mig ibland och målas upp min hjärna som en bild i bland i känsla och aha-upplevelse. Som om något blir tydligt i mitt inre men far snabbt förbi .. för att så dyka upp i ett möte med någon. Tydligast då jag skriver, målar och lyssnar på musik. Tycker nog att dessa upplevelser är förknippade med känslor och sinnesstämning så någon äkta synestet är jag nog inte ... men jisses vad jag upplever. Inne på samma tanke som
pettas.
Karin Alvtegens böcker, den du skriver om och de övriga gav mig färger då jag läste orden i böckerna. Hon är träffsäker som skickligt mästrar det psykologiska i oss människor som hon beskriver. Hon är fin på det med "det lite udda" i oss
Jag har också lyssnat på cd-böckerna där hon läser själv - en 'synestetisk' upplevelse det med.
Din målning är underbar och headern likaså.
Oj så mycket det blev i denna kommentaren :-)
Kram

Musikanta sa...

PettasKarin:
Kul om du kommer på något nytt hos dig själv! För mig är det helt naturligt att bokstäver, ord och siffror har vissa färger. Men auror hos människor har jag aldrig sett.
Kram

Musikanta sa...

Tove:
Tack för din långa och trevliga kommentar! Jag ser nästan aldrig bilder innan jag målar - det växer fram i målningen med jag målar. Fast någonstans har jag väl en idé om hur bilden ska se ut innan?
När jag lyssnar på musik ser jag absolut ingenting konstigt nog. Den bara strömmar in i hjärnan. En del ser ju toner som färger - måste vara oerhört användbart för en musiker. Förmodligen har de, som ser toner i färg, absolut gehör också.
Roligt att du uppskattade min header!
Kram tillbaka

Mirren sa...

Du får prata med Casimir. Han ser inte färger i bokstäver men däremot är alla noter/toner olika för honom. Tydligen är ess högfärdig medan alla gillar bess- som är den populäraste i hans notvärld. M&P

Musikanta sa...

Mirren:
Det låter spännande. Är det när han HÖR tonen eller är det när han säger namnet på tonen? Konstigt att bess är en så populär ton när han spelar gitarr. Det borde ju vara korstonarterna i stället.
M&P

Mirren sa...

Nej, när han läser noterna tror jag. Och möjligen när han spelar dem också. M&P

Musikanta sa...

Mirren:
Men det är utan tvekan sinnesanalogi som ju är ett annat namn för synestesi. Den kan ju se ut på många andra sätt än analogi med färg, läste jag.
M&P

Byblixtra sa...

Så spännande och intressant med bokstävernas och siffrornas färger.
Jag har läst boken och jag gillade den.