1326 Borttaget septemberquiz

Jag har tagit bort mitt septemberquiz enligt uppmaning från Kent som påpekar att jag inte får lägga ut bilder på personer från nätet utan deras tillåtelse. Min egen lösning överensstämmer med Gunnels - det var bara Bert Karlsson som inte var född i Värmland. Övriga personer - Svennis, Zarah Leander, Christer Sjögren och Monica Zetterlund är ju alla värmlänningar från början.

Den här bilden har jag tagit själv i alla fall.

1325 En överraskning

När jag igår kom upp till utställningslokalen på Stinsen i Söderköping där mina tavlor visas till den sista september, möttes jag av en överraskning. Jag berättade ju om i mitt förra inlägg om att jag fått besök av en journalist på tidningen Folkbladet, men inte kunde jag drömma om att jag både skulle komma på första sidan på tidningen och få ett reportage inne i tidningen.

Patrik Selsfors tog både bilder och skrev reportaget. Bilderna går att klicka större men om det är svårt att läsa har jag lagt in länken till Folkbladet där den går att läsa här nedanför.

Det var Micke, den hjälpsamma och trevliga vaktmästaren på Stinsen som redan varit och kopierat sidorna till mig och lagt på det gamla bordet där jag har mina övriga attiraljer. Tack Micke, vilken överraskning! Artikeln ligger nu också ute på Folkbladet. Här kan man läsa den om man har lust.

Extra glädjande var ju förstås att jag fick sälja två tavlor till - Stegeborgs slottsruin här ovan var en av dem.

Jag har fått ett så fantastiskt bemötande av alla på biblioteket så det är en ren fröjd att komma dit. Glada leenden överallt och personalen hjälper till så fort det är någonting som man behöver. Även om de flesta besökare bara tittar sig omkring får jag många glada tillrop och spontana positiva kommentarer. Det värmer och uppmuntrar till ett vidare måleri. Nu, när jag inte har min kör längre, måste jag ju roa mig med något annat.

Min bloggvän Marianne alias Bloggblad och Elisabeth en av mina f.d. körsångare, tog sig tid att sitta och prata en god stund. Kul att ni kom och tittade in!

Många besökarna tar sig också tid med en liten pratstund om allt mellan himmel och jord. Det är nästan det roligaste av allt att jag på de här tre dagarna lärt känna flera personer som jag haft så trevligt utbyte av. Dessutom är det ett stort rum innanför utställningslokalen där det pågår olika föredrag strax innan biblioteket stänger. Alla som är med på de här samlingarna måste ju gå igenom utställningslokalen och många tar sig tid då att titta runt innan föredraget eller samtalet börjar. Här på landet kommer ju folk i allmänhet en kvart före utsatt tid så vi hinner prata lite också.

Igår var jag och lyssnade till Stig Jacobsson som kåserade om Musiken i Romantikens Prag med inslag av musik och idag var det ett öppet samtal i  Filosofiskt Forum som leds av Lars Sundberg från Norrköping. Det är helt gratis. Jag tänker vara med på samtalet nästa onsdag eftersom det verkade intressant. Idag rörde sig samtalet om Godhet och nästa onsdag är ämnet Integration.

1324 Vernissage på Stinsen

Och så var den då här, dagen D, när jag skulle ha vernissage på Stinsen. Kom med alla mina prylar precis när biblioteket öppnade klockan 10 och installerade mig i den fina lilla utställningslokalen på andra våningen. Jag hade förberett mig för en mycket lång dag med deckare, ritblock, motiv från Pinterest (ska lära mig att rita hästar och grodor och annat som kan intressera barnbarnen) samt fransk grammatik, lexikon och Pommes de Bois, fransk barnbok från Myrorna.

Dagens första vernissagegäster, Lisbeth och Pelle, som gillade mina tavlor och som jag hade en trevlig pratstund med. (Bilderna går att klicka större.)

Anledningen till att jag tänkte brusha upp min franska är att äldsta dottern och svärsonen har köpt ett hus i Limoux och deras franska pensionerade grannar emotser mormoderns ankomst med spänning då dottern har berättat att hennes mamma talar flytande franska. Det blir visserligen inte förrän till våren, men om jag ska kunna meddela mig med grannarna överhuvudtaget måste jag nog börja repetera redan nu.

Vernissagebordet utgörs av en gammal dörr som är lagd på stora bockar. Jag blev så förtjust i det på min goda vän Ragni Wåtz utställning i våras att jag bad att det skulle få bli kvar.

Dessutom hade jag köpt tre kilo chokladbitar i papper, fyra stora Lokaflaskor och ett kilo druvor att bjuda alla vernissagegäster på. Vin får man ju inte bjuda på i offentliga lokaler. Det räckte gott och väl eftersom antalet vernissagegäster under dagen inte översteg tjugo stycken. Dessutom var det bara tre som ville ha godis. Några fler drack pliktskyldigast ett glas läsk.

Väggen med motiv från Skärgården och omgivningar. 

Ölandsväggen.

Väggen med smått och gott. Flickorna är inspirerade av Agda Groth som var redaktör för tidningen Charme som kom ut på 20-talet. Hon ritade också omslagsbilderna till tidningen. De var bara i tre färger, svart, vitt och en färg - blått, rött eller gult. Jag la till lite extra färger som synes.

Den allra första personen som kom på vernissagen var en journalist på tidningen Folkbladet. Vi pratade länge och han tog bilder både på mig och tavlorna. Ska bli spännande om det kommer något i tidningen i morgon.

Men det var trevliga personer som kom och tittade och som dessutom var mycket positiva och tyckte mina tavlor var fina. Jag hade faktiskt inte räknat med att sälja någonting eftersom det inte har varit någon större efterfrågan tidigare på mina tavlor när jag ställt ut tillsammans med mina målarkompisar. Men det blev många pratstunder under dagen och tiden gick fort. Jag hann läsa ett par kapitel i min deckare, men det blev varken ritat eller läst någon franska.

Bakgrunden på veporna (har jag lärt mig att det heter nu) är helt vit, så tavlorna ser inte så snygga ut här som i verkligheten. Det gör ju underverk med den vita bakgrunden och med rätt inställd belysning på spotlighten i taket för tavlorna. 

Min gamla vän, Ragni Wåtz, som ställde ut i våras och som jag skrivit ett inlägg om här, kom också upp och hälsade på och pratade bort en stund. Hon var tjusig i sin egenhändigt sydda och batikade tunika. Jag fick också en hemsydd väska och en bok av henne om manliga Söderköpingsprofiler, Gubbröra, som hon skrivit tillsammans med sin kompis Ylvalie. En läsvärd och rolig bok även för icke infödda Söderköpingsbor.

Ragni i sin färgglada tunika gillade den här tavlan av den stiliserade Skällviks kyrka. Färgerna i den går ju för övrigt ihop med tunikan.

Mot slutet av dagen kom Arnold, en äldre herre - ungefär i min ålder - in och ville köpa en av tavlorna med Söderköpingsmotiv. Det var dessutom en katt på den som han gillade. En angenäm känsla var det att sätta upp den första röda pricken på väggen.

Villa Särla mitt emot Stinsen i Söderköping som Arnold köpte.

Precis innan jag tänkte plocka ihop och åka hem kom en annan herre - yngre och väldigt trevlig - och gick rakt fram till min annonstavla och frågade om han fick köpa den. Det var den populära fastighetsmäklaren i Söderköping, Åke Serander, som jag bara sett på bild tidigare och inte kände igen först. Han är dessutom nybliven redaktör för Lilla Tidningen som ges ut några gånger om året i Söderköping med omnejd.

Han fick förstås köpa tavlan som jag egentligen tänkt att jag skulle få behålla, i synnerhet som han kanske sätter upp den på sitt mäklarkontor så fler kan få titta på den. Men den tavlan fick han med sig direkt så att han inte hann att ångra sig.

Åke föll för "Åpromenaden", den tavla med Söderköpingsmotiv som jag själv tyckte bäst om och som finns med i annonsen om utställningen. 

Ragni och Ylvalie har skrivit och sammanställt boken om gubbarna i Söderköping.

1323 Reklam på bloggen

Nu ska jag gnälla lite. Jag gillar inte reklam på bloggar. Det är några få av mina bloggvänner som har så trevliga bloggar att jag ändå går in och läser där ibland. Annars klickar jag bort alla bloggar med reklam direkt.

Bilden från gratis animeringsbilder på nätet.

Det räcker med den reklam man ständigt får på Facebook eller i tidningarna på nätet mitt i en artikel. Sen poppar det ju upp annonser ideligen för sådant jag har köpt på nätet på de mest osannolika ställen.

Jag kan förstå om man har flera tusen läsare på sin blogg varje dag - då kan man väl nästan försörja sig på annonserna. Men för oss vanliga bloggare, som kanske som mest har några hundra läsare per dag, undrar jag om det är särskilt lönande. Man måste väl deklarera för dessa inkomster och betala skatt, eller?

Är det inte så också att man inte får något betalt om inte någon klickar på annonserna?

Ett undantag för reklam på bloggen gör jag för mina gamla annonser från Bonniers Veckotidning på 20-talet. Men dem har jag aldrig fått något betalt för att jag lagt ut på bloggen.

Annonsen från Bonniers Veckotidning nr 35 1924. Den går att klicka större.

1322 Tavelhängning på Stinsen

På måndag har jag vernissage i den fina utställningslokalen på vårt bibliotek i Söderköping - Stinsen. Byggnaden har fått sitt namn från den tid då det gick järnväg mellan Norrköping och Söderköping. På tomten, där Stinsen nu ligger, fanns det en gammal fin järnvägsstation som tyvärr revs på 60-talet.

Kent tog de flesta bilderna som går att klicka större.

Den tjusiga affischen har vår fina och duktiga kultursekreterare Karolina Nilsson skapat. Hon har också hängt upp alla mina tavlor i den nya utställningslokalen på Stinsen. Ett rum med vita väggar och många ställbara ljuskällor i taket. Tavlorna blir som helt nya i denna fantastiska miljö. Jag, som tidigare ställt ut i det mörka Kanalmagasinet är verkligen överraskad av hur fint det blev.

26 tavlor blev det när jag samlade ihop alla.

Kent och jag kom dit på förmiddagen med alla mina tavlor - inalles 26 stycken. Bättre för många än för få - så kunde Karolina välja ut dem hon tyckte passade bäst. Innan hon fick det här jobbet som vikarierande kultursekreterare i kommunen hade Karolina jobbat på två gallerier och jag insåg snart att här hade jag inte så mycket att komma med vad gällde urvalet och hängningen av tavlorna.

Karolina hänger tavlorna med fiffiga upphängningsanordningar så man slipper att göra hål i väggarna.

Micke och Karolina i utställningslokalen på andra våningen på Stinsen.

Jag satt bara på en stol och njöt när hon plockade runt tavlorna och såg till att färgerna stämde något så när överens tillsammans. Resultatet blev jättefint och det var bara att tacka och ta emot. Ett fint gammalt bord som var med på förra utställningen hade jag bett att få ha kvar och Micke ordnade med bord och fåtöljer.

Karolina framför väggen där mina skärgårdsmålningar ska hänga.

På måndag tänker jag vara på Stinsen hela dagen mellan klockan 10 och 19. Jag har också planerat att vara där så mycket som möjligt åtminstone första veckan. Utställningen pågår ju ända fram till den 30 september och det vore ju roligt om det kom lite folk och pratade bort en stund. Det blir kanske lite långsamt annars eftersom jag är ensam utställare.

Mycket lycklig och nöjd med livet just nu.

1321 Om kramar, kommentarer och bloggläsning

Tittade in hos Karin på Åland häromdagen och såg att hon tyckte att det var för mycket kramar i kommentarerna. Jag brukar jämföra bloggen med att brevväxla, så som man gjorde när jag var ung. Man skickade aldrig iväg ett brev utan en hälsning i slutet. Jag själv skrev oftast Kära hälsningar från Ingrid som avslutning.

Jag blev lite förvånad när jag brevväxlade med några engelska (okända) flickvänner - de skrev oftast Love i slutet av breven och dessutom en massa X som jag fick veta betydde kyssar. Jag vill fortfarande gärna skriva något efter jag kommenterat hos någon. Tycker nästan det känns lite oartigt att bara skicka iväg kommentaren utan någon underskrift. I synnerhet som jag inte är döpt till Musikanta utan heter Ingrid i förnamn.

Tycker det bara är trevligt när det står kram efter kommentaren och skickar gärna iväg en sådan också när jag svarar. Om jag får en kommentar utan någon hälsning respekterar jag detta men skriver gärna Ingrid efter, givetvis utan någon kram.

Det var egentligen inte detta inlägget skulle handla om utan att tiden då jag sitter vid datorn blir oproportionerligt lång i jämförelse med annat som jag sysselsätter mig med om dagarna. Jag gillar ju att skriva och inläggen tar ofta många timmar med redigering av mina bilder till dessa. Men till god bloggsed hör ju också att man ska läsa andra bloggar än sin egen.

Min blogglista är väldigt lång och jag får i det närmaste ångest varje gång jag tittar och ser alla nya inlägg som dyker upp. Häromdagen tänkte jag gå in och läsa alla nya inlägg som visade sig i högerkanten på bloggen men efter två timmar hade jag bara hunnit till hälften - jag ville ju skriva en kommentar till alla också.

Så nu tar jag bort min blogglista och går bara in och läser hos de bloggvänner som kommenterar hos mig i fortsättningen. Som väl är har jag inte så många kommentatorer som en del av mina bloggvänner så tiden kommer förhoppningsvis att räcka till för att både läsa bloggar och kommentera.

1320 - Glan runt - 2

I mitt förra inlägg berättade jag om utflykten runt Glan som SIV-veteranerna hade arrangerat. Jag kom inte längre än till Björke Vävstuga så nu fortsätter jag med resten av resan. Besök i Sankta Maria gamla kyrka från 1100-talet och på glasbruket i Rejmyre där vi också skulle äta en sen lunch. Mitt förra inlägg finns här.

Sankta Maria kyrka eller Risinge gamla kyrka åkte vi till efter vi hade varit på Björke Vävstuga. (Bilderna går att klicka större.)

Resans höjdpunkt för Kent var Sankta Maria kyrka från 1100-talet. Den kallas också för Risinge gamla kyrka. Vi var där för många år sen, men jag kommer inte ihåg att den var så fantastisk. Där möttes vi av en kyrkvärd som berättade om denna gamla kyrka med sina takmålningar från början av 1400-talet. Kyrkan, som inte har någon uppvärmning, används idag på sommaren då man stänger Risinge nya kyrka, som byggdes 1843 och således inte är så ny.

Sankta Maria kyrka ser inte så mycket ut för världen men man slås av förundran när man stiger in i den.

Vår guide berättade att Risingeborna gick man ur huse för att försvara sin kyrka när reformationen hade vunnit insteg på 1500-talet och det kom order från den kyrkliga makten att alla målningar i kyrkorna skulle kalkas över. Risingeborna vann och målningarna bevarades i all sin glans till eftervärlden. Vill man läsa mer om denna vackra gamla kyrka kan man kika här. Fler bilder från kyrkan finns också här.

Vår guide berättar om kyrkan och målningen på väggen bakom som är den äldsta i kyrkan. Den visar en riddare med en falk i ena handen och  mat till falken i den andra. 

De här takmålningarna visar skapelseberättelsen i Gamla Testamentet. 

Den vackra triptyken med Maria och Jesusbarnet i mitten. Den heliga Birgitta syns längst till höger. 

Sista anhalten på resan var Reimyre Glasbruk där vi skulle äta lunch. Vid det laget var vi ganska hungriga allihopa. Vi serverades oss själva från buffébordet där det bland annat fanns både fisk och kyckling, potatisgratäng och ugnsbakade rotfrukter. Dessutom bröd och sallad med god dressing.

Hyttan var stängd för dagen men både utställning och museum gick förstås att besöka. Här blev det inte något handlat för min del, det räckte med den dyra duken som jag köpte på Björke Vävstuga. Men visst var det frestande med så mycket vackert glas. Kent och flera andra valde dock att sitta utanför på en bänk i solen och vila sig och umgås.

Rejmyre är känt för sitt vackra röda och blå glas.

Spännande tallrikar för turister att ta med sig hem.

Änglar fanns här också.

Hemfärden till Norrköping gick fort med svar på frågesporten som vi fick försöka lösa på vägen till Rejmyre. Mycket kluriga och roliga frågor som vi - Kent och jag - trots förenade krafter inte kunde lösa helt. Familjen Törnqvist var de enda i sällskapet som hade alla rätt och fick förutom äran även mottaga ett pris. Även om vi var ganska trötta när vi kom hem var vi eniga om att resan hade bjudit på många fina upplevelser och att den var mycket välarrangerad. Jag ser verkligen fram emot nästa resa med SIV-veteranerna!

1319 Glan runt 1

Säg den svenska senior som inte kan räkna upp sjöarna i Östergötland: Vättern, Boren, Roxen, Glan, Sommen, Åstunden och Tåkern. De största sjöarna i landskapet näst Vättern är Roxen och Glan med sina 95 respektive 74 kvadratkilometer.

Igår åkte vi Glan runt med buss, en resa som tog hela dagen. Det var SIV-veteranerna som hade anordnat utflykten och jag fick följa med eftersom Kent arbetat nästan hela sitt yrkesverksamma liv på Invandrarverket, som det hette då. Därav förkortningen SIV - Statens Invandrarverk. Numera heter det Migrationsverket som alla vet.

Här tas SIV-veteranerna emot av Lennart, mjölnare i fjärde generationen. (Bilderna går att klicka större.)

Resan var mycket ambitiös och välarrangerad med första stopp vid  Orga kvarn i Skärblacka. Här fick vi en intressant guidning av Lennart som är mjölnare i fjärde generationen. Mycket sköttes av robotar, men även en del säckar fylldes för hand och slängdes manuellt upp på en lastpall.

En del av Orga kvarn.

Här fylls säckarna för hand och sys ihop med en liten symaskin. 

I bakgrunden siktas mjölet 30 - till 40 gånger i maskiner som skakar med ett förfärligt oväsen.

Vår gode vän Leif, som bland annat sjunger i Sankt Anna vokalensemble, jobbar som elektriker på Orga kvarn. Det blev ett kärt återseende. Leif drev tidigare Söderköpings Elvalskvarn tillsammans med sin bror. Jag har skrivit ett inlägg om denna här.

Sedan var det dags för elvakaffe som vi intog i Vånga hembygdsgårds trädgård. Vädret var fantastiskt och vi stannade och fikade en god stund.

Vånga hembygdsgård.

Alla trädgårdsmöbler stod fortfarande ute så alla fick plats att äta och dricka av sin medhavda matsäck. 

Efter det satte vi kurs mot Björke Vävstuga eller Björke Väveri som det också heter. För mig kanske det var det som drog mest, det var ganska många år sen jag var där senast. Väveriet ligger mycket vackert och är inrymt i ombyggda lador och andra förrådsbyggnader till en bondgård.

Otroligt vacker och välskött trädgård med vidsträckta, välklippta gräsmattor. Kent tog bilden.

Väveriets ägare, visade oss hur det går till när maskinerna sätter igång och väver med ett öronbedövande buller. 

Vi blev även här guidade och fick  veta mycket om väveriets historia som grundades av vår guide för 35 år sen. Ett mycket trevligt föredrag som genererade många skratt. Vi fick bland annat veta att om man ska få tillträde till det innersta hos något annat väveri ska man fråga om de har en positiv eller en negativ regulator.

Den här duken blev jag mycket förtjust i men Kent tyckte den var för mörk och det kan jag väl hålla med om.

En mycket dramatisk duk i mitt tycke.

Tabletter och löpare till överkomliga priser.

En duk i det här tyget, som är lite blåare på undersidan, köpte jag eftersom vi båda tyckte det var vackert. Bara att vända på om man får någon fläck. 

När alla var färdiga med sina inköp och ätit upp sina glassar, som även gick att handla på väveriet, åkte vi vidare till Sankta Maria kyrka eller Risinge gamla kyrka som den också kallas. Men bilder från denna fantastiska medeltida kyrka sparar jag tills nästa inlägg.