tisdag 26 maj 2020

1761 Utflykt till Å kyrkoruin.

Något måste man ju hitta på i dessa coronatider och man kan ju alltid göra en utflykt. Trots att förmiddagen var lite mulen bestämde vi oss ändå för att åka iväg efter lunch. Målet var Å kyrkoruin på Vikbolandet och som Kent gärna ville besöka igen. Och eftersom jag inte har något som helst minne av att ha varit där ( som Kent påstår) åkte jag gärna med.


Å kyrkoruin på Vikbolandet. (Bilderna går att klicka större.) 

På 1100-talet började man bygga stenkyrkor i Sverige men under 1800- talet, när folkmängden ökade i antal, byggde man nya större och de gamla stenkyrkorna fick förfalla. Alla inventarier flyttades till sockenkyrkan som ligger några kilometer därifrån. Som man kan se finns det inte mycket kvar av den gamla kyrkan mer än de två gavlarna, lite av långväggen och stenmuren omkring det som en gång var kyrkogård.


Här har man försökt att stabilisera väggarna med tegel för att inte allt ska rasa ihop.


Här får man kliva upp och in i den gamla ruinen på egen risk.

Egentligen borde den här ruinen vara en sensation eftersom världens äldsta man ligger begravd här. "Så vitt kännt är" har man tillagt för säkerhets skull. Denne lantbrukare Jon Andersson var enligt dödboken i Å född 1582 och dog inte förrän 1729. Således blev han hela 147 år. Några gravstenar syns inte längre på ödekyrkogården men de finns under gräset.


Dagen visade sig bli en helt underbar vårdag med en fantastisk vårgrönska runt kyrkan. Eken är som vanligt långsam, både att slå ut och fälla sina löv. Den här gamla eken har sett många många människor komma och gå till kyrkan under århundrandena.




Rundvandring runt den gamla kyrkoruinen.


Kent, som alltid utrustad med kamera,  har tagit flera av fotona i inlägget.


Vårlig grönska.


Gullvivor i mängder överallt.

På hemvägen åkte vi med stegeborgsfärjan över Slätbaken och jag passade på att ta några foton av ett av mina favoritmotiv - Stegeborgs slottsruin, som jag målat av vid ett par tillfällen. Just nu håller jag på med ännu en tavla från ett foto som jag tog för några år sen, denna gång i höstfärger.


Stegeborgs slottsruin sett från färjan över slätbaken. 


Här är det motiv som jag tänkt ska bli en tavla så småningom. 

11 kommentarer:

Lena i Wales sa...

Vacker kyrkoruin.
Trot om man vill ang den mannens ålder, men en kul historia, antingen den är sann eller inte.
Har sett denna slottsruin, men kom inte ihåg namnet Stegeborg. Vackert belägen.
Tack för den guidade turen, mycket intressant!

Ingrid sa...

Ja, vad ska man hitta på? Det passar ju alldeles utmärkt med en biltur. Så fina bilder från er utflykt!
Jag ska åka och se om liljekonvaljerna blommar. Det bör de göra om de inte har torkat bort helt.
Ha en fin fortsättning på dagen!
Kram, Ingrid

Musikanta sa...

Lena i Wales:
Det kanske var ett missförstånd med en son i stället som hette likadant. Tror inte heller att det stämmer naturligtvis - man hade väl inte helt koll på kyrkböckerna i början på 1700-talet. Åtminstone inte på landet:-).
Kul att du följde med på utflykten.
Ha det gott önskar Ingrid

Musikanta sa...

Ingrid:
Vi har ju fått några droppar regn de senaste dagarna så förhoppningsvis finns det liljekonvaljer nu. De blommar ju oftast i skuggan också. Ha en fin fortsättning på dagen.
Kram tillbaka från Ingrid

Karin sa...

Vilken härlig utflykt och vilka fina motiv du hittat. Det kan bli mer än en tavla av den utflykten.

Musikanta sa...

Karin:
Kanske det :-).
Ingrid

Birgitta Malmstedt sa...

En sådan trevlig utflykt. Jag roar mig också i dessa Coronatider med små ofarliga utflykter i närområdet Men den där mannens ålder vågar man väl inte tro på!

BP sa...

Kyrkoruinen är väldigt vacker, men tillbyggnaderna är absolut gräsliga och förstör helhetsintrycket totalt. Där borde man ha tänkt till och byggt "riktiga" stenmurar.
Slottsruinen är också vacker. Den har uppenbarligen fått vara "ifred" för tillbyggnad.

Musikanta sa...

Birgitta:
Haha. Nej, jag tror inte heller på det. I synnerhet inte under de tiderna med missväxt och dödliga sjukdomar. Medellivslängden var ju också mycket kortare på den tiden. Man hade kanske blandat ihop far, son eller barnbarn. Eller satt dit en etta för mycket. Vad vet jag? Kul att se skylten i alla fall.
Ingrid

Musikanta sa...

BP:
Håller helt med dig. Men det var väl den enda möjligheten att göra för att inte byggnaden skulle rasa ihop helt. Nu ser man i alla fall vad som är gammalt och inte. Ruinen ligger också så långt från turiststråken att det inte är många som hittar dit. Skillnad på Stegeborgs slottsruin där man har restaurerat muren med statliga pengar. (Eller från länet?) Där är det ju en ständig ström av turister som tar färjan över till Sankt Anna skärgård.
Ingrid

Hanneles bokparadis sa...

fantasieggande motiv