Trots att vi varit i Frankrike många gånger har vi - Kent och jag - aldrig besökt någon vingård med vinprovning. Men nu var det dags att göra en utflykt till Domaine Gayda, som Anna och Jörgen tidigare besökt. Förutom vinprovning fanns det en trevlig restaurang med god mat där.
Underbar utsikt från vägen upp mot det stora huset som både innehåller både destilleri, vinkällare och restaurang. (Bilderna går att klicka större.)
Domaine Gayda.
Vingården Gayda ligger en bit sydväst om Carcassonne, Som synes är det gott om vingårdar i området.
Från restaurangen med sina stora fönster har man en enastående utsikt över landskapet med Pyrenéerna i bakgrunden.
Uppfarten till vingården - olivträd till höger i bild.
Vinet var skördat men några blå druvklasar fanns kvar här och där. Stockarna klipps ner om några veckor.
Kent och Jörgen inspekterar utställningen med några av Gaydas vinflaskor.
Efter att vi ätit en god lunch flyttade vi oss till ett bord där vinprovningen skulle ske. Burkar som man skulle spotta ut vinet i när man smakat, ställdes fram tillsammans med vinglas. Men det var bara jag som spottade ut vinet när vi skulle smaka.
Har väldigt svårt numera att dricka vin överhuvudtaget. Tycker bara att det är surt. Efter att ha provat vin från ett dussintal flaskor och spottat ut allt medan jag grimaserade, kom la sommelière till slut med ett vin - ganska sött - som jag kunde svälja.
Den trevliga tjejen som serverade oss talade bra engelska.
Här studerar Anna och Jörgen broschyrer med de olika vinsorterna.
Här var det väl extrapris på en kartong med vitt vin,
Vinflaskor fanns att köpa från 70 kronor upp till 500. Några flaskor fick förstås följa med hem till Limoux.
Kent gick några trappor ner för att ta foton från källaren där man framställer och lagrar vinet. Jag som fått en oförklarlig smärta i ljumsken och har besvärligt att gå i trappor följde inte med. Jag får nöja mig med att titta på bilderna i stället.
På torsdagen skulle vi besöka badorten Primosten, en vingård där vi skulle äta lunch och den gamla staden Trogir på vår rundresa med Krores. Färden dit gick som vanligt på hisnande höga serpentinvägar - jag hade nästan vant mig vid det laget.
Primosten är en av Adriatiska kustens mest kända och älskade turistorter. Hela den lilla staden ligger hopträngd på en halvö, men eftersom det hällregnade stannade inte bussen för fotograferingspaus på vägen till staden. Vill man se fantastiska bilder därifrån från höjderna ovan, kan man gå in och kika här. I det här inlägget är det Kent som har tagit alla bilderna. Jag ville inte äventyra min mobil i regnet.
På den lilla platsen utanför ingången till Primosten var det bara rundresegruppen som var ute och promenerade. Några övriga turister syntes inte till. (Bilderna går att klicka större.)
Maria och Josef?
Vi har kommit in i Primosten genom den vackra porten i kalksten.
Utrustade med regnskydd och paraplyer steg vi så av bussen för en kort promenad i Primosten. Vi var ganska ensamma som turister och vi såg inte heller till några personer som såg ut att bo där för jämnan. Kanske var det så (som på så många andra ställen) att hus och lägenheter i denna lilla fina stad köpts upp av förmögna personer för att ha som sommarställe och som nu övergivit den.
Folktomt.
Vackra och välskötta små trädgårdar mellan husen.
En och annan liten butik var öppen, men jag såg inte heller till någon som var i affären. Kent och jag traskade upp för backen till den lilla kyrkan som låg på en höjd. Det brukar alltid vara en fin utsikt från kyrkbacken och vi blev inte besvikna den här gången heller. Det hade ju förstås varit trevligare om det inte hade regnat.
Många korallhalsband i skyltfönstret.
Kyrkan i Primosten var tyvärr stängd.
Utsikt från kyrkogården.
Besöket i Primosten blev inte så långt på grund av regnet och vi fortsatte därefter färden med bussen till en vingård där vi skulle äta lunch. Vi blev väl mottagna och fick också titta in i huset där man bryggde vin, grappa och diverse likörer.
Fikonträd som Kent fotade från bussfönstret på vägen till vingården.
Då det fortfarande regnade och var ganska kyligt åt vi inomhus.
Lunchen innehöll bland annat den lufttorkade skinkan prosciutto som är bäst efter den har fått torka i några år. Alltför torr enligt min mening - jag föredrar vanlig julskinka. Men det anses vara en delikatess. Även här fick vi så mycket vi kunde och ville dricka av husets vin. Eftersom det fortfarande regnade trängde vi ihop oss i det lilla stenhusets matrum - annars hade vi kunnat sitta ute i skuggan av vinrankorna.
Trångt om saligheten. Ulla, Sten och jag väntar på att lunchen ska serveras.
Här har prosciutton och oliverna kommit på bordet.
Efter en stunds glad och trevlig samvaro hade vi möjlighet att köpa med oss hem någon av husets hemgjorda produkter i fina flaskor och burkar. Jag fastnade för en flaska fikonlikör, som jag hade provsmakat tidigare. Mycket god men ganska stark - så den får vänta till något festligt tillfälle med att korkas upp.
De tre flaskorna längst upp till vänster innehåller fikonlikör som jag föll för.
Här fanns också gamla hus byggda av sten.
Den gamla staden Trogir var en upplevelse. Staden tillhörde den Venetianska republiken till år 1797 då republiken upplöstes. Många av de gamla vackra byggnaderna tillkom under denna epok, läser jag på Wikipedia. Trogir har tidigare varit grekiskt, romerskt, venetianskt och franskt. Det finns byggnader också från den romerska tiden, från renässansen och från barocken. År 1997 kom gamla staden i Trogir med på UNESCOS världsarvslista.
Torget i Trogir med stadshuset till vänster i bild.
Sankt Laurentiuskatedralen i Trogir.
Den fantastiska porten till katedralen. Överst ses Sankt Laurentius med gallret som han dog på efter ha blivit grillad. Kanske kan det vara intressant att läsa mer om detta helgon eftersom vår huvudkyrka här i Söderköping är uppkallad efter honom.
Målningar fanns att köpa som souvenirer.
En manskvartett sjöng gamla traditionella sånger från Dalmatien i en av de gamla byggnaderna. Sist i inlägget kan man lyssna till en videosnutt som Kent spelade in.
Fästningen Kamerlengo från 1400-talet. På sommaren har man här konserter och andra evenemang.
På videon springer en kvinna förbi kameran just som gossarna börjar sjunga. För övrigt får de sjunga ostört tills slutet. Härliga röster!
