tisdag 31 december 2019

1720 Halvårskoll juli - december 2019

Så här sista dagen på året är det dags att komma med en halvårskoll. Det har som vanligt hänt mycket spännande och roliga saker - kanske mest när jag varit uppe i Stockholm och hälsat på Mirrfamiljen. Det har varit ett bra halvår som har varit fritt från sorger och bekymmer, något som jag är väldigt tacksam för. Hemma har det mesta gått sin gilla gång, vilket jag också är tacksam för.

JULI   
Mina tre yngsta barnbarn, Casimir, Caspar och Clarissa fyller alla år i början av juli. Casimirs tolvåriga och Clarissas åttaåriga födelsedag firade vi här i Mogata. Det är precis två år mellan barnen så det är lätt att komma ihåg hur gamla de är. De fyller andra, femte och åttonde juli.


Casimir, Caspar och Clarissa har krupit upp tillsammans i dubbelsängen i gästrummet efter att vi sjungit för Clarissa. (Bilderna går att klicka större.)

Den sommargudstjänst som vi alltid försöker vara med på, är den som äger rum på Gretas Äng på Äspholm i Sankt Anna skärgård, där vi också har vårt gemensamma sommarställe, mina två bröder och jag. Vi har alltid haft tur med vädret, så även i år som synes.


Vi hälsas välkomna när vi närmar oss skärgårdsparadiset med kyrkbåten.

AUGUSTI
Jag ville gärna se utställningen med illustratören Lena Andersson på Millesgården och Mirren hade, till min glädje, abundobiljetter dit när jag kom och hälsade på i augusti. Det var roligt att se alla de fina illustrationerna. Här har jag berättat om den utställningen.


Jag och Clarissa i parken på Millesgården.

Dagen efter att vi varit på Millesgården gick Mirren, Clarissa och jag till Scenkonstmuséet, där jag aldrig varit men hört så mycket talas om. Även om Clarissa varit där flera gånger eftersom Mirren har årskort dit, tycker hon det är lika roligt varje gång. Jag tyckte muséet var helt fantastiskt och går också gärna dit flera gånger. Här har jag berättat om den upplevelsen.


Ett helt rum på Scenkonstmuséet där man får pröva olika instrument. Clarissa spelar orgel i vanliga fall. 

SEPTEMBER
Träden i trädgården har skiftat färg och en del löv har börjat falla. De två lönnarna i häcken, som syns på bilden, är självsådda sedan vi flyttade hit för trettio år sen. Ännu ett finns lite längre bort till höger.


Det blev ett digert jobb så småningom att räfsa ihop alla löv.

Ännu ett besök i Stockholm i september. Förra gången Mirren och jag var på Nationalmuseet hade vi bråttom hem eftersom Clarissa kom hem tidigt från skolan. Så vi hann bara att se en del av nedervåningen.

Den här gången åkte vi upp till översta våningen för att se renässanskonsten. Men först åt vi lunch på Arirang - en koreansk restaurang där Mirren är god vän med innehavaren, som är mamma till en av Casimirs klasskamrater. Där finns många vegetariska rätter för Mirren att välja mellan.


Mirren och Byung-hi Lim som tillsammans med sin man äger och driver restaurangen.

OKTOBER
Den största upplevelsen den månaden var förstås vår resa till Limoux i södra Frankrike där min äldsta dotter Anna med sin man Jörgen har ett hus mitt i den lilla stan. Den första utflykten blev till den berömda marknaden i Esperaza någon mil från Limoux. Där inhandlade jag ett par härliga tunikor till mycket facilt pris - två för 5 Euro styck och två för 10 Euro styck och som jag har mycket nytta av. En kan man se om man klickar på länken.


Annas franska bästis, Josie, som bor i huset mittemot och som ser till huset när familjen är borta, är med på utflykten. Det är hon som lyfter juiceglaset. Bredvid henne sitter Kent och därefter Jörgen och Anna.

Några dagar efter vi kommit till Limoux varnade man för att floden Aude skulle svämma över. Regnet öste ner en hel dag och natt men översvämningen blev inte lika kraftig som året före som väl var.


Vattnet nådde inte ända upp till parkeringen på stranden som den gjorde förra året. Men det räckte för att strandpromenaden till höger skulle bli en lervälling.

NOVEMBER
Den här månaden var det så mycket som hände så det blir fler bilder än tidigare. Först hade jag  bara tänkt att åka upp för att vara med på barnens orgelkonsert i Ansgarskyrkan i Lidingö på lördagen, men Mirren hade biljetter till Häxorna i Eastwick med Peter Jöback på Cirkus på fredagskvällen så jag äkte upp redan på fredagen. En härlig upplevelse om än pojkarna, som var med, tyckte att huvudrollsinnehavaren svor för mycket :-).


Peter Jöback och ensemblen tackar för applåderna. 

Vid tiotiden dagen därpå åkte Mirren och alla tre barnen till Ansgarskyrkan i Lidingö där eleverna till orgellärarna Mathias och Roberta skulle visa vad de lärt sig under terminen. Varje år har man denna konsert med rubriken I Pipsvängen. Kul för en gammal kantor som jag att alla mina tre yngsta barnbarn spelar orgel.


Här får alla orgeleleverna en godispresent.

På kvällen åkte Mirren och jag tillbaka till Ansgarskyrkan eftersom barnens orgellärare, Mathias Kjellgren bl.a.skulle kompa kyrkokören i en Händelskonsert kallad After Work. Stockholm har ju körresurser som är fantastiska och kören sjöng himmelskt. En av sångerna spelade jag in och som man kan lyssna på här.

När Händelskonserten var slut så släntrade en musiker med en stor kontrabas in genom sidodörren, och jag fick veta att det skulle bli jazzkonsert kort efteråt. Mirren vet ju att jag älskar jazz så hon förbarmade sig över mig och stannade kvar med mig.

Jag njöt oerhört av de gamla kända evergreensmelodierna och framför allt av den lysande pianisten som jag träffat tidigare i Sankt Laurentii kyrka i Söderköping. Det var bandet Absolut Jazz som spelade och det kan man både läsa om och lyssna till om man klickar på länken.


Killarna i Absolut Jazz och vi andra lyssnar till trumsolot.

På månadens sista dag hade jag lovat att ackompanjera önskepsalmer på basaren som arrangerades av medlemmarna i kyrkans internationella arbete i Söderköping - ACT (Action by Churches Together). Jag spelar inte ute så mycket längre och det här var en trevlig omväxling med ganska mycket folk i församlingshemmet och som både sjöng och köpte lotter. Både min bror och svägerska är drivande i föreningen.


Det var ingen brist på önskemål när det gällde psalmerna, mest advents- och julpsalmer förstås. Men de flesta sitter ju i sedan barndomen.

DECEMBER
Varje år ser jag fram emot den dag i slutet av december då jag kan åka upp till Stockholm för att vara med på både Stockholms Gosskörs julkonsert och Lilla Akademiens julkonserter. (Som samtidigt är skolans julavslutning.) Även i år fick jag tillfälle att lyssna till de fantastiska körerna på båda ställena.

På gosskörskonserten, där Caspar sjunger med i Konsertkören, fick man inte fota i år tyvärr. Men vill man lyssna på Dagen är kommen, som också i år sjöngs under uttåget och lät lika fantastiskt med sin överstämma som då, kan man klicka här. Bilden nedan fick jag låna av Mirren, (som jag tror fick den av körassistenten).


Hela Stockholms Gosskör har julkonsert i Gustav Vasa kyrka i Stockholm. Hela Preparandkören i vita skjortor syns inte på bilden. Det är säkert ett trettiotal pojkar som är med där. Alla gossarna måste ha händerna på ryggen, vilket kan vara svårt att komma ihåg ibland.  

Det är en fantastisk upplevelse att lyssna till Lilla Akademiens julkonserter, av vilka jag gick på den tidigare. Att se och höra 450 barn och ungdomar från 60 olika länder, klädda i lucialinnen och tomtekläder tillsammans sjunga fyrstämmigt utan en enda (hörbar) falsk ton är magiskt.


Mirren tog bilden från läktaren på Gustav Vasas kyrka i Stockholm. 

Förutom att sjunga rent måste man som elev på Lilla Akademien också spela ett instrument. Vi fick njuta både av orkesterackompanjemang till körerna och till brassbandet, som spelade ett svängigt medley av amerikanska julsånger.

Det var även en högtidsstund för familjen eftersom Casimir hade fått äran att spela orgelsolo på båda julkonserterna. Han spelade den svåra Toccatan av Gigout och med Mathias hjälp med registreringen gick det jättebra. Alla vi i familjen kunde sedan dra en suck av lättnad eftersom han fick spela i början av konserterna. Vill man se och höra mer från konserten och dessutom höra Casimir spela kan man klicka här.


Casimir spelar Toccata av Gigout på den stora orgeln i Gustav Vasa kyrka i Stockholm. 

Det sista fina minnet från halvåret som gått är julmyset hos sonen Kalle med sambon Anne-Sofie. Jag fick också tillfälle att träffa den yngsta medlemmen i hela släkten, lille Leon, som just  idag fyller sju månader.


En liten extra bonusbild lägger jag till. Den är på Caspar, den mest empatiska av de yngsta barnbarnen som alltid vänder sig om och ser till att mormor hänger med när vi är ute och promenerar. Han brukar också ta mig i handen eftersom han vet att jag är lite vinglig ibland.

När jag skulle åka hem ifrån Stockholm erbjöd han sig att följa med mig till Cityterminalen och hjälpa mig upp och ner med väskan på bussarna eftersom båda föräldrarna jobbade. Det gjorde han med den äran - han till och med följde med in på Cityterminalen trots att jag tyckte jag kunde klara mig själv där. Barnen är vana vid att klara sig själva på bussar och tunnelbana så jag var inte orolig för att han inte skulle hitta hem. Det tog inte lång tid förrän han var hemma igen.


Och med denna halvårskrönika vill jag passa på att önska alla mina bloggvänner ett riktigt

GOTT NYTT ÅR!

4 kommentarer:

Mia Halvarsson sa...

Vilka underbara minnen du delar med dig. Jag blir extra tacksam för det är ju inte så länge sen jag började leva i bloggvärlden igen (många år sen sist). Det har varit jätteroligt att följa dig den tid jag fått :)
St Annas skärgård har jag bara besökt en enda gång, då var jag på anställningsintervju hos Magnus Stenbock på Herrborum ;)
Nu önskar jag dig ett riktigt fint år så god fortsättning till dig!

Uffe sa...

Den här var som att öppna den ena karamellen efter den andra.
Så trevligt ditt senaste halvår har varit!
Hoppas att det nya året bär med sig positiva händelser och att ni alla i familjen får vara friska.
God fortsättning!
Önskar Karin via Uffes dator

Musikanta sa...

Mia:
Att ha varit på anställningsintervju hos den (ö)kände greve Stenbock måste ha varit en upplevelse. Det får du berätta om någon gång :-). Själv träffade jag honom aldrig men jag har ju hört många historier om honom.
Roligt att du följer min blogg! Hoppas att även nästa halvår blir lika omväxlande och fint som det här sista. Jag har verkligen haft trevligt.
Önskar dig också en fin fortsättning på 2020.
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Karin och Uffe:
Önskar också er båda en fin fortsättning på det nya året. Din kommentar är nog den allra finaste jag fått någon gång :-)! Jag hoppas också att vi får vara friska och att det inte händer barnbarnen och familjen i Stockholm något.

Jag är ju ständigt orolig för dem eftersom de är ute så mycket på egen hand när det gäller kommunikationerna. Fast när jag var liten var det ingen som följde eller hämtade mig om jag var borta på någonting. Men det var förstås en annan värld på den tiden.
Kram från Ingrid till er båda!