söndag 7 juni 2009

Försenat fredagstema - Show and Tell – BLÅGULT

Den fina blågula buketten som jag fick av kyrkokören i Ringarum (bilden går att klicka större)

Annika - Life in the Suburb med hjälp av Desirée och Petchie står för månadens första fredagstema - BLÅ GULT.

Övriga fredagsbloggare (om det inte kommit till fler sen sist):
Västmanländskan, Nilla, Simone, Desiree, Annika, Anne, Petra, Millan, Anki, Cecilia, Leopardia, Strandmamman, Jemaya, MiaD, Lena, Erica, Marie, Saltistjejen, Lia, Marina, Jennie, Anna, Maisoui, Ingabritt, Emma, Kristallena, Christel, Moster Mjölgumpa, Musikanta, Norrsken och Stjärnfall, Taina, Sparkling, Marskatten, Sara, Lisa, Bollebygdsbo, Birgitta, Annika Life as I see it, Curieux, Minerva

De som har läst min blogg vet att jag talade om att jag inte tänkte skriva om detta förrän på söndagen eftersom jag skulle delta i nationaldagsfirandet i Ringarums kyrka på lördagen och gärna ville dokumentera detta.

Klockan sex på kvällen började firandet med klockringning och sedan tågade några spelmän samt elever från Kulturskolan i Norrköping in i kyrkan under fiolmusik. Efter dem kom folk från hemvärnet och även andra med blågula fanor i spetsen. Rödakorsflaggan var också med bland de blågula. De flesta i kyrkan hade redan varit på plats sedan en halvtimme tillbaka.


De blågula fanorna tågar in i kyrkan (går att klicka större)


Kulturskolans elever spelade några låtar och sen sjöng kyrkokören En vänlig grönskas rika dräkt. Vi hade varit i kyrkan sen klockan fem och tränat så det lät fint. Tyckte åtminstone MM som är ganska kritisk. Därefter högtidstal av en pensionerad höjdare på Migrationsverket. Han avslutade sitt tal med ett fyrfaldigt leve för Sverige och efter det sjöng alla Du gamla du fria.

Jag hade dragit ut alla register på den stora kyrkorgeln utom trumpeten, kopplat ihop bägge manualerna, samt lagt till en oktav så det blev ett rejält orgelbrus. Församlingen sjöng så att taket nästan lyfte sig och ingen kunde tvivla på kärleken till fosterlandet när man hörde den mäktiga sången som uppfyllde hela kyrkan…

Sen sjöng kyrkokören Änglamark och Artur Erikssons Östgötasång som handlar om blåklinten i de östgötska sädesfälten. Vackra visor som jag tyckte passade utmärkt vid detta tillfälle. Efter detta mer spelmansmusik och så läste kyrkoherden Fader Vår och Välsignelsen. Efter tre verser på Den blomstertid nu kommer blev det uttåg under fiolspel till väntande kyrkkaffe i församlingshemmet.



Uttåg ur kyrkan (går att klicka större)

Det fick dock stå över för min del eftersom jag tidigare på morgonen hade åkt hem från Stockholm och Mirrfamiljen med tunnelbana och Swebus och var ganska trött vid det här laget. En stor överraskning var den underbara BLÅ GULA bukett som tack för den gångna terminen som jag fick av kyrkokören innan jag for hem. Hur kunde de veta att temat för denna vecka var just BLÅ GULT?

15 kommentarer:

Bloggblad sa...

Det var betydligt mer folk i den kyrkan idag! Jag var där. Inte för huvudtalarens skull (Barnbarnet tyckte att han hade en häftig mössa) utan för körens ... Det var så trevligt så, men jag saknade dig.

Elisabeth sa...

Förstår att du blev glad över blommorna... dels var de väldigt vackra, men sen så är de ju ett tack för det du gjort.
Min pappa, som också är körledare, brukar bli otroligt stolt och glad när han har fått blommor av kören...

Varm kram...

Fritt ur hjärtat sa...

Ja det var ju onekeligen en lyckad bukett. Såg lite glest ut i bänkraderna, är det månne en tradition som inte riktigt satt sig...

Eleonora sa...

Ojoj vad du har varit med om mycket festligt! Vacker bukett du har fått och bilden på dig är så söt - så söt! Sommarkram

Klimakteriehäxan sa...

Jättefina blågula blommor!

Musikanta sa...

Bloggblad:
Kyrkan är jobb för mig och eftersom jag inte hade någon funktion alls under denna visitationshögmässa tog jag naturligtvis ledigt. Hans Helighet har jag träffat tidigare vid två tillfällen och det räcker gott...

Elisabeth:
Så spännande att höra att din pappa också varit körledare. Du måste berätta någon gång! Det roligaste med de här blommorna var att de kom som en total överraskning.

Vi hade redan haft en sista körövning där en av mina rara körmedlemmar hade bakat en smarrig tårta och en ljuvlig nötkaka och bjöd på. Det var ju en fin avskedspresent i sig!

Musikanta sa...

Fritt ur hjärtat:
Jag räknade till 114 personer i kyrkan (med alla funktionärer förstås) så det var inte så dåligt. Jömfört med en vanlig gudstjänst i alla fall.

Men folk är livrädda för att sitta långt fram i kyrkan av någon underlig anledning. I synnerhet de som har nedsatt hörsel, de sätter sig gärna allra längst bak...

Eleonora:
Tack så mycket för komplimangen. Den mottas med största tacksamhet ;-).
Varma kram tillbaka/M

Klimakteriehäxan:
Jätteroligt att du tittar in ibland! Ska bli bättre på att läsa bloggar nu när det har blivit lite lugnare på kyrkfronten.

Annika sa...

Vilken vacker bukett du fick! och så passande för temat sen!!
En vänlig grönskas rika dräkt är den vackraste sommarsång jag vet...Den har allt!
nej, ngn ggn måste jag få hänga med dig under en sommarhelg med bröllop o dop!!
Varma kramar!!!

Musikanta sa...

Annika:
En vänlig grönskas...är också en av mina favoritpsalmer. Roligt att den vackra melodin av W. Åhlén kom med i 1986 års psalmbok. Psalmen fanns i den gamla också men med en annan melodi.
Du är välkommen att hänga med :-)
Många kramar/M

leopardia sa...

Ska det vara så är det klart att det ska vara ett rejält orgelbrus :)

Musikanta sa...

Leopardia:
Kul att du tittade in!
Kram/M

tant lila sa...

Så härligt att få blommor vid en avslutning, det är nästan så att man skulle vilja jobba igen!
Vad du ser ung ut på bilden! Ser du lika ung ut i verkligheten? Du är jättelik en väninna till mig, som är musiklärare!

Musikanta sa...

Tant Lila:
När jag var speciallärare var jag minsann inte bortskämd med varken blommor eller tack. Trots att jag troget ackompanjerade alla klassernas sånger varje avslutning, jul som sommar. Det var bara klasslärarna som blev uppvaktade och omkramade...

MM färgar mitt hår med jämna mellanrum och de extra kilona gör att jag inte har så många rynkor...

Blombuketten döljer också magen på ett utmärkt sätt, haha! Om jag ser sån ut i verkligheten som på bilden beror lite på om det är på morgonen eller på senare på dagen...

tant lila sa...

Mina ínvandrarelever kom faktiskt med avslutningspresenter trots att jag inte var deras klassföreståndare. Men de var urgulliga!
Däremot misstänker jag att rektorn gärna hade velat slippa ge mig blommor när jag slutade,om han hade kunnat!
Nu slutar han för övrigt i förtid som rektor.

Musikanta sa...

Tant Lila:
Jag fick väl en och annan present och blomma från tacksamma föräldrar under årens lopp, om jag ska vara ärlig.

Men eftersom jag aldrig hade någon fast grupp utan servade klasslärarna med extrasvenska och matte för de svaga eleverna så räknades jag liksom inte med - åtminstone inte på avslutningsdagarna.

Nej, skolan är verkligen ingenting som jag längtar tillbaka till...